Nöjesnytt Växjö Sida 1
Nöjesnytt Växjö Sida 2
Nöjesnytt Växjö Sida 3
Nöjesnytt Växjö Mingel
Nöjesnytt Växjö Sida 5
Nöjesnytt Växjö Sida 6
Nöjesnytt Växjö Sida 7
Nöjesnytt Växjö Sida 8
Nöjesnytt Växjö Sida 9
Nöjesnytt Växjö Sida 10
Nöjesnytt Växjö Sida 11
Nöjesnytt Växjö Sida 12
Nöjesnytt Växjö Sida 13
Nöjesnytt Växjö Växjös Bästa 2010
Nöjesnytt Växjö Sida 15
Nöjesnytt Växjö Sida 16
Nöjesnytt Växjö Sida 17
Nöjesnytt Växjö Sida 18
Nöjesnytt Växjö Sida 19
Nöjesnytt Växjö Sida 20
Nöjesnytt Växjö Sida 21
Nöjesnytt Växjö Trend
Nöjesnytt Växjö Sida 23
Nöjesnytt Växjö Sida 24
Nöjesnytt Växjö Sida 25
Nöjesnytt Växjö Träning
Nöjesnytt Växjö Sida 27
Nöjesnytt Växjö Sida 28
Nöjesnytt Växjö Sida 29
Nöjesnytt Växjö Sida 30
Nöjesnytt Växjö Sida 31
Nöjesnytt Växjö Sida 32
Nöjesnytt Växjö Sida 33
Nöjesnytt Växjö Teknik
Nöjesnytt Växjö Sida 35
Nöjesnytt Växjö Sida 36
Nöjesnytt Växjö Sida 37
Nöjesnytt Växjö Sida 38
Nöjesnytt Växjö Sida 39
Nöjesnytt Växjö Sida 40
Nöjesnytt Växjö Sida 41
Nöjesnytt Växjö Sida 42
Nöjesnytt Växjö Sida 43
Nöjesnytt Växjö Horoskop
Nöjesnytt Växjö Sida 45
Nöjesnytt Växjö Sida 46
Nöjesnytt Växjö Sida 47
Nöjesnytt Växjö Sida 48
Nöjesnytt Växjö Sida 49
Nöjesnytt Växjö Sida 50
Nöjesnytt Växjö Sida 51
Nöjesnytt Växjö Sida 52
Nöjesnytt Växjö Sida 53
Nöjesnytt Växjö Sida 54
Nöjesnytt Växjö Sida 55
Nöjesnytt Växjö Sida 56
Nöjesnytt Växjö Sida 57
Nöjesnytt Växjö Recensioner
Nöjesnytt Växjö Sida 59
Nöjesnytt Växjö Sida 60 SIONERMUSIKRECENSIONERRECE
NSIONERRECENSIONREC COVENANT "Modern ruin" (Progress productions) På nätet: www.myspace.com/covenant n n n Sparar man sina gamla kläder tillräckligt länge blir de till slut moderna igen – eller kan åtminstone lite överslätande kallas för vintage. På samma sätt fungerar det med Covenant, synthbandet från Helsingborg, som konsekvent kört sin linje sedan starten 1986. De låter lite som Front 242, lite som New Order och ganska mycket som tidiga Depeche Mode, men på nya plattan "Modern ruin" har Covenant kommit bättre i fas med tiden. Soundet är fortfarande extremt retro, men känns ändå mer uppdaterat och dansant än tidigare – möjligen tack vare nytillskottet Daniel Myer. Albumet är kort sagt konsekvent och klart godkänt. SARA ULLBERG THE DECEMBERISTS "The King is dead" (Rough Trade/Border) På nätet: www.decemberists.com n n n n Att The Decemberists nya skiva är inspelad i en ombyggd lada säger en del när de nu närmar sig countryn allt mer. Deras förhållningssätt till musiken är rätt okomplicerat. Det handlar mycket om att bygga stämningsfulla melodier som kombineras med bra, kanske inte alltid briljanta men likväl välskrivna texter. En aning konservativt måhända, men det är samtidigt tacksamt med ett band som inte försöker vara mer än just kompetenta musiker och låtskrivare. Det räcker gott så. Skivans bästa spår, fina "January hymne" är ett bra exempel på det. NIKLAS KJELLBERG MIA "Vicki leekx" På nätet: http://vickileekx.com n n n n Hitlåtar och självantändande konserter, visst. Det är inte därför MIA är en av världens just nu viktigaste artister. Som få andra visar hon att världen är upp och ner. Hur? Hon vänder upp och ner på den. Den elektroniska