Advokaten 1
göra. Ida Hellrup efterlyser därför en funktion l
iknande Barnrättsbyråns, men för alla barn i Sverige. En sådan aktör behöver inte ha fokus på att driva process, påpekar Ida Hellrup. – Många gånger behövs det snarare att barnet och myndigheterna får rätt information, att man får till ett bra samarbete, får med sig familjen, kan jobba med hela nätverket runt omkring, säger hon. En lösning skulle kunna vara att som FN:s barnrättskommitté föreslagit ge Barnombudsmannen uppdraget att ta emot barns klagomål och föra deras talan. En annan kan vara att utöka barns möjlighet att få egna juridiska biträden, menar flera av de intervjuade. Pernilla Leviner ser flera sådana luckor där barn verkligen skulle behöva juridiska biträden, som under tiden ett barn är tvångsplacerat enligt LVU eller socialtjänstlagen, eller för den delen när barnet placerats med föräldrarnas samtycke. Även barn i vårdnadstvister skulle gynnas av att ha egna oberoende företrädare. – Även om man inte ska underta lite och tänker ”Varför ska jag besöka en treåring?”. Det är helt fel tänk. Barnen är ju våra klienter, fastslår hon med emfas. UllaBella af Klercker ser också att domstolarna, och inte minst förvaltningsdomstolarna, har blivit mer uppmärksamma på att barn ska få föra fram sina synpunkter och sitt perspektiv i processen. Hon har bland annat fått uppleva att en kollega fått arvodet prutat med motiveringen att han inte besökt barnet. – Det tycker jag är en viktig markering, säger hon och tillägger att hon hoppas på självsanering framöver, så att de som slarvar inte kommer att förordnas för uppdragen. Barnuppdragen kräver särskild kompetens, anser Tove Sander. – En vuxen klient kan jag uppfat”En vuxen klient kan jag uppfatta som en uppdragsgivare. Men med ett barn som klient måste jag uppfatta skatta barn så kan det vara svårt, som det skulle vara för vilken vuxen som helst, att veta var det framgår vad som är ett beslut, om det går att klaga på det och hur man gör det, säger hon, och tillägger att behovet finns trots att socialtjänsten som regel verkligen gör sitt bästa och kämpar för barns rättigheter. – Men de har ju ett väldigt dubbelt uppdrag. Så det är inte helt enkelt att kombinera, poängterar hon. barnet som en särskild skyddsperson.” tove sander ta som en uppdragsgivare. Men med ett barn som klient måste jag uppfatta barnet som en särskild skyddsperson. Det ställer särskilda krav på mig som ombud, dels att ha kunskap om barns rättigheter, dels också att verkligen kunna ta in, lyssna och förstå barnet, och kunna framföra barnets önskningar, säger hon. Specialkompetensen kommer med erfarenhet och utbildning, menar Tove Sander, men handlar också om personlighet. Hon efterlyser lite bättKRÄVS KOMPETENS I många lägen har barn i utsatta positioner rätt till juridiskt biträde eller en särskild företrädare på det allmännas bekostnad, som vid beslut om tvångsvård eller upphörande av tvångsvård och när barnet utsatts för brott av en närstående. Ida Hellrup på Barnrättsbyrån ser att advokater och jurister som tar dessa uppdrag kan spela en viktig roll för barnets trygghet och möjlighet att föra fram sin sak. – Det gör jättestor skillnad för barnet att ha en advokat som träffar barnet och ser till att det har information och förstår vad som ska hända, och förmedlar känslan av att ”ha barnets rygg”, säger hon. Många av de advokater och biträdena jurister som Ida Hellrup möter är jätteduktiga, konstaterar hon. Andra är mindre bra, och det händer att Barnrättsbyrån hjälper barn att byta biträde. Även UllaBella af Klercker upplever att kvaliteten är lite blandad bland de advokater som arbetar med barnärenden. – Många är duktiga. Men det finns också ett flertal som kör detta med vänster hand. De slarvar förbi detADVOKATEN NR 1 • 2021 re kontroller från domstolarna och högre krav på dem som ska förordnas som ombud för barn. Här kan också Advokatsamfundet spela en viktig roll. – Samfundet ska vara en aktiv part i diskussionerna om vilka krav som ska ställas på ombud som företräder barn, säger hon. Tove Sanders önskemål stämmer väl med dem som FN:s barnrättskommitté uttryckt. I sina yttranden till Sverige har kommittén flera gånger betonat vikten av att juridiska biträden för barn har särskild kompetens. Och även rättsvetarna håller med. Daniel Hedlund efterlyser ett samlat grepp på och en översyn av vad som ska krävas av olika ställföreträdare för barn, både rättsliga ombud och lekmän som gode män. Det kan handla om kompetens och formella kvalifikationer, men även om vilken förmåga personen har att prata med barn. Pernilla Leviner har i ett kapitel i antologin Barnkonventionen i praktiken pekat på att de kompetenskrav som ställs upp på olika rättsliga företrädare för barnen skiljer sig åt i olika lagar. Men en förändring kan här vara på gång. I september 2020 föreslog regeringen i en lagrådsremiss att det ska införas särskilda lämplighetskrav för offentliga biträden i mål och ärenden enligt LVU, något som Pernilla Leviner välkomnar. Enligt förslaget ska endast den ”som på grund av sina kunskaper och erfarenheter och även i övrigt är särskilt lämplig för uppdraget” få förordnas som offentligt biträde. Tove Sander. » 31 31