Advokaten 1
» TVÅNGSVÅRDADE BARN Svårt för unga att aktivera
Det började med ett brev. På rosa brevpapper med mönster av små kaniner bad en tolvårig flicka om hjälp med att komma hem till fosterföräldrarna, bort från det HVBhem där hon i stället placerats. Mottagare var advokat UllaBella af Klercker, som arbetat med barnrättsärenden sedan 1990talet. FOKUS: BARNKONVENTIONEN SOM LAG U llaBella af Klercker tog sig an flickans ärende. Med hänvisning till barnkonventionen försökte hon bli förordnad till juridiskt biträde för att hjälpa klienten att överklaga ett placeringsbeslut som hon aldrig delgivits. – Jag ville pröva barnkonventionen. vera hennes rättigheter som om hon varit en vuxen. Jag tyckte det var självklart, men har gått på pumpen. Nu vet jag inte vad jag ska göra, säger UllaBella af Klercker, och fortsätter: – Det som återstår att göra är att anmäla till Ivo.1 De kan säga till socialnämnden att de har gjort fel och i värsta fall besluta om ett vite. Men det är en process som tar tre–fyra månader. För en liten flicka som är tolv år är tre–fyra månader en evighet. ÄR UNIKT FALL Sofie är inte ensam om att vårdas av samhället. Enligt Barnombudsmannens statistik var 30 500 barn placerade för vård enligt socialtjänstlagen eller lagen om vård av unga är 2016. Gemensamt för dem är att de i många fall saknar nära vuxna som kan strida för dem. UllaBella af Klercker kallar de omhändertagna barnen för en av ”Jag har hela tiden Hade det kommit en vuxen till mig och sagt att ”mitt barn är placerat på ett ställe och jag vill inte att hen ska vara där, här är beslutet” så hade jag gått till socialtjänsten och sagt att beslutet måste delges med besvärshänvisning. Sedan överklagar vi det och processen är igång. Men det gick inte för att detta var ett barn, konstaterar UllaBella af Klercker. Hon har lagt många timmars arbete på ärendet och sagt till den här flickan att barnkonventionen är svensk lag och att vi måste kunna aktivera hennes rättigheter, som om hon varit en vuxen.” ullabella af klercker våra svagaste grupper. – När myndigheterna då inte tillgodoser deras behov av skydd eller hjälp, då faller de mellan stolarna, säger hon. Socialtjänsten får ofta utstå kritik när missförhållanden uppmärksammas i medierna, såsom i fallet Sofie. Men UllaBella af Klercker har förståelse för socialtjänstens många gånger svåra roll. – Det är så lätt för oss att bråka på drivit det till högsta instans, Högsta förvaltningsdomstolen, men utan resultat. Domstolarna erkänner i och för sig att det kan finnas behov av ett biträde, men hänvisar till socialtjänsten som måste starta processen. – Socialnämnden ska då anmäla behov av biträde till förvaltningsrätten för att rättigheten ska kicka igång. Om de inte gör det har hon ingen egen möjlighet att aktualisera rätten till ett biträde, säger UllaBella af Klercker. Fallet med den placerade flickan har granskats av 1 Inspektionen för vård och omsorg 36 36 SVT:s Uppdrag granskning och skrivits om i många medier, under namnet Fallet Sofie. Men något biträde har Sofie inte fått. Och socialtjänsten återkopplar inte längre när UllaBella af Klercker skriver eller ringer. – Jag har hela tiden sagt till den här flickan att barnkonventionen är svensk lag och att vi måste kunna aktisocialtjänsten. De är hårt pressade och har ingen lätt situation. Samtidigt som de ska göra ingripanden ska de fortsätta att arbeta med föräldrar och barn, säger hon. Förmågan att hantera de känsliga ärendena med omhändertagna barn skiljer sig också mycket åt mellan olika kommuner, enligt UllaBella af Klerckers erfarenhet. Många kommuner har gjort sin hemläxa och tagit till sig barnkonventionens principer, medan andra är mer osäkra. – Jag hoppas att fallet med Sofie är unikt. Den här extrema oviljan att ens kommunicera med en advokat som har en fullmakt från barnet, den har jag aldrig stött på tidigare, säger hon. Samtidigt visar fallet Sofie på två stora och betydligt mer generella problem i skyddet för de omhändertagna barnens rättigheter: svårigheten för barn att faktiskt aktivera sina rättigheter och bristen på sanktionsmöjligheter. ADVOKATEN NR 1 • 2021