Advokaten 1
Fokus Myndighetssamverkan ”Det intryck jag har är
att dessa metoder aktiveras när polisen helt enkelt misslyckas med att utreda ett brott på det vanliga sättet.” Thomas Olsson gången, säger Blomqvist och tillägger att detta är en fråga för samfundet att ta upp och fundera över. Annika Stenberg. desperat Åtgärd En annan omdiskuterad fråga är de samverkande myndigheternas allt större användning av hemliga tvångsmedel och okonventionella spaningsmetoder, som informanter och infiltration. Enligt polis, åklagare och många kriminologer är dessa metoder särskilt viktiga just mot den grova organiserade brottsligheten, eftersom de brottsliga gängen och nätverken sprider skräck omkring sig. Det blir helt enkelt svårt att få vittnen och målsägande att berätta något. Kritikerna i debatten, däribland Advokatsamfundet, anser däremot att dessa metoder innebär stora integritetsingrepp på enskilda personer. Advokat Thomas Olsson sällar sig till skaran av skeptiker. – Det intryck jag har är att dessa metoder aktiveras när polisen helt enkelt misslyckas med att utreda ett brott på det vanliga sättet. Då tar man, lite desperat, till de här okonventionella metoderna för att få fram någon form av bevisning i ärendet. Problemet är att okonventionella metoder ger också väldigt osäkra resultat. Många gånger har informatörerna ett eget intresse av att berätta, säger Olsson. Myndighetssamarbetet, där man ofta bedriver insatserna på flera fronter samtidigt, innebär också särskilda problem, menar Thomas Olsson. – Det finns en risk att myndigheter använder sina befogenheter till annat än vad de är avsedda för, för att man vill tillfredsställa den samarbetande partnerns intressen. Då kan Snabb utveckling av samarbetet Den första utvärderingen av satsningen mot grov organiserad brottslighet pekade på en hel del brister. Men sedan den gjordes år 2011 har samarbetet fortsatt att utvecklas. B 26 rottförebyggande rådet, Brå, utvärderade den myndighetsgemensamma satsningen mot grov organiserad brottslighet under förra året. Uppgifterna och siffrorna i utvärderingen gäller år 2010. Brå pekade på både framgångar och problem i samverkan. Framför allt det regionala samarbetet i de så kallade rucarna (regionala utvecklingscentren) beskrevs som framgångsrikt. Däremot brast det i den nationella samordningen, konstaterade Brå, som beskrev hur planeringen av insatser ibland kunde styras av vilka regionala aktionsgrupper som fanns tillgängliga, snarare än var problemen var störst. Brå fann också att arbetet mer inriktats på enskilda ärenden och insatser än långsiktiga projekt. Dessutom var polisens roll mycket dominerande. Polisen låg bakom huvuddelen av förslagen till insatser och polisens villkor och prioriteringar styrde i stor utsträckning. Vissa myndigheter deltog inte alls eller mycket lite i insatserna – Ekobrottsmyndigheten (EBM) var till exempel endast inblandad i 2 av 22 insatser under 2010, trots inriktningen på ekobrott. Brå såg också att kansliet för Samverkansrådet och Operativa rådet hade ett stort informellt inflytande. Många förslag stoppades redan där, och ingen sammanställning gjordes av vad som släpps fram och vad som stoppas. Förutom dessa punkter uppmärksammade Brå också det Advokaten Nr 5 • 2012