protestpunk som följde upp de båda hitskivorna "Arular" och "Kala" var så hård att många kritiker fann den svårlyssnad. Nu släpper MIA mixtapen "Vicki leekx". I ett format som de flesta artister använder för sina mindre lukrativa idéer levererar hon en våldsam dansorgie. Det jabbas, juckas och jävlas åt alla håll. "Vicki leekx" är långt ifrån ett komplett album. Men vem bryr sig? MIA är rolig igen. CARL CATO BRITISH SEA POWER "Valhalla dancehall" (Rough Trade/Border) På nätet: www.britishseapower.co.uk n n n British Sea Power är på ett sätt ett väldigt obrittiskt band. De har nämligen sluppit den tjatigaste NMEvit-rock-hajpen och därmed kunnat få en stabil "like"-tumme av kritikerna sedan albumdebuten "The decline of British Sea Power" 2003. Men British Sea Power är, tyvärr, också ett väldigt brittiskt band. På nya skivan låter det alldeles för ofta som att de står mitt i ett regnblaskigt London och spelar. Lyckligtvis är det bara delar av "Valhalla dance" som låter sådär 2001 (som gjorde dem hippa då). För bandets femte skiva är stundvis en ganska dynamisk upplevelse, som i sina bästa stunder experimenterar och bubblar. Men tyvärr är den ännu oftare för stabbig, träig och grå för att kännas tillräckligt pigg 2011. CARINA JÖNSSON BALROYNIGRESS "Dress the ship in black" (Kning Disk) På nätet: www.myspace.com/balroynigress n n n Fina Göteborgs-etiketten Kning Disk väckte stor uppmärksamhet med Anna von Hausswolffs debutalbum. På det lilla bolagets senaste släpp, Balroynigress album "Dress the ship in black", fortsätter utforskningen av populärmusikens outforskade kontinenter. Med konstnären Erik Jeor vid rodret går resan bakåt, inåt, neråt. Tänk psykedelia, folkpop och stämsång. Ibland ett ensamt gitarrplonk, ibland arrangemang som växer till symfoniska proportioner, utan att för den sakens skull bli påträngande. Balroynigress är musik att gå vilse i, att lyssna på länge och att lyssna på igen. Men krånglig, lite för krånglig för att verkligen göra avtryck. CARL CATO OSCAR DANIELSON "Stockholm i mitt hjärta" (Promising Records/Warner) På nätet: www.oscardanielson.se n n Underfundige Oscar Danielson har döpt sin platta till "Stockholm i mitt hjärta". Men titelspåret är inte en frustande hyllning till huvudstaden utan har en dubbeltydig och ironisk text om att stockholmare som älskar sin stad trots allt oftast längtar bort från den. Fyndigt, helt korrekt och som sagt, ironiskt, och det speglar hela den här plattan. För Oscar Danielson är en smart betraktare av socialrealistiskt familjeliv. Ibland lite för realistiskt, kanske. Kan allt i vardagen blir pop? Njae... Men det är ändå texterna som är Danielsons styrka, musikaliskt puttrar det på i svagt vistempo. Man får faktiskt ut mer av skivan när man läser texthäftet än lyssnar på låtarna. MIKAEL FORSELL WHITE LIES "Ritual" (Polydor/Universal Music) På nätet: www.whitelies.com n n n n Nämn White Lies och du kommer ofelbart att få en radda jämförelser uppkörda i ansiktet. Joy Division, Editors, Interpol... Alla förstås sååå mycket bättre än de yngre epigonerna. White Lies påstår surt att de knappt hört Joy Division, Interpol – och definitivt inte