Advokaten 1
GÄSTKRÖNIKA på den planhalvan senare avgöranden f
rån Högsta domstolen och från hovrätt kan resultera i att nätpedofiler inte kan dömas för de grövsta brotten, såsom våldtäkt mot barn. Åklagaren säger bland annat följande om fallen. ”Rättspraxis har precis smällt igen en stor fet dörr i vårt ansikte.” Åklagaren ifrågasätter vidare logiken i domstolarnas avgöranden och säger: ”Vad är skillnaden på den sexuella kränkningen i att chatta med någon och skicka filmen direkt, eller spela in sig själv och skicka 30 minuter senare? Det är sjukt tycker jag.” Högsta domstolen har i ett rättsfall från 2018,2 som också beskrivs i anslutning till artikeln, gjort bedömningen att straffrättens legalitetsprincip lagt hinder i vägen för att döma en person för ett sexualbrott med anledning av en påstådd gärning som skett på distans. Frågan om man bör se mindre strikt på de krav som följer av denna princip kan förstås diskuteras. Men en sådan diskussion är något annat än att uttala att det ”är sjukt” att Högsta domstolen bedömde saken på det sätt som gjordes. jag vill åter betona att det finns all anledning att välkomna kritik och synpunkter från advokater och åklagare på domstolarnas avgöranden och verksamhet i övrigt. Jag tror samtidigt att det är av yttersta vikt att vi som är verksamma i det rättsliga systemet håller oss på en viss nivå när vi framför kritik och gör det med respekt för de olika roller som vi har att utföra i rättssystemet. Jag kan tänka mig att det finns domare som av och till har uppfattningar om hur en advokat eller en åklagare utför sitt uppdrag. Men en utveckling som innebär att vi domare på motsvarande sätt skulle uttala oss om advokater och åklagare tror jag inte att någon vill se. Det är naturligtvis självklart att alla har rätt att utnyttja sin yttrandefrihet och göra uttalanden av detta slag. Det är inte det som det här handlar om. Men om vi går ADVOKATEN NR 1 • 2021 mot en utveckling där vi som är verksamma i det rättsliga systemet inte längre håller på vissa principer när det gäller hur vi uttalar oss så befarar jag att det kommer att drabba oss alla negativt. En utveckling där vi i olika sammanhang fäller förklenande omdömen om varandra gagnar ingen. I förlängningen riskerar vi att undergräva förtroendet för rättsväsendet i stort. det som jag nu har berört är i viss mån besläktat med den problematik som uppmärksammats vid vissa större brottmålsrättegångar, där stämningen mellan åklagare och advokater passerat gränsen för vad som bör gälla i ett professionellt sammanhang. Den problematiken är naturligtvis allvarligare än det jag här tar upp. Och den ger verkligen anledning till oro. Det är samtidigt glädjande att konstatera att många har reagerat. Här har Advokatsamfundets generalsekreterare tillsammans med bland andra presidenten i Svea hovrätt initierat ett arbete för att hindra att denna utveckling fortsätter. Det är mycket positivt. Vi behöver tillsammans arbeta vidare med dessa frågor i olika former och sammanhang. Avgöranden från domstolarna måste ifrågasättas och diskuteras. Brister när det gäller domstolarnas sätt att arbeta ska lyftas fram. På samma sätt måste åsikter om åklagares och advokaters sätt att utföra sina uppgifter ventileras. Men allt detta behöver ske med respekt för de roller som vi har att utföra i vårt rättssystem. Det är viktigt att vi visar att vi förstår de många gånger mycket svåra och krävande uppgifter som det innebär att vara domare, advokat eller åklagare. Alltså, högt till tak för kritik och debatt. Men låt oss hålla till på den professionella planhalvan. Anders Eka Ordförande i Högsta domstolen 21