Kingsize 1
Det är årets första spelning på Trädgården i Stoc
kholm. Publiken som klätt sig i svala sommarkläder börjar bli påminda om att det inte riktigt är sommar än. Snart kommer det dock vara helt bortglömt. Upp på scen kommer en svartklädd och maskerad Leikeli47. Från första meningen har hon publiken i sitt grepp och tar oss med på en resa ackompanjerad av hårda beats och med en energi och närvaro som fullkomligt tar över Stockholmsnatten. Efter att ha släppt mixtapes och EP:s sen 2010 kom debutalbumet ”Wash and Set” 2017. Förra året släppte hon uppföljaren ”Acrylic” och i detta nu håller den tredje skivan ”Shape Up” på att ta form. – Det är en del av vad jag brukar kalla en “beauty series”. Det är ett kreativt sätt för mig att få ut mitt historieberättande. Hur var mottagandet av ”Acrylic”? – Superfint, det har varit bara bra. Jag har bara fått massor av kärlek. Målet var att skriva historier utifrån mina erfarenheter, från min uppväxt som svart kvinna och historier från mina områden. Folk har varit väldigt mottagliga för det och älskat det. Det är galet, du vet när man är ärlig kan folk relatera till dig. Det sjukaste är när folk du inte tror ska kunna relatera till dig relaterar till dina historier, dina vänner historier, dina grannars historier och historier från ditt område. Det var det jag hade som mål och det var jättekul att göra albumet. – Alltså mottagandet har alltid varit bra men jag såg att det växt. Det är det jag märkt mest. Du vet när man börjar och är ny märker du var du har folket och mottagandet och sen när du bara fortsätter jobba och släpper grejer hela tiden så märker du att, oh, mer folk känner till mig här nu och folk känner till mig där borta. Med ”Wash and Set” var målet att prata om hur jag växt som artist och nu med ”Acrylic” har jag sett det, det är det coola. Leikeli47 bär alltid en mask som täcker hennes ansikte. Hon har tidigare förklarat att det är ett sett för henne att få publiken att fokusera på musiken, melodierna och vad hon målar upp för bilder. Istället för att fokusera på hur hon ser ut, hennes hudfärg och kön. Masken representerar mänsklighet. Även artistnamnet inrymmer en historia av flera dimensioner. Vad står 47 för? – 47 representerar en av mina favoritmikrofoner, Telefunken U47, samt året Jackie Robinson bröt “the colour barrier” i baseball. Jag är ett baseballfan och du vet det året var en vändning i amerikansk historia. Det representerar vad jag gör i musik på ett sätt. Glider rakt på det och bryter mina egna barriärer. Så det är ett speciellt nummer av dem anledningarna. Det är många fantastiska album som gjorts med den micken, Beach Boys ”Petsounds” till exempel. Jag älskar den micken. Jag fick faktiskt chansen att spela in med den micken, i Henson Studios. Jag jobbade ihop med några legendariska personer och de hade en U47:a. Det var andra gången jag spelade in på en riktig. Jag ville ta med den hem, den var så bra. Det var roligt för jag tog bilder med mikrofonen och de andra undrade vad jag höll på med. Leikeli47 beskriver det hon gör som att kommunicera, att hon är mer än soul-artist än en rappare. – Mitt mål är att vara en sån artist som bara gör min egen grej. Jag förstår hela grejen med genrer, men jag vill vara genreöverskridande. Jag vill vara den personen som ändrar radio, som Pharrell gjorde, som Timbaland gjorde. Folk kallar det här hiphop, och det är det, missförstå mig rätt. Det finns så många aspekter av det. Jag anser att jag inte kan sättas i samma fack som Pharrell. Han hade ett sound som va “out of this world”. Samma sak med Swizz Beatz. Det går liksom inte att sätta i en box. Rent tekniskt kan du det, och folk gör det, men för någon som mig som ser på världen på mitt eget sätt så kan jag inte det. Jag ser det inte så. Tom Petty och Swizz Beatz gör samma sak med mig. Hon hade alltid musik runt sig under sin uppväxt och när hon ser tillbaka märker hon att hon blev uppmuntrad att göra kreativa saker. – Det var min flykt och det var så vi hade kul, hur vi kommunicerade. Jag brukade sjunga mycket om himlen. Jag älskade vetenskap och himlen. Jag gillade moln och stjärnor, allt som var över mig. När jag var liten trodde jag alltid att jag kunde gå på moln. Till och med nu när vi flög över Island kollade jag ner på molnen och tänkte “jag kan gå på dem, men folk vet inte om det”. Det känns som att du har mycket tankar, hur ser det ut inne i ditt huvud? – Det är mycket på gång, det är en egen liten värld. Jag kallar det ”världen som de bor i”. De syftar på mina vänner och folk jag skapat. De är folk som gör sin egen grej. Såklart som i alla världar finns det en sida som försöker förstöra. Det är som en kulle där de bor och ingen gillar att gå dit. Ibland kommer dem ner och försöker förstöra för oss. Men du vet man får lära sig att säga nej det där är inte sant, det kommer funka, jag kan det här. Det är en ganska cool värld där uppe, det är väldigt färgstarkt, väldigt kul och fritänkande. Det finns inga lagar inga gränser, bara individer. Inga poliser bor där haha, poliser är inte tillåtna. Vad händer framöver? – Fler album, mer kul, mer turnerande och fler spelningar. Just nu jobbar jag på “Shape Up”. På den kommer jag ha mycket mer influenser från ett manligt perspektiv. Samtal som jag vill ha och vissa saker jag vill förstå om män. Jag är exalterad för att hoppa in i det projektet och slutföra den tredje delen av serien. NR 2, 2019 | KINGSIZE MAGAZINE 67 WWW.KINGSIZEMAG.SE