Advokaten 1
Nyheter Reportage Ingen enskild att klandra trots
att många fattade beslut Terroristjakten ledde till medial uppmärksamhet och myndighetsgranskningar av hur polisen gått till väga. Men hittills har inte någon enskild kunnat ställas till svar. Överåklagare Björn Ericson, vid riksenheten för polismål, Malmö, har granskat polisinsatsen. Han konstaterar att polisen haft höga krav på sig för att förhindra ett terrorbrott och arbetat under tidspress. Det saknades lagliga förutsättningar att genomföra masttömningen på så sätt som skett. Men med hänsyn till omständigheterna, att fullbordat brott ger rätt till åtgärden samt att det i det närmaste förelegat en nödsituation, är åtgärden att anse som ringa. Ericsons bedömning är att det fanns brister i polisens analyser och samordningen av dessa vilket lett till att fel personer greps. Men det går inte att lasta någon enskild person för detta inom polisen. Hade polisen haft mer tid på sig hade utgången blivit en annan. Vad är din kommentar till ärendet? Hur tycker du att ärendet sköttes? – Grundärendet avsåg misstanke om utomordentligt allvarlig brottslighet som vi i Sverige varit förskonade från. Som jag skrev i mitt beslut har det ställts höga krav på polisen att verka för att attentatet inte skulle genomföras. Polis och åklagare har tvingats fatta svåra beÖveråklagare Björn Ericson har granskat polisens insats men utan att finna någon enskild att klandra. ”I den här typen av ärenden utsätts polisorganisationer för utomordentliga påfrestningar och många gånger svåra bedömningar på inte alla gånger helt tillförlitligt underlag.” Överåklagare Björn Ericson slut under tidspress, säger Björn Ericson. Vad är din förklaring till att det gick som det gick? – Förklaringen, enligt den analys jag gjorde då, är att när man fått ett utpekande av vittnet och detta tycktes stämma med den analys man gjort av telefontrafiken, var det sent på kvällen den 29 oktober. Som framgår av mitt beslut fanns viss information inom polisen innan tillslaget och efter tillslaget framkom ytterligare uppgifter som, om man förstått det på rätt sätt, kunnat påverka synen på beslutsunderlaget. Vad anser du om proportionaliteten i ingripandet i relation till misstankegraden i det här ärendet? – När det gäller proportionaliteten skrev jag i mitt beslut att mot bakgrund av det allvarliga brott som utreddes, den begränsade spaningsinformation som fanns och de utomordentliga skyddsaspekter för den polispersonal som skulle verkställa ingripandena är det svårt att generellt ha några synpunkter på ingripandena, säger Ericson. Överåklagare Jörgen Lindberg vid Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum, Malmö, har i sin tur låtit granska Ericsons beslut att lägga ner förundersökningarna om misstanke om tjänstefel. Han delar i stort Ericsons slutsatser och ändrade inte hans beslut. Justitieombudsmannen beslutade i december 2010 att inte göra något uttalande eller vidta någon åtgärd eftersom åklagare vid denna tidpunkt inlett sin förundersökning rörande misstanke om tjänstefel. ANSVARSUTKRÄVANDET En viktig fråga i ärendet handlar om vem som ansvarat för insatsen. Myndigheter och olika medier, bland annat Aftonbladet och Sveriges Radios Ekoredaktion, har i efterhand gjort kritiska granskningar av hur polisen agerat, till exempel har det framkommit att uppgifterna från det vittne vars uppgifter startade hela händelsekedjan var motsägelsefulla men att polisen ändå bedömde dem som säkra. Alla granskningar till trots har det varit svårt att utkräva ansvar, trots att det finns många som har fattat beslut i ärendet. – I den här typen av ärenden utsätts polisorganisationer för utomordentliga påfrestningar och många gånger svåra bedömningar på inte alla gånger helt tillförlitligt underlag, säger Björn Ericson. Vad man måste kräva är att alla gör så gott de kan och arbetar så seriöst och professionellt som möjligt. Ändå kan saker gå fel och det vore inte rimligt att utkräva straffrättsligt ansvar bara på denna grund. Det var alltså inte så att det allmänt var svårt att utkräva ansvar utan jag gjorde bedömningen att så inte skulle ske. Då avser jag inte de uppgifter om sparkar som också blev föremål för utredning. I de delarna var målsägandenas uppgifter för knapphändiga för att jag skulle kunna gå vidare. Säkerhetspolisen säger i en kommentar att det var Polismyndigheten i Västra Götaland som ansvarade för insatsen i Göteborg och även för den förundersökning som lades ner den 9 november. I november 2010 inledde Säkerhetspolisen en förundersökning för att klargöra om det fanns någon som skäligen kunde misstänkas för brottet med anledning av hotet mot centrala Göteborg. Den 6 september 2011 lades den ner eftersom alla spår var uppföljda och utredningen inte gett några resultat. POLISENS ORGANISATION En fråga som hör samman med den om 18 Advokaten Nr 3 • 2012 ansvar handlar om polisens arbetsorganisation. Göteborgspolisen har i flera fall beskyllts för att