Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK viktigaste verktyg Och vi påverk
ar ständigt varandra genom beteenden, genom olika sätt att ”låta och vara”. Vi är alltid upplevelsestyrda utan att vi tänker på det. Och våra sätt att tänka präglas ständigt av det vi upplever. Så ser det mänskliga varandet ut. De beteenden våra sätt att ”låta och vara” innefattar har utgjort människans sätt att kommunicera sedan urminnes tider. Det upphörde inte när vi utvecklade språk, till det vi avser med språk i dag, för bara 60 000 till 90 000 år sedan. Tvärtom berikade de, och bidrog till att nyansera, den språkliga kommunikationen. Tonfall, melodi, mimik och gestik fanns alltså i vår kommunikation långt före orden. De här djupt nedärvda beteendena och funktionerna är följaktligen en oerhört viktig del av all muntlig kommunikation. Alla människor, inom alla språkområden, använder sig instinktivt av olika sätt för att signalera vad orden vill säga utöver deras faktiska betydelse. Dessa, inom lingvistiken kallade för paralingvistiska, signaler utgörs av tempo, röstläge/volym, artikulation, betoning, pausering, gestik och mimik. Det är alltså dessa mekanismer som sammantagna påverkar hur vi säger det vi säger. Spontant, i det vanliga livets alla talarsituationer, använder vi de paralingvistiska signalerna för att uttrycka känslor och sinnesstämningar med orden vi uttalar. Vi gör det ibland mycket, mycket tydligt och ibland i fina, fina nyanser. Däremellan finns ett jättespann. Muntlig kommunikation fungerar så var vi än är i världen. ADVOKATEN NR 1 • 2020 VI ÄR VÄL VUXNA, TÄNKANDE INDIVIDER? I arbetslivet är det vanligt att allt det som många gånger är levande i andra sammanhang upphävs. De paralingvistiska signalerna, vars syfte är att på olika sätt stimulera till lyssning och interaktion, neutraliseras. Och inte sällan är så fallet i den svenska rättssalen eller i andra sammanhang där advokater och andra jurister verkar. Kommunikationen blir avslagen, blek. Men spelar det så stor roll då? Vi är väl vuxna, tänkande människor? Vi ”tar väl oss fram” ändå? Jo då, absolut, kan så vara. Det är bara det att konsekvensen av blek kommunikation kan bli att mottagaren, ordföranden, nämnden (rent neurologiskt) inte attraheras till lyssning på det sätt som vore önskvärt. Advokat A engagerade helt enkelt inte mottagarna på samma sätt som advokat B (och som sagt, ändå sa de exakt samma saker). Så ur mottagarperspektivet (och sändarperspektivet) är det därmed tur att vi inte saknar viss förmåga till (ett visst) förnuft och (ett visst) rationellt tänkande. Vi anstränger oss för att lyssna, ta in och förstå. Problemet är dock att om vi inte triggas och attraheras av det som kommuniceras är det stor risk att upplevelsen blir matt. Följden av detta kan i sin tur bli att vårt engagemang som mottagare av det som anförs blir mindre. Vi har helt enkelt tråkigare än vi skulle behöva ha, så fungerar vi. I värsta fall zoomar vi ut, börjar tänka på annat. Konsekvensen av den bleka upplevelsen kan, vilket är det riktigt allvarliga, påverka hur vi bedömer det som kommuniceras. Även den högst utbildade domare är inte mer än människa. Denna ska sedan ta beslut utifrån det hon eller han uppfattat. Upplevelsen är aldrig bortkopplad. Och som sagt: Upplevelsen påverkar vårt sätt att tänka. VEM ÄR MOTTAGAREN? OCH HUR FUNGERAR MOTTAGAREN? Jag beskriver gärna hur vi fungerar som mottagare då vi alla känner igen oss i mottagarrollen. För har vi med oss detta perspektiv kan det hjälpa oss som sändare. En grundläggande fråga att ställa till sig själv inför ett anförande är: Vem är mottagaren? En lika självklar fråga att också ställa till sig själv kunde vara: Hur fungerar mottagaren? Hur kan jag trigga, attrahera, stimulera till uppmärksamhet, till maximal mental närvarandenivå hos dem jag talar inför? Den del av retoriken som handlar om struktur, ordval och uppbyggnad är det så mycket lättare att ta till sig och förstå. Den muntliga leveransen, hur muntlig kommunikation ytterst fungerar, kan vara desto knepigare att omfatta eftersom det handlar om en så självklar del av det mänskliga varandet att vi överhuvudtaget inte tänker på det annat än intuitivt och ur känslomässigt styrda aspekter. (Det vill säga ett gigantiskt spektrum av fina nyanser som finns mellan ytterligheterna glad, ledsen, arg, irriterad etc.) Det är detta vi har ”tyst” kunskap om. Vi intellektualiserar vanligen inte, vare sig som sändare eller mottagare, något som är lika självklart som att gå. HUR KOMMER DET SIG ÖVERHUVUD TAGET ATT DEN MUNTLIGA LEVERANSEN I VÅRA DOMSTOLAR OCH I ANDRA SAMMANHANG DÄR JURISTER TALAR INTE ÄR MER I FOKUS ÄN DEN ÄR? » 49