till sin hustru. Han kallar henne alltid ”Min all
ra hjärtans käraste Margareta” eller något annat rart i dessa brev och han ber henne om råd i såväl stort som smått. Margareta har ansvar för det kungliga hushållets många olika delar – hon anställer personal, sköter hovets inköp, håller kontakt med leverantörer, utfärdar privilegiebrev för hantverkare och köpmän och ansvarar för de kungliga godsen. Flera källor beskriver henne som ”praktisk och duglig”. Det finns även brev som visar att människor som var lite rädda för Gustav i stället skrev till Margareta och bad henne prata med kungen om det de önskade. Vid ett tillfälle bönföll hon kungen att förbarma sig över en landsflyktig mans hustru som blivit av med sin egendom. Och när kungen frågar ger hon även råd i regeringsfrågor. Margareta brevväxlar också flitigt med sina systrar och ger dem råd om barnaskötsel. Och det hade hon god erfarenhet av, för under de 15 år Margareta och Gustav Vasa var gifta födde hon tio barn. Två dog i späd ålder, åtta blev vuxna. Och två blev med tiden Sveriges kungar – Johan III samt minstingen Karl IX som för övrigt inte ens var ett år då mamman dog. Döttrarna Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabet giftes alla bort med utländska adelsmän och via döttrarna blev det svenska kungahuset släkt med de flesta av Europas kungahus. Barnen och Margareta vistades en hel del på Örebro slott. Det vet man av korrespondensen mellan makarna. När Margareta dött visade det sig att hon testamenterat relativt mycket pengar till ”hospital” (alltså dåtidens sjukhus), kyrkor, skolstugor och fattiga. JL Saxon kallar henne ”Gustafs och folkets goda ängel.” Och hennes bror Sten Eriksson skrev om sin syster att hon varit älskad av både rika och fattiga. Och framför allt av sin make som aldrig blev sig riktigt lik då hon gått bort. Hur vet man då att hon var vacker? JL Saxon beskriver henne visserligen som ”en skönhet av första rangen, rikt begåvad på huvudets och hjärtats vägnar”, men han var troligen partisk, eftersom denna svenska drottning härstammar från hans älskade Närke. Då kistan i Uppsala domkyrka öppnades på 1900-talet visade det sig att hon hade en mycket vacker huvudform. Och att hon bara varit 155 centimeter lång. (Gustav Vasa var 179 cm och hade platt, bakåtlutad panna). Den som vill betrakta ”Närkes egen drottning” kan åka till Gripsholms slott utanför Mariefred där hennes porträtt hänger. 15