Editors. Däremot har en hel del inspiration till nya plattan "Ritual" hämtats från ett annat band (med något lägre kreddfaktor). Att avsomnade Tears for Fears – ALEXIS WEAK "Till minne av" (La Vida Locash) På nätet:www.myspace.com/alexisweak n n n n Han förbryllar Alexis Weak. Vid en första lyssning är hans debutalbum "Till minne av" en rätt jämntjock historia. Det rullar på, rap över softa electrobeats och inte så mycket mer. Inga kontraster och inga texter som dröjer sig kvar. Men det monotona övergår i en slags hypnos. Musiken, hans röst och texterna växer sakta men säkert. Spåret "Hela havet stormar" är skivans mest genomarbetade, och i mina ögon, starkaste text. För det är onekligen texterna som i slutändan är albumets stora behållning. Det är, trots en del jargong och poserande, överlag imponerande bra lyrik. NIKLAS KJELLBERG TOM LEVIN "Tooth and claw" (Cut the Mustard) På nätet: www.tomlevin.com n n Han har gjort sig ett visst namn i indiekretsar i USA, men hans countryinspirerade pop ligger inte på allas läppar hemma i Sverige. "Tooth and claw" är Tom Levins fjärde skiva, och det är en hygglig, habil och liksom helt okej platta. Produktionen är dessutom namnkunnig (Carl Ekerstam, Linus Larsson). På minussidan finns ett ansträngt amerikaniserat tilltal och ett tempo. På plussidan finns känslan av att albumet platsar mer än bra i en bilstereo med inget mål i sikte. SARA HALDERT och då särskilt plattan "Sowing the seeds" från 1989 – influerat bandet hörs inte minst på låtar som "Peace & quiet" och "Come down". Originalitet är kanske inte White Lies främsta kännetecken. Precis som debutskivan "To lose my life" är "Ritual" djupt rotad i 80-talets melankoliska ljudbild. Ändå lyckas bandet lyfta låtarna så att de blir något mer än bara mediokra parafraser på det förgångna. Delvis beror det på sångaren Harry McVeighs röst, delvis på de storslaget känslosamma texterna. Med textrader som "hold tight for heartbreak, buckle up for loneliness" berör White Lies även förhärdade cyniker som sett och hört allt. SARA ULLBERG SOCIAL DISTORTION "Hard times and nursery rhymes" (Epitaph/Playground) På nätet: www.socialdistortion.com n n Sju år efter förra skivan är inte mycket nytt under solen. Social Distortion brukar inte bjuda på några hjärtattacker – bandet har mutat in sitt hörn av punkrocken sedan årtionden tillbaka. Den här gången finns det dock ett par irritationsmoment: "Hard times and nursery rhymes" serverar både bredbent och saggig snällrock med alldeles för nedslipande kanter och ibland till och med lite soulslisk, som i "Can't take it with you". Alltså inte på det bra sättet. Är man inte en gräset är grönare på andra sidan-typ kan det i och för sig vara skönt att veta vad man får. Skönt men kanske lite tråkigt. Men man vänjer sig. SARA HALDERT 60 | nöjesnytt
Nöjesnytt Växjö Sida 61
Nöjesnytt Växjö Sida 62
Nöjesnytt Växjö Sida 63
Nöjesnytt Växjö Sida 64
Nöjesnytt Växjö Sida 65
Nöjesnytt Växjö Sida 66
Nöjesnytt Växjö Sida 67
Nöjesnytt Växjö Sida 68
Nöjesnytt Växjö Sida 69
Nöjesnytt Växjö Sida 70
Nöjesnytt Växjö Sida 71
Nöjesnytt Växjö Sida 72
Nöjesnytt Växjö Studenterbjudande
Nöjesnytt Växjö Sida 74