Advokaten 1
DEBATT som reser frågor ringen har advokater ålag
ts långtgående villkorslösa skyldigheter till förmån för ”motpart, brottsoffer eller annan involverad part, liksom av domstolar och allmänheten”. Uttalandet beaktar inte att advokat enligt Vägledande regler har en vidsträckt rätt att uttala sig, på ett sätt som till och med kan uppfattas nedsättande, kränkande eller förklenande av motpart och vittnen, så länge det är försvarligt för tillvaratagande av klientens intressen. För det tredje uttalas att advokatens marknadskommunikation alltid måste ”vara förenlig med advokatens oberoende, integritet och tystnadsplikt”. Kravet på upprätthållandet av advokatens viktigaste plikt, nämligen lojalitetsplikten gentemot klienten, har utelämnats. Man kan hoppas att det beror på en mindre framgångsrik beredning och är ett misstag. Annars är detta en synnerligen betydande ändring i synen på advokatens roll. Svenska advokater har till skillnad från många europeiska kolleger aldrig ansetts vara så kallade ”servants of the court”. Om det inte är ett misstag har styrelsen överskridit sina befogenheter. Uttalandet kommer då sannolikt att uppfattas som en nullitet och disciplinnämnden kommer inte att tilllämpa det. För det fjärde innebär uttalandet ADVOKATEN NR 1 • 2020 allvarliga begränsningar i den enskilda advokatens yttrandefrihet. Det kan i sammanhanget vara värt att påminna om Advokatsamfundets centrala uppgift enligt stadgarna att värna rättsstaten. I det ligger en skyldighet att upplysa allmänheten om de rättigheter som medborgarna har och att påtala när lagförslag eller rättstillämpningen innefattar risk för att dessa rättigheter åsidosätts. Denna skyldighet följer uttryckligen av UN Guiding Principles on Lawyers. Även här synes utformningen av uttalandet i bästa fall kunna tillskrivas bristande beredning. Vad som talar för detta är generalsekreterarens kommentar på twitter den 15 december, i anledning av en debattartikel i DN undertecknad av 64 advokater som bland annat beskrev hur åklagarna löper amok i rättssalarna, med orden ”Viktigt innehåll i denna debattartikel av 64 advokater….”. Innehållet i artikeln innehöll allvarlig kritik mot Sveriges åklagare, som sannolikt har starka uppfattningar om innehållet. Det finns således skäl att anta att inte ens styrelsen hade inlett något disciplinärt förfarande mot de 64 ledamöterna, om det i stället hade publicerats på sociala medier. god advokatsed utgörs av etiska regler och ska inte sammanblandas med allmänna etiketts- och policyregler som saknar direkt normativ effekt. Sådana kan givetvis ingå som underlag vid en helhetsbedömning vid tolkningen av vad som kan anses utgöra god advokatsed. Att inte följa rekommenderade handlingsregler i ett policydokument kan dock inte ensamt föranleda disciplinär påföljd. De utgör ett verktyg för advokater att förhålla sig till i olika situationer. På senare år har ett antal sådana dokument utfärdats rörande allt från advokaters användning av sociala medier 2015 till professionella aktörers uppträdande i rättssalen 2016. Allt som inte är önskvärt eller som till och med kan uppfattas som olämpligt eller till och med omoraliskt är inte disciplinärt. Det är angeläget att Advokatsamfundet vid sin normgivning upprätthåller de sedan lång tid fastlagda principer som ligger till grund för självregleringen. I det ligger att värna disciplinnämndens självständighet och att styrelsen vid sin normgivning inte hemfaller åt att bli smakdomstol. Därför bör styrelsen vidta rättelse av sitt mindre väl avvägda uttalande. Anne Ramberg F.d. generalsekreterare Lena Frånstedt Lofalk F.d. ordförande i disciplinnämnden 43 ALLT SOM INTE ÄR ÖNSKVÄRT ELLER SOM TILL OCH MED KAN UPPFATTAS SOM OLÄMPLIGT ELLER TILL OCH MED OMORALISKT ÄR INTE DISCI PLINÄRT.