Marknad 1
» Sen har jag läst att du jobbat med att designa
glasögon? – Ja men det var en kort grej, en förlängd sommarperiod. Jag jobbade på en fabrik i Italien, en praktik helt en - kelt. Vilket var nyttigt, att få jobba med design, att snabbt få forma och sedan testa, ofta på sig själv. Det var en spännande men kort period. Har du en konstnärsådra i dig? – Svårt för mig att säga, med det har jag väl… Tänker att det är ganska bra att ha en kreativ förmåga om man ska bli arkitekt men framför allt ett intresse för form. Det är direkt nödvändigt. Sen tycker jag om att jobba med händerna, i skolan blev det rätt mycket att man satt med pennan och senare med datorn. Tycker också om att växla mellan att vara väldigt konkret till att jobba med mer abstrakta frågor. Och även att jobba i liten skala och sen gå upp i en större skala, det är också spännande. Men kände du att din variation var ett strategiskt val eller gjorde du det helt enkelt för att du gillade det? – Jag kände nog ett behov av att även jobba mer handfast med material. Vi hade förvisso rätt mycket konstnärlig träning i skolan men ändå ville jag ha lite mer. Dessutom hade jag som sagt ingen brådska med arkitektutbildningen. Hur ser en arkitektutbildning egentligen ut? – De första åren jobbar man ganska mycket med abstraktioner utan att bli allt för konkret. Att lära sig jobba med att sätta ihop delar till en helhet och lära sig förstå det som arkitektur består av. Samt förstå olika material och hur ljuset fungerar i ett rum eller hur olika färger kan påverka människors upplevelser av någonting samt hur man rör sig genom ett rum eller över stan. Läser ni beteendevetenskap också? – Nej, inte direkt. Men mycket av det man kommer in på innehåller sådana delar. Just det här med betydelsen av hur man rör sig längs gatorna. Hur människor möter varandra, betydelsen av hur nära man kommer varandra. Människors personliga sfärer. Sånt som handlar om integritet, när man känner sig trygg eller otrygg och så vidare. – Men på skolan så kretsar det hela tiden kring byggandet och skapandet av rum. Både byggnader och det som är mellan byggnaderna och hur man först analyserar platsen för att därefter använda analysen för att skapa någonting som ska byggas på platsen. Så det är en kombination på arkitektskolan med väldigt abstrakta övningar och mycket konkret kunskap. – Sen läser man förstås även arkitekt - urhistoria, man läser även ekonomi och projekthantering. Är det mycket diskussioner? Ska man kunna motivera sina projekt? – Ja, det är faktiskt en väldigt viktig del i utbildningen. Man skapar egna projekt som man sen presenterar inför lärare och inför varandra som man därefter ska ge kritik på. Det är ett sätt att förbereda sig inför när man har uppdragsgivare och olika aktörer som man ska arbeta med. Att kunna ta emot kritik och bemöta kritik och kunna förklara det man skapat och göra det greppbart. Det måste vara tufft? – Det är ganska tufft förstås. För en del tuffare än för andra. Det förekom inte allt för sällan att folk började gråta och hade det kämpigt. Det är helt enkelt en träningsfråga. Efter drygt 20 år som student och verk - sam arkitekt och även lärare på Arki - tektskolan i Stockholm så tog Peder och familjen, fru och två barn, samt ett imponerande cv, ett beslut och flyttade tillbaka till hans uppväxtstad Örebro. Det ”enklare livet” i den mindre staden lockade, möjligheten att spontant kunna ta sig ut för ett kvällsdopp på sommaren, eller ta cykeln upp på stan för en öl med vänner. Helt enkelt att nyttja den här stadens alla möjligheter. Det, säger Peder, var en stor anledning till flytten mot hemstaden. Ifrån bostaden i centrala Stockholm var det bökigare och tog lång tid att till exempel ta sig ut i naturen eller till en badplats. Att det blev just Örebro var förvisso inte självklart till en början. Familjen tittade på flera olika mindre städer, Peders fru Mita är ifrån Borlänge men det var inget alternativ. Jag tyckte att jag anade ett leende från Peder när han sa det. Till sist kom de fram till att det fanns många fördelar med Örebro, inte minst att Peder hade släkt här och att familjen kunde få hjälp med barnvakt plus att det fortfarande fanns ett kontaktnät här. De sålde lägenheten och flyttade utan att ha några jobb på gång men ganska snart började Peder som planarkitekt på Stadsbyggnads - kontoret. Inte långt därefter tog han över titeln Stadsarkitekt från sin föregångare Lars Edenskär som gick i pension. Då har vi kommit fram till 2011. Vad gör en Stadsarkitekt? Hur ser en typisk arbetsdag ut? Här får jag först ett stort skratt och sedan en lång tystnad, Peder tystnar ofta, för att sedan ta sats i sina funderingar. – Jag har en ganska fri roll i förvaltningen. Förväntas framför allt att jobba med de mjuka frågorna. Hur man upplever staden och kommunen. Hur man påverkas av det som byggs. Det innebär att det är många som är mina kollegor och samarbetspartners eftersom det är så mycket som ska till för att man ska kunna bygga en stad och kommun. Är du en chef? – Nej, jag är strateg. Som leder gestaltningsfrågorna. Och har fokus på hur delarna sitter ihop och hur de påverkar varandra och hur de upplevs. Det innebär att jag finns med i de flesta projekt egentligen för att diskutera och påverka projekten så att det blir ett så bra samspel som möjligt. Ser man på en dag på kontoret så omfattar min roll att vara coach åt de olika handledarna som jobbar med planering, bygglovsfrågor, översiktsplanering. Sedan träffar jag fastighetsägare och andra byggaktörer och arkitekter. Varje vecka har vi något vi kallar Stads - byggnadsverkstad. En och en halv timma med temafördjupning, ett ämne som vi borde lära oss mer om och fördjupa oss i. Det arbetet leder jag. Man kan säga att jag är ett kitt mellan alla olika parter. Så när det tas ett beslut så har man bollat med dig? – Ja, i de större projekten så är jag in - volverad. För att bidra med det mer översiktiga tänket. Det mer utzoomade sättet att se på staden. Sällan är jag med operativt i ett enskilt projekt. Hur hittar du inspiration och personlig utveckling? I mitt jobb ingår förstås omvärldsbevakning. Det är därför jag åker till Almedalen och på fastighetsmässan samt olika konferenser. Hur mycket kollar du internationellt och hur mycket går att överföra till Örebro? – Jag försöker ha koll på vad som sker utanför Sverige. Försöker ta med så mycket som möjligt av det som vi på något sätt kan ha nytta av. Sen blir jag lite trött på när vi för ängsligt tittar i arkitektmagasinen som finns och mer eller mindre kopierar det som finns på andra platser och visar mindre intresse för de lokala förutsättningarna. Du vill ta in och omvandla mer till lokala förhållanden? –Det är förstås en kombination, att titta ut och hämta hem men även se på det vi har här. Det är på något sätt ock - så att visa respekt för vad vi har här. Basen för det vi har att jobba med är det redan byggda som finns här. Det är där det finns oerhörda kvaliteter som vi måste vara väldigt rädda om. Det som tillförs ska berika staden och sin omgivning. Det är också ett budskap som jag ofta för fram. Det låter som att du trivs väldigt bra med ditt arbete? – Det är ett oerhört spännande jobb. Varierat och jag får möta många människor. Det svåra i jobbet som även är det mest intressanta är att försöka kliva ur sig själv och förstå andras behov. Både nu och i framtiden. Fram - för allt för de som inte gör sin röst hörd. Hur löser du den utmaningen? – Vi försöker hitta vägar att nå ut. Till exempel via skolorna, olika referensgrupper, även barn, ungdomar och äldre. Men det finns mycket mer att göra där. Vi måste jobba ännu hårdare för att nå ut. Jag tänker ofta att det finns en risk att de som planerar och bygger och ritar utgår alldeles för mycket från sig själva och sina egna intressen och behov. I framtiden måste vi bli bättre på att förstå de behov som finns, både när det gäller byggande och att utforma de publika platserna. Det känns som att det ställs allt högre krav hela tiden? – Det blir mer komplext, fler och fler intressen. Bygger vi mer så kommer fler att bo här och det blir fler som kommer att nyttja staden och platserna i hela kommunen och då krävs det en helt annan förståelse för allas in - tressen. Både från planerare, byggare och arkitekter. Forts. 22 » Nummer 8 2018 21