Advokaten 1
Debatt Jäv vid adjunktion i överrätt för Börje Le
idhammar, advokat och adjungerad professor, analyserar och kommenterar konsekvenserna av HD:s och HFD:s beslut om att jäv förelegat för åklagare och skattehandläggare som tjänstgjort som adjungerad ledamot i hovrätt i brottmål och i kammarrätt i skattemål. H ögsta domstolen (HD) har i beslut den 25 juni 2014, mål nr Ö 4250-13, funnit att jäv förelegat för åklagare som tjänstgjort som adjungerad ledamot i hovrätt i brottmål. Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i RÅ 2009 ref. 8 och HFD 2011 ref. 15 funnit att jäv inte förelegat för skattetjänsteman vid Skatteverket som tjänstgjort som ledamot i kammarrätt i skattemål i 2009 års fall men att jäv förelegat i 2011 års fall. Jag ska i denna artikel kommentera rättsfallen och också säga några ord om konsekvenserna av dessa för domstolar, enskilda åklagare/Åklagarmyndigheten, skattetjänstemän/Skatteverket jämte andra yrkesgrupper som brukar adjungera i överrätterna som lagfarna professorer, docenter och advokater. En fråga som berörs avslutningsvis är om det går att hitta en lösning på jävsproblemet i samband med adjunktion i överrätterna. JÄVSREGLER OCH ANDRA REGLER AV INTRESSE FÖR ARTIKELN I 4 kap. 13 § rättegångsbalken, RB, finns bestämmelser om domarjäv. I punkt 10 anges att en domare är jävig om det annars (dvs. utöver vad som anges i punkterna 1–9) föreligger någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans eller hennes opartiskhet i målet, se för förvaltningsprocessens del 41 § förvaltningsprocesslagen (1971:289), FPL, som hänvisar till 4 kap. RB. Reglerna om jäv gäller för såväl yrkesdomare som nämndemän. Åklagare, polismän och personer som är anställda vid Skatteverket eller länsstyrelse får inte vara nämndemän redan på grund av sitt institutionella hemvist, 4 kap. 6 § RB, prop. 2012/13:45 s. 152. 36 I 58 kap. 2 § p. 2 RB görs skillnad mellan en lagfaren domare och en nämndeman; bara den förres jäv är grund för resning. Enligt artikel 6.1 Europakonventionen har var och en rätt att få sin sak prövad av en oavhängig och opartisk domstol. I HD:s ovannämnda beslut redovisas rättskällor på området till vilka hänvisas, se också Sandgren i SvJT 2010 s. 689 och 2014 s. 446 ff., Warnling-Nerep i JT 2009–10 s. 233 ff., Lindstrand i JT 2009–10 s. 474 samt Wennergren – von Essen, Förvaltningsprocesslagen m.m. En kommentar, 6 u. 2013 s. 501 ff. tingsrättens avgörande var jävig då han samtidigt var ledamot av polisnämnden i Malmö. DEBATTÖR Börje Leidhammar är advokat och adjungerad professor i skatteprocessrätt vid Högskolan i Gävle. Han har en bakgrund som domare i förvaltRÄTTSFALLET I HD 25 JUNI 2014, MÅL NR Ö 4250-13 Den tilltalade (PB) hade dömts av Malmö tingsrätt för grovt narkotikabrott och försök till grov narkotikasmuggling. Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att PB dömdes för ytterligare fall av grovt narkotikabrott och narkotikasmuggling. PB ansökte om resning hos HD. Enligt PB förelåg grund för resning på grund av nya omständigheter. De nya omständigheterna bestod huvudsakligen av att det förekommit jäv i hovrätten och vid tingsrätten. Prövningen omfattade frågan om den adjungerade ledamoten CO som varit tjänstledig från en anställning som åklagare vid Åklagarmyndigheten varit jävig. Vidare prövades om en av nämndemännen som deltog i ningsdomstol och skattedirektör i skatteförvaltningen. Han driver advokatverksamhet med inriktning på skatte- och ekomål, och är ledamot av Advokatsamfundets styrelse. JÄVSFRÅGAN I MÅLET Den huvudsakliga frågan var om det förhållandet att CO under en begränsad period varit tjänstledig från en anställning som åklagare vid Åklagarmyndigheten, och därefter skulle återgå till denna anställning, är en sådan omständighet som objektivt sett är ägnad att rubba förtroendet för hennes opartiskhet och oberoende i brottmålet. Frågan var således om jäv på grund av ett anställningsförhållande och i vilken mån förhållandena i det enskilda fallet var ägnade att rubbade förtroendet för domares opartiskhet och oberoende. HD GJORDE FÖLJANDE BEDÖMNING Europakonventionen ställer inte upp några generella hinder mot att en domare ägnar sig åt annan verksamhet vid sidan av domartjänsten (p. 20). I situationer där det i det enskilda fallet har funnits ytterligare någon koppling eller omständighet som skulle kunna påverka, ge intryck av att påverka, oberoendet har Europadomstolen emellertid underkänt flera rättegångar. HFD har vidare i RÅ 2009 ref. 8 och HFD 2011 ref. 15 funnit att om en adjungerad ledamot är tjänstledig Advokaten Nr 6 • 2014