Advokaten 1
en 12 november överlämnade geringens reutredare,
hovrättspresidenten Anders Hagsgård, sitt betänkande om barnkonventionen och svensk rätt. Hagsgård konstaterar i utredningen att svensk lagstiftning och praxis ”till allra största delen stämmer överens med barnkonventionen”. I den drygt 1 800 sidor långa utredningen redogörs sedan för undantagen, ett trettiotal punkter där lagändringar kan behövas. Bristerna finns, enligt utredningen, på en rad olika områden. Många av dem rör barn som redan är i en utsatt situation: barn som placerats i olika former av samhällsvård, barn på flykt, barn som begått brott (läs mer i artikel på s. 34). Barnkonventionsutredningens resultat handlar om lagstiftning och praxis, inte den faktiska tillämpningen av reglerna. Och som alltid när olika människor och organisationer ska hantera regelverk blir bilden betydligt mer komplex i praktiken än i lagtexten. verksam vid Barnrättscentrum vid Stockholms universitet, pekar ut de redan sårbara barnen som de som också har svårast att få sina rättigheter enligt barnkonventionen tillgodosedda. Det kan handla om omhändertagna och inlåsta barn, liksom papperslösa migrantbarn. Men även ekonomiska faktorer kan leda till kränkningar av barnkonventionen, påpekar hon. – Det finns mycket som talar för att barnfattigdomen ökar. Möjligen håller hela samhället på att bli sådant att förutsättningarna skiljer sig väldigt mellan olika grupper. Det riskerar att slå särskilt hårt mot barn, och det står i väldig kontrast mot strävandena i barnkonventionen, säger Leviner och tillägger att rättigheterna i konventionen ska åtnjutas utan åtskillnad av något slag. Att vi aldrig talat så mycket om barns rättigheter, ”Vi har ett i grunden bra system, men när barnen faller mellan PARADOXAL BARNSYN – Vi har ett i grunden bra system, men när barnen faller mellan stolarna så kan de falla väldigt långt. Det kan handla om stuprör, men också om hur systemet är utformat, att det krävs vuxna som kan föra ens talan. Har man inte det så kan man bli väldigt ensam i systemet. Det säger Ida Hellrup, jurist på och en av grundarna samtidigt som åtminstone vissa barn faktiskt tycks få det sämre, är bara en av paradoxerna inom barnrättsområdet, menar Pernilla Leviner. – En annan sak är att det finns motstående trender där barns grundläggande friheter faktiskt står på spel och röster som höjs för att barn ska kontrolleras. Som att man på riktigt diskuterar utegångsförbud för barn för att hålla nere kriminalitet, påpekar Pernilla Leviner. Det är förstås viktigt, inte minst för stolarna så kan de falla väldigt långt.” ida hellrup barn, att vi bekämpar kriminalitet, fortsätter hon. Samtidigt tycks många vara benägna att acceptera betydligt större frihetsinskränkningar för barn än för vuxna, utan att se några problem i det. I stället för att ses som fullvärdiga människor med samma rättigheter som vuxna, plus vissa som de har i egenskap av att vara barn, får barn av Barnrättsbyrån, en ideell organisation som arbetar på uppdrag av barn och unga. Byrån finns i Stockholm och Umeå och hjälper till med praktiska och juridiska frågor som barnen själva vill ha hjälp med. Ida Hellrups uppfattning får stöd av alla de advokaIda Hellrup. 26 26 ter och barnrättsexperter som Advokaten talat med. De flesta barn har det bra i Sverige. Men de som far illa, de kan å andra sidan falla långt och ha stora problem med att hävda sina rättigheter. Många av fallen mellan stolarna beror på resursbrist eller strukturer som inte är anpassade efter barns behov och verklighet, anser Ida Hellrup. – Men sedan skulle jag också säga att det många gånger är en barnsyn som är problemet, att man inte tar barn på allvar och inte ser barn som fullvärdiga personer som har rätt att bli lyssnade på och har en plats vid bordet i saker som rör deras egna liv, säger hon. Även Pernilla Leviner, professor i offentlig rätt och finna sig i att deras grundläggande rättigheter beskärs. Paradoxerna tycks ligga inbäddade i samhällets rådande barnsyn, menar Pernilla Leviner, som efterlyser mer reflektion kring dessa frågor. – Frågan är verkligen: När ska barn behandlas annorlunda bara på grund av att de är barn, och när ska de inte behandlas annorlunda? Det är viktigt att tänka ibland: Skulle det här vara okej om det var en vuxen? Om svaret är nej, då behöver man ställa sig frågan: Vilka är de legitima skälen, och vilket stöd har jag i lagen för att behandla barn annorlunda? Med handen på hjärtat kan det också vara så att vissa särregler för barn syftar mer till att skydda systemet och de inblandade vuxna än barnen, anser Pernilla Leviner och ger ett exempel. – ”Det är inte bra för barn att komma till domstol”, säger man. Nähä. Är det verkligen inte bra för barn att komma till domstol? Eller är det jobbigt för domstolen om barnen kommer dit? frågar hon retoriskt. KOMPETENSEN VARIERAR Advokat Tove Sander inledde sin yrkesbana som friADVOKATEN NR 1 • 2021 FOTO: ANTON ENERLOV