Advokaten 1
sidan valet att slå fast att tidsbestämt ska vara
normalstraffet för detta det allvarligaste av brott, vilket resulterade i att antalet livstidsdomar sjönk drastiskt. I en annan tid hade denna samhällsutveckling mötts av politiskt gillande, men det har ju gått några decennier sedan kriminalpolitiken var progressiv och syftade till att göra Sverige till ett bättre land. Numera viftas besvärliga typer som kriminologer, jurister, socionomer och annat kunnigt folk bort av lagstiftare med valdagen i sikte. Den efterlängtade straffskärpningen behövde dock som brukligt är motiveras i riksdagsdebatt, vilket skulle visa sig bli en smula besvärligt. Antalet fall av dödligt våld minskar nämligen. Det finns således inget i brottsutvecklingen som motiverar hårdare tag. Och inte ens politiker ett valår inbillar sig att straffskärpningar får potentiella gärningsmän att avstå från att mörda. Till råga på allt hade Lagrådet varnat för att förslaget var så illa skrivet att det i praktiken kan leda till färre livstidsstraff. Det huvudsakliga argumentet blev därför att ”straffnivån efter hand måste anpassa sig till förändringar i samhället”. Hur dessa förändringar ser ut eller hur de har mätts framgick dock inte. I plenisalen höll socialdemokraten Mattias Jonsson ett lågande tal om alla barns rätt att gå i en vettig skola och om ökande klassklyftor. Pålitlig arbetarrörelseretorik med andra ord, men nu var det livstid som var ämnet för dagen. Så när Jonsson orerat klart anslöt han helhjärtat till justitieminister Beatrice Asks förslag. Åhörarläktaren var endast marginellt mer välfylld än under tidelagsdebatten: en journalist, en pensionerad professor i kriminologi och en gymnasieklass som såg ut att vilja vara någon annanstans. Gud ska veta att jag kunde sympatisera med dem. Moderaten Krister Hammarbergh var på sitt pedagogiska humör och förklarade att straffet måste stå i proportion till brottets allvar. Den petigt lagde hade kunnat invända att styckmord redan i dag straffas hårdare än snatteri, men majoriteten i utskottet nickade belåtet och instämmande. Advokaten Nr 6 • 2014 Sverigedemokraten Richard Jomshof var naturligtvis inte nöjd. Han vill att de livstidsdömda ska sitta inne tills de dör och åberopade Anders Behring Breivik: ”Vissa människor är så farliga att de aldrig får komma ut”. Att Norge redan för drygt 20 år sedan avskaffade livstidsstraffet nämndes dock av lätt insedda skäl inte. Vänsterpartisten Lena Olsson och miljöpartisten Agneta Börjesson var uppe i talarstolen och protesterade, men möttes mest av axelryckningar och gäspningar. En förändring som i ett slag gjorde Sverige råare och sämre var snart klubbad. jag längtar till andra sidan valet. Min förhoppning är att moralismen och populismen mattas något och ersätts av en kriminalpolitisk debatt och ett lagstiftningsarbete som, grundat på kunskap och forskning, leder till vettiga resultat. Men jag har utvecklat en icke föraktlig pessimism på detta område och gör mig inga större illusioner om att så kommer att ske. Oisín Cantwell Journalist på Aftonbladet och mottagare av Advokatsamfundets journalistpris 2014 21 ”Min förhoppning är att moralismen och populismen mattas något och ersätts av en kriminalpolitisk debatt och ett lagstiftningsarbete som, grundat på kunskap och forskning, leder till vettiga resultat.”