Advokaten 1
Reportage ILAC Arabiska våren är slut Finns det e
n roll för det internationella samfundet och organisationer som ILAC, International Legal Assistance Consortium, i (åter)uppbyggandet av ett fungerande rättsväsende i länderna som omfattades av den så kallade arabiska våren i fjol? text per johansson foto anders hansson/scanpix, per johansson D en frågan stod i centrum vid en paneldebatt i Stockholm i mitten av maj. ILAC, som 2012 firar 10-årsjubileum, var värd för sammankomsten vilken lockat en internationell publik av advokater och andra yrkesgrupper till Hotell Skeppsholmen. Panelen bestod av Jan Thesleff, Sveriges ambassadör i Tunisien och Libyen, Raji Sourani, palestinsk advokat och människorättsaktivist, och Samir Annabi, tunisisk advokat och chef för den tunisiska antikorruptionsmyndigheten. – Jag är glad att vi lyckats få hit så kompetenta personer att diskutera de juridiska och politiska aspekterna på vad som sker i den här delen av världen, vilket underlättar vårt arbete, sa Läs mer www.ilac.se ILAC:s generalsekreterare Christian Åhlund när han hälsade deltagarna välkomna och lämnade över ordet till moderatorn, det tidigare CNN-ankaret Todd Benjamin. Efter en två timmar lång debatt om I paneldebatten deltog fr. v.: Todd Benjamin, USA, (moderator), Samir Annabi, Tunisien, Jan Thesleff, Sverige, och Raji Sourani, Palestina. politik, religion, historia, kvinnors rättigheter, sociala medier, ekonomi, med mera var det uppenbart att det internationella samfundet och organisationer som ILAC har en väsentlig uppgift i att stödja de här länderna under övergångsfasen från diktatur till demokrati och ett rättssamhälle med respekt för mänskliga rättigheter. Raji Sourani sammanfattade det så här: – ILAC är inte nya i regionen, de talar vårt språk, men de behöver stöd från regeringarna i sina hemländer. Vilket fick Todd Benjamin att fråga den övriga panelen om de västliga demokratiernas syn på exempelvis Hamas. LÅng process – Islamister som är demokratiskt valda är helt i sin ordning, sedan får man komma ihåg att alla nationer agerar i sitt egenintresse också, sa Jan Thesleff och framhöll att det kanske vore lämpligt att kalla händelserna i regionen en revolution för värdighet och frihet i stället för den arabiska våren, då förändringarna inte är säsongsbetonade. Såväl Raji Sourani som Samir Annabi betonade också vikten av att se utvecklingen ur ett längre perspektiv, att det är en process i rörelse, att det som den den tunisiske grönsakshandlaren Mohammed Bouazizi startade när han tände eld på sig själv i december 2010 i protest mot regimen kommer att fortsätta i decennier. – Han blev en symbol för ett folk som fått nog av förtryck och diktatur. Advokater har varit synnerligen aktiva i ar18 Han startade arabiska våren. Mohammed Bouazizi blev 26 år. Tunisiern tände eld på sig själv i förtvivlan över myndigheternas trakasserier. Mohammeds styvbror Mehdi Garbi besöker hans grav. betet att göra övergången till demokrati smidig. Det enda demokratiska valet fram till 2010 var för övrigt valet till Tunisiens advokatsamfund, sa Samir Annabi. Svaren blev lite olika på en publikfråga om det är samma människor som befriade ett land som ska leda det. – Jag kan inte göra någon skillnad, även administratörer ska vara med på barrikaderna, betonade Samir Annabi. – Det är en distinkt skillnad med den revolutionära fasen och det som kommer efteråt, förhoppningsvis är det ett resultat av en demokratisk process, framhöll Jan Thesleff. poLitiska viLjan avgör Samstämmigheten var dock total att den avgörande faktorn för om den arabiska våren ska bli en framgångssaga för befolkningen är den politiska viljan och att en viktig uppgift är att etablera eller återupprätta förtroendet för de samhälleliga institutionerna, inte minst de rättsliga. Enligt ambassadör Thesleff behöver varje revolution belönas på olika sätt, exempelvis genom juridiska reformer för att motverka korruption: – En sådan reform kan vara mer e-government, något man har mer av i de här länderna då det minskar korruptionsutrymmet. Todd Benjamin avslutade debatten med att ge sin syn på varför intresset i det civila samhället är så pass svalt för vad som händer i regionen: – Detta är lite provocerande, men det kan vara så att sociala medier, twitter, facebook och liknande som hade stor betydelse för evolutionen som ledde till revolutionen nu har en passiviserande effekt, man klickar och visar sitt stöd, sen blir det inget mer – eller så kanske det beror på något slags kriströtthet, eller något annat. n Advokaten Nr 5 • 2012