Nolltretton 1
MUSIK – MUSIKKRÖNIKAN – HAR 00-TALET VERKLIGEN EX
ISTERAT? Någon där ute som minns 00-talet? Själv blir jag mer och mer övertygad om att det aldrig ägde rum. F ör fem år sedan skrev jag en krönika i denna tidning med titeln ”Ljuva 00-tal” där jag tog upp det märkliga faktum att en lång rad svenska popband på bara några år verkade ha raderats från musikhistorien. Jag nämnde ett 30-tal akter, bland annat The Concretes, I´m from Barcelona och Firefox AK, och skrev: ”Fantastiska band allihop - men redan mer eller mindre bortglömda. Det här var band som dominerade rockklubbar, topplistor, festivaler och musikjournalistik för bara fem-tio år sedan, men idag hör man aldrig musiken spelas i radio eller av dj:s, vilket är oerhört märkligt. Har jag bara drömt alltihop? Inte för att det råder någon brist på bra musik idag heller, men det är ju konstigt att ett helt decennium av finaste popmusik bara raderats ut från det kollektiva medvetandet.” Kan det vara så att vi helt enkelt gick direkt från 1999 till 2010? Ibland tycker jag mig få glimtar och korta minnesbilder från millenniets första decennium men de är så vaga och flyktiga att det förmodligen bara handlar om en glitch i systemet. För det känns som att jag precis ramlat ner i kaninhålet och insett att vi befinner oss i The Matrix. 00-talet ägde aldrig rum utan var bara en testkörning av en programvara, som dessutom raderades efteråt. Det är därför vi inte minns något av det förutom små snabba blänk då och då. Och jag är inte ensam om den känslan. För en tid sedan förklarade en kompis att han inte mindes ett dugg av 00-talet. ”Det är för mig vad Ozzys karriär är för honom - helt svart!”, menade han och avslöjade att han inte kunde nämna en enda låt från decenniet. Vi började googla och hittade en lista med 2000-talets hundra bästa låtar, enligt Rolling Stone Magazine. Vi kände knappt igen en låt. Amerie, Rilo Kiley och Daddy Yankee - vilka är det? Men så skrollade vi ner till topp tio-listan och där fanns ”Rolling in the deep” med Adele och den hade vi koll på. Fast då upptäckte vi att listan inte bara innehöll låtar från 00-talet utan även från 10-talet och ”Rolling in the deep” släpptes - jajjamän - 2010. Jag sa ju det: 00-talet har aldrig funnits. /Tobias Pettersson Musikredaktör E De har kvar punkattityden men musikaliskt har En Svensk Tiger utvecklats en hel del. Nu är trion aktuell med sin nya platta ”Gbg Noir” och spelningar runt om i landet. En Svensk Tiger vägrar hålla käften Text: Tobias Pettersson Foto: Anders Nicander n Svensk Tiger bildades 2006 och består idag av Göteborgarna Markus Magnusson på bas och Pär Larsson på sång och gitarr, samt Linköpingskillen Robert Lindahl på trummor. 2009 kom debutskivan ”Versace style” som tämligen omgående fick fart på bandets karriär. – Det gick rätt bra. Vi vann några utmärkelser för årets punkskiva, vi nominerades i kategorin Årets Punk/Hardcore på Manifestgalan och framförallt tog den oss ut i landet. Vi turnerade en jäkla massa under flera år och spelade på Peace & Love ett par gånger och även på andra stora festivaler, säger Pär. Sedan några år tillbaka har det varit lite tystare om bandet även om de faktiskt gett ut några singlar. Men det mesta av krutet har de lagt på jobbet med den nya fullängdaren ”Gbg Noir” som släpptes den 10 maj. Den har föregåtts av singlarna ”Skuggor i blåljus” som gästas av Idde Schultz och ”Radiovåg” som går lite åt skahållet. För även om En Svensk Tiger i grunden är ett punkband så har de nu lämnat sin bekvämlighetszon och experimenterar med sin musik. Att spela ska ser de som ett sätt att utmana sig själva, även om inte stilbytet ska överdrivas. – På sätt och vis ligger det ganska nära. Vi har ju influenser från The Clash och liknande band, och många av dem var också inne på 80 NOLLTRETTON ska på 80-talet så det känns inte så onaturligt, säger Robert. – Vi har blandat och gett på skivan och tagit inspiration från många olika håll. Vi har aldrig tyckt att det är kul att göra samma låt två gånger, det måste finnas en utmaning varje gång man gör en ny låt. Så det spretar, vi har pianoballader, raplåtar och reggaeinfluenser. Sen är det väl några mer renodlade rocklåtar också, säger Pär. ALLT ANNAT ÄN RADIOHITS Första plattan producerades av Johan Johansson medan den nya har rattats av Ulf ”Rockis” Ivarsson, och det var även han som sammanförde En Svensk Tiger med Idde Schultz. Och att Rockis även är Thåströms producent och basist har verkligen avspeglats i musiken, menar bandet. – Våra demoversioner var betydligt lättare och poppigare, men när Rockis sedan har tagit de låtarna och lagt på sitt mörker har han gjort dem till allt annat än radiohits. Han försöker styra en så långt bort från det som möjligt, säger Pär. – Med Rockis ville vi få ut något annat av de låtar vi hade. Vi ville att han skulle göra något annat än mot hur vi lät på debuten, säger Markus. – Först var han inte sugen på att jobba med ett punkband, men sen när han fick höra låtarna förstod han vad målet var och att vi inte var ett vanligt treackordspunkband , lägger Robert till. – Vi trodde att han skulle totalsåga de där raplåtarna vi hade gjort och istället gå igång på de rockigare låtarna, men det blev precis tvärtom. Det var när vi vågade utmana och gå åt raphållet som han blev intresserad. Då tyckte han att det blev ett spännande projekt. Och jag håller nog med, jag tycker att låten ”Segregationen” är det starkaste kortet på skivan, och den är någon form av rockrap, säger Pär. FLER SPELNINGAR PÅ GÅNG Nu när plattan är släppt är planen att komma ut och lira med bandet. I samband med releasen gjorde En Svensk Tiger en spelning på Scalateatern i Stockholm och en på Sticky Fingers i Göteborg. I sommar är det klart med gig på Putte i Parken i Karlstad 5/7 och i Leksand 12/7, och så kommer de förmodligen att spela i Linköping under hösten. Fler spelningar kommer att tillkomma och läggas upp på bandets facebooksida. – Det sjuka med den här skivan är att det är tio låtar och alla tio låtarna är hitlåtar! Vi kunde inte själva bestämma vilka låtar som skulle bli singlar, vi gav det beslutet till vårt promotionbolag och folk som förstår sånt bättre än oss. Jag tycker att alla låtar kunde ha blivit singlar, så snart är vi rockstjärnor, skrattar Robert.