Advokaten 1
Debatt Antisemitismen är levande Advokat Allan St
utzinsky har skrivit ett debattinlägg med anledning av Anne Rambergs blogginlägg i juli. S amfundets generalsekreterare, Anne Ramberg, har under sommaren – i samfundets namn – offentligt närmast vräkt ur sig ett antal synnerligen hätska utfall mot Israel. Jag har läst en del av dessa på Rambergs blogg och i inlägg i DN, men det kan naturligtvis finnas mer. Mellanösternkonflikten är en infekterad och komplex konflikt beträffande vilken det säkert finns många olika åsikter bland landets advokater. Man frågar sig osökt var det samfällda advokatintresset av allt detta hat mot just Israel ligger. Jo, menar Ramberg – med en logik som knappast är klockren – förra gången sade samfundet ingenting när nazismen växte fram, men den här gången får vi inte vara tysta. det första offret i en konflikt är sanningen. Beträffande just denna konflikt vet vi erfarenhetsmässigt att informationen från Israel inte är fullständig men nästan alltid korrekt, medan informationen från Israels fiender är notoriskt otillförlitlig. Trots detta väljer Ramberg att i sina fördömanden helt okritiskt utgå från vad Israels fiender berättar samtidigt som hon ifrågasätter vederhäftigheten i redogörelserna från Israel. Det är nog välbetänkt att vänta med omdömen i just Gaza-konflikten till dess att det klarlagts exakt vad som har hänt och varför. Ramberg efterlyser en saklig och balanserad diskussion i detta svåra ämne, men bidrar inte till en sådan. Advokaten Robert Fröman 44 har i en replik i DN påvisat mycket allvarliga brister hos Ramberg avseende både saklighet och balans. På hemsidan Sapere Aude tillhandahåller innehavaren Lennart Eriksson en närmare kritisk analys av vad Ramberg skrivit. Mellanösterndebatten som sådan har urartat till lynchning. Offret skall både stenas och brännas. Det är inte bara Ramberg som gjort till sin uppgift att kasta sten på Israel och att lägga ved på brasan. Trots ett ständigt existentiellt hot har israelerna byggt upp och faktiskt lyckats vidmakthålla ett av världens mest öppna och demokratiska samhällen. Den prestationen är unik i världshistorien. Samtidigt står det klart att ingen stat i längden kan leva under sådana förhållanden utan att misstag och missgrepp uppkommer. Det finns naturligtvis inslag i Israels politik som tål både att diskuteras och att kritiseras. Sådana inslag kan emellertid inte, inte minst med tanke på annat som förekommer i världen, förklara varken omfattningen av hatet eller intensiteten i hetsen. Förklaringen till det gränslösa hatet måste istället sökas i antisemitiska fördomar. Det enda som i dag förhindrar att förintelsen fullbordas är att Israel finns. Media, konst och utbildningsmaterial är inpyrt med antisemitiska vanföreställningar. De mest fantastiska påståenden om judiska illgärningar och konspirationer sprids som om det vore fakta. Hamas, terrorstämplat av både EU, USA och FN, har inget intresse av palestinsk-arabiskt oberoende. Hamas drömmer om ett samlat och etniskt rent arabiskt välde över hela den arabiska halvön. Israel attackeras därför att det finns judar där, inte av något annat skäl. Hamas sticker i sina skrifter inte ens under stol med att organisationens målsättning är att mörda judar, både i Israel och i resten av världen. Företeelsen, som aldrig kritiserats av Ramberg, har fått ett namn: ”islamonazism”. I Europa vinner antiseantisemitismen har varit en del av det arabiska samhället under lång tid. mitiska partier och organisationer nu snabbt mark. De förfärliga kommentarerna på Löfvens facebok-sida talar sitt tydliga språk. Kritikerna är upprörda över att någon anser att Israel har rätt att försvara sig. De hyllar genomgående Hitler och beklagar att han inte hann slutföra sitt projekt. Judar som inte låter sig motståndslöst ledas till slaktbänken skall jagas ihjäl. I kölvattnet på antiisraeliska demonstrationer och manifestationer söker ofta en uppeldad pöbel upp judiska byggnader. BegravningsplatAdvokaten Nr 6 • 2014