Advokaten 1
Fokus Myndighetssamverkan ”Det finns ju alltid ri
sk med en samverkan, att en mängd information slås ihop och att övervakningen och kontrollen av medborgarna ökar i samhället. Det måste man vara väldigt vaksam på.” Thomas Olsson drygt en miljon lägre. Björn Blomqvist är, trots de relativt blygsamma siffrorna, nöjd. – Det är ett uppdrag som åklagare, poliser och andra mynThomas Olsson. digheter alltid haft, att på olika sätt förverka tillgångar från begångna brott. Det uppdraget har vi tidigare inte skött särskilt bra. 2010 började vi en satsning på specialkammarområdet för åklagarväsendets del, och från 2012 försöker vi gradera upp hela den verksamheten, att komma ut utbyten av brott. Alla åklagarkammare ska arbeta med det. Det har gett väldigt goda resultat ur ett pengaperspektiv, säger han, och pekar på att Åklagarmyndigheten under år 2011 har genomfört 427 tillgångsutredningar och att åklagare framställde 183 yrkanden om förverkanden med belopp på drygt 105 miljoner kronor. Flera av dessa avser allvarlig och organiserad brottslighet. Blomqvist påpekar att man inte kan titta bara på de siffror över förverkande som redovisas av Samverkansrådet. Satsningen på att komma åt brottsvinster kan ge resultat som syns i andra delar av myndigheternas verksamhet eller sker i andra länder, menar han. Han får medhåll av Annika Stenberg. För Skatteverket innebär arbetet mot organiserad brottslighet att man kan fatta skattebeslut om ansenliga summor, också det ett slag mot kriminella pengar. Den tillgångsinriktade brottsbekämpningen kan också påverka nyrekryteringen till de kriminella gängen, påpekar Björn Blomqvist. – Ett av de stora ”säljargumenten” för att locka in unga i brottslighet är förebilder med tjusiga bilar, mycket guld och mycket pengar att spendera. När man, genom förverkandeyrkanden, tar bort de förutsättningarna att visa upp resultaten av den brottsliga verksamheten, ja då kan man förvänta sig att det blir mindre attraktivt, påpekar han. Björn Blomqvist upplever att just förverkande av brottsvinster väcker starka reaktioner bland dömda brottslingar. myndighetssamverkan mot grov organiserad brottsLighet I myndighetssamverkan deltar polisen, Ekobrottsmyndigheten, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket, Åklagarmyndigheten och Försäkringskassan, som anslöt sig 2010. Samarbetet leds av Samverkansrådet, som består av myndighetschefer från de samverkande myndigheterna. Operativa rådet sammanställer underlag och fattar beslut om insatser. Samverkansrådet och Operativa rådets arbete stöds av ett kansli. Till sitt förfogande har Operativa rådet åtta aktionsgrupper med totalt 200 poliser som bara arbetar inom denna verksamhet, runt om i landet. Ett nationellt underrättelsecentrum (NUC) vid Rikskriminalpolisen bearbetar och analyserar underrättelser från alla de samverkande myndigheterna, och tar fram underlag till samverkansrådet. Vid NUC finns alla myndigheter i samverkan, utom Åklagarmyndigheten representerade. Här medverkar också Migrationsverket. Dessutom finns åtta regionala underrättelsecenter (RUC), med uppgift att stödja satsningen mot den grova organiserade brottsligheten. De ska arbeta med myndighetsöverskridande ärenden inom ramen för den nationella inriktningen för bekämpning av den grova organiserade brottsligheten. 28 Många av dem kalkylerar kanske med en tid i fängelset. När bilen eller pengarna försvinner känns det betydligt värre, konstaterar Blomqvist. mycket knark Att ta hand om pengar, bilar och ”blingbling” kan alltså vara ett sätt att bekämpa brottsligheten på ett mer långsiktigt sätt. Men vad är det egentligen för brottslighet den myndighetsgemensamma satsningen bekämpar? Inriktningen finns tämligen klart formulerad av Samverkansrådet i tre kriterier: 1. Brottslig verksamhet som bedrivs i företagsform. 2. Otillåten samhällspåverkan som hotar demokratin. 3. Våldsanvändning som hotar tryggheten i samhället. När det Operativa rådet fattar beslut om insatser är det just dessa tre kriterier som ska styra vad man satsar på. Förutom kriterierna finns också en så kallad säkerhetsventil som kan fånga upp insatser som inte kriterierna fångar, om de är av särskilt strategisk betydelse. I praktiken är det svårt att säga om kriterierna verkligen varit styrande. Brås utvärdering visar nämligen att huvuddelen av insatserna 2010, 12 av 23 insatser, handlat om narkotika. Brå skriver i sin rapport att en orsak till denna slagsida kan vara att de långa straffen för narkotikabrott underlättar för polisen att använda hemliga tvångsmedel. En annan tänkbar förklaring är att polisens kunskap om ekobrott brister. Men Brå skriver också att många insatser berör flera brott, och att narkotika kan vara en av flera delar. Överåklagare Björn Blomqvist tror att det finns flera förklaringar till att narkotikan tar så stor plats. – Jag tror att det beror på att narkotikabrottsligheten fortfarande ses som ett väldigt stort samhällsproblem i dag. Narkotikabrotten är också intimt förknippade med grov organiserad brottslighet. Vi ser att de här flexibla multikriminella går dit där pengarna finns. Så det är klart, så länge narkotika genererar stora pengar kommer också kriminella att ha det som födkrok, säger han. Han konstaterar dock att det inte längre är samma huvudfokus på narkotikabrott längre. Det här är till stor del en ”barnsjukdom” och de rena narkotikabrotten har minskat under 2011 och framåt. – Det vi ser är istället att det handlar om multikriminalitet där narkotikabrott möjligen är en gren men det är oftast ekobrotten som är avgörande för att man väljer ut en insats. svÅrt att mäta Det tycks alltså vara svårt att riktigt säga hur väl bekämpningen av den grova organiserade brottsligheten lever upp till sina mål. Alla intervjuade myndighetsföreträdare är dock övertygade om en sak: att deras arbete bidrar till att göra det svårare och besvärligare att vara kriminell i Sverige. En annan fråga, som inte tas upp i redovisningarna av inAdvokaten Nr 5 • 2012