MIN HUND Berget bakom byn Forsa i Hälsingland het
er Vikstaberget. Anders och Helen Jonsson bor på hälsingegården Oppigår’n i Norrviksta by. Så det kändes helt naturligt att döpa kenneln till Wikstabergets kennel när deras svenska vita älghund Lillälvens Cajsa skulle få sin tredje kull och de behövde ta ett kennelnamn. Wikstabergets väljer vitt M en nu gick vi händelserna lite i förväg. Historien började ju långt tidigare. Kanske redan när Anders Jonsson var liten och följde med sina morbröder ut på jakt med deras gråhundar. – Men mina morbröder var av den äldre stammen och inte så aktiva jaktprovsmänniskor. De tyckte att hundar ska jaga i första hand, att springa på utställningar och gå i skogen på jaktprov utan bössa var inte deras melodi. 1991 träffades Anders och Helen. Och det var klart att de ville ha hund. Men det skulle dröja till 1996, då paret flyttade till en fastighet där man kunde bygga hundgård och där grannarna inte blir irriterade av att det skäller lite ibland innan de skaffade Rey. En svensk vit älghund. – Rasen var lite av en kompromiss, berättar Anders. Han hade varit inställd på gråhund, men det visade sig att Helen var lite allergisk mot gråhundspälsen. Så besökte de en utställning i Hudiksvall och fick syn på en vit älghundstik för första gången. – Jag tyckte den såg intressant ut. Det var en vacker hund, storleksmässigt lite större än gråhunden men inte lika stor som en jämthund. Och pälsen var inte lika fet som på gråhunden, den har en annan form av stickhår. Tikens ägare hette Mats Ola Persson. Han berättade om rasen och att han skulle para sin tid med en dubbelchampion från Sveg vid namn Rex som ägdes av en Valter Vemälv. – Jag ringde Valter och kollade. Rex var en jaktmaskin, över hundra älgar och flera björnar hade skjutits för honom. Sen tingade Anders en hanvalp. – Han föddes i april och sedan juni 1996 har jag haft svensk vit 18