AMES 1
KRÖNIKA Louise Lennersten, Affärsutvecklare, UCS
Management ARGA GRANNEN OCH BASKETSPELET TEXT: LOUISE LENNERSTEN FOTO: PRESSBILD Jag har precis fått nycklarna till min lägenhet och tar med mig två av barnen till vårt nya hem. En stor femma med blanka golv och mycket ljus. Man kan springa runt runt runt från hallen till vardagsrummet och vidare in i en korridor och det är självklart inbjudande för små fötter och spralliga ben. Knappt har vi hunnit komma in i lägenheten eller ens börja springa runt innan det ringer på dörren. En ung man står utanför dörren med ett förvirrat uttryck i ansiktet. ”Ska ni låta så här mycket hela tiden?” frågar han och förvirringen han förmedlar möts av tre lika förvånade par ögon. ”Hela tiden?” frågar jag och tyckte att fem minuters existens i mitt nya hem inte borde kvala in som någon evighet. ”Det låter som att taket ska trilla ner” Ett av mina medföljande barn är stort nog att inse allvaret och smyger bort bakom ryggen på mig. Den yngste fattar inte alls vad som händer och fortsätter att springa runt. Jag stänger dörren och säger till barnen att vara lite tysta så inte Arga-Grannen kommer tillbaka. Vi flyttar in och efter några månader i nya lägenheten hittar jag en lapp i brevlådan där jag ombeds sluta spela basket och trummor i mitt hem, samt helst undvika att gå på golvet på helgerna. Han är också vänlig nog att rekommendera mig möblering med tjocka heltäckande mattor. Okej, jag har tre spralliga pojkar. Men de spelar varken basket eller trummor i lägenheten. Däremot går vi ibland på golvet. Det händer. Men ingen av dem vågar springa runt med den Arga-Grannens ande hängandes över oss som ett osynligt hot. Barnen bor hos mig ca 50% av tiden och deras huvudsysselsättning är att ligga tonårsslöa på sina rum och helst undvika all form av fysisk aktivitet när de vistas inomhus hos mig. Lilleman är även han en normalsprallig typ på våra 116 kvadratmeter. Jag förtjänar inte lappen, men är sugen på att lägga ett tackkort i hans brevlåda för att visa min uppskattning om matt-tipset. Jag var redo att starta ett krig. Men jag gjorde det vuxna och kloka och vände mig till bostadsrättsföreningen för att förhöra mig om vad som gällde. Kommer lappen från ”Arga-Grannen”? frågade de direkt, varpå jag fick veta att det tydligen är ett vanligt kommunikationssätt. Arga-Grannen har gjort återkomst vid dörren igen. Sist kom han när vi bakade vi muffins alla barn och jag och stod med smet över händerna, ansikten och köksbordet. Jag kunde inte öppna och ropade att han fick komma in på egen hand. Hans förvånade ansikte kändes som en triumf när han såg mig och barnen runt köksbordet och alla barn på varsin stol. ”Spelar ni inte basket?” ”Nej, vi bakar muffins” ”Okej, det låter som att ni spelar basket” ”Vi bakar muffins” ”Hos mig låter det som att ni spelar basket” ”Vi bakar muffins…” Med ett återigen förvirrat uttryck gick Arga-Grannen hem till sig igen, en våning ner för att lösa mysteriet med vad det är som dunkar som en basketboll hemma hos honom. Den analoga kommunikationsformen med lapp i brevlådan har upphört. Hittills inga fler besök vid dörren och inga påhopp om basketmatcher i vardagsrummet. När jag senare hade hämtat barnen hos deras pappa och vi ramlade ur hissen med kickar, väskor och inte bara en utan två basketbollar balanserandes under armarna, önskade jag att det inte var just Arga-Grannen som stod vid hissöppningen utan vem som helst annars. Det blev genast svårare att svära sig fri från alla basketanklagelser. Och nu vi avvaktar med spänning nästa drag, besök eller lapp. ® Vi hjälper företag att växa och expandera såväl nationellt som internationellt Maminza Advokatbyrå AB Järnvägsgatan 10, 582 22 Linköping, Sweden Sankt Annegatan 7, 611 34 Nyköping, Sweden Tel (växel): 010 - 165 00 30 www.maminza.com 15