MIN JAKT Sangitas jaktbröllop Det kanske inte är
den allra största dagen i livet, men nog är bröllopsdagen viktig. Det är den dag då allt ska klaffa, solen ska skina och livet ska vara sådär perfekt som det nästan aldrig är. Sangita och Mikaels bröllop gick i jaktens tecken. – Det blev en helt underbar dag, allt bara stämde, berättar Sangita Nilsson några veckor efter att vigsel och bröllopsfest ägt rum – bröllopet som gick i fjädrarnas tecken. Men låt oss börja från början. Sangita, som är adopterad och kom till Sverige som ettåring växte upp i Sundsvall. Där väcktes intresset för sällskapshundar och hon började ställa ut yorkshireterriers och dvärgschnauzers. – Jag är uppvuxen med hund, men kom inte ens i närheten av jakt under hela min uppväxt! Det skulle dröja. Efter studenten flyttade Sangita till Umeå där hon pluggade i tre år innan hon fortsatte till Stockholm och mer plugg. Då... 2012... hittade hon Mikael på nätet. – Han föll för att jag tyckte om hundar, berättar Sangita, men pratade ingenting om sitt jaktintresse. Mikael var förstås inbiten jägare, han kom från Piteå och var uppvuxen med jakt och fiske. – Men det var hundarna som förde oss samman. Jag tyckte att han var väldigt rak och ärlig. Och så var det det där med Ebba... Ebba var Sangitas dvärgschnauzer som hon hade skaffat i ett tidigare förhållande och kanske var hon inte helt superuppfostrad. – Jag såg tidigt hur Mikael tog kommandot, märkte att hunden började ty sig till honom och såg >> 58 Sangita och Mikaels hundar Dvärgschnauzern Ebba, 6 år Jaktcockerspanieln Casper som Mikael vunnit JIS KM i St Hubertus 2014/2015 samt varit reserv i det svenska laget för St Hubertus Spaniel på VM i Serbien 2015. Bretonen King, 3 år, som paret tog över när han var 8 månader. Bretonvalpen Gideon från Almkullens kennel.