Advokaten 1
GÄSTKRÖNIKA oberoende i populisttider finns det a
nledning att vara orolig för och att försöka förebygga att det sker en utveckling också i Sverige som innebär att de liberala värdena i vår demokrati undergrävs? Riksdagen har i alla fall bestämt sig för att agera. Våren 2018 antog den konstitutionsutskottets förslag när det gäller domstolarnas oberoende och rättskipningens självständighet (betänkande 2017/18:KU36). Konstitutionsutskottet konstaterade att domarnas och domstolarnas oberoende och ställning har stärkts undan för undan i Sverige, inte minst i och med 2011 års grundlagsreform, som genomfördes med bred politisk enighet. Utskottet konstaterade också att domstolarnas och domarnas ställning i det konstitutionella systemet och domstolsväsendets oberoende får anses fungera väl i dag i Sverige, men mot bakgrund av utvecklingen i delar av Europa kan det finnas skäl att närmare överväga om det finns skäl att ytterligare stärka domstolarnas och domarnas oberoende långsiktigt. Riksdagen tillkännagav att regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att se över behovet av att ytterligare stärka domstolarnas och domarnas oberoende långsiktigt – särskilt i fråga om grundlagsreglering av justitierådens antal och pensionsålder, en möjlighet för de högsta domstolarna att sammanträda i särskild sammansättning samt Domstolsverkets organisation, styrning och roll. Den beställda utredningen har i skrivande stund inte tillsatts ännu, men regeringen har tillsammans med stödpartierna i sitt 73-punktsprogram i januariöverenskommelsen som sista punkt – ”Stärk skyddet för demokratin” – aviserat att ”under mandatperioden ska en parlamentarisk översyn göras för att stärka grundskyddet för de demokratiska strukturerna samt domstolarnas och public services oberoende”. Varken domstolarnas sammansättning, styrningen och finansieringen av dem eller systemet för tillsättning av domare är förhållanden som domarna själva bestämmer över. Men det är min övertygelse att de viktigaste åtgärderna för att behålla förtroendet för domstolarna i vårt land och undvika populistisk kritik av dem för närvarande är sådana som domarna och domstolarna själva kan vidta. Genom att respektera regelverket för offentlighet ADVOKATEN NR 1 • 2020 vid förhandlingar och offentlighetsprincipen i övrigt ges allmänheten den insyn som är nödvändig för att kunna bilda sig en uppfattning om hur domstolarna sköter sitt uppdrag. Det har vi i vårt land haft i ryggmärgen sedan 1700-talet. Domstolarnas medvetenhet om domskrivningens betydelse för allmänhetens förtroende har ökat, liksom domarnas beredvillighet att förklara avgöranden i media. Domares uppträdande och engagemang i och utanför yrkesrollen inverkar också på förtroendet. Det är glädjande att det från de senaste årens uppmärksammade rättegångar finns många exempel på hur företrädare för olika delar av rättsväsendet – advokater, åklagare och domare – har uppträtt respektingivande och med självförtroende i media. Mot bakgrund av utvecklingen i Europa har det varit särskilt intressant att följa hur domarna i andra länder har agerat i samband med politiska tvärkast, som den polska högsta domstolens ordförande Małgorzata Gersdorf. Och det var inspirerande att se och höra den nyligen avgångna ordföranden i brittiska Supreme Court, lady Hale, när hon avkunnade domen i ”prorogation”-målet i september 2019. att företrädare för olika yrkesgrupper inom rättsväsendet riktar kritik mot varandra måste vi acceptera och välkomna. Själv deltog jag förra året i en diskussion mellan domare om domstolars deltagande i Pride och vad det innebär för synen på domstolarnas oberoende. Senast gällde debatten inom rättsväsendet åklagare som regerat mot advokatreklam och advokater som kritiserat hur förundersökningar bedrivs. Ett annat exempel är det missnöje som advokater och andra har riktat mot förvaltningsdomstolarna för hur processerna i skattemål hanteras. Sådana åsikter ska naturligtvis framföras öppet och tas på allvar. Vi ska lyssna och lära av varandra. Det är så vi representanter för rättsväsendet bygger förtroende och legitimitet. Helena Jäderblom Justitieråd och ordförande i Högsta förvaltningsdomstolen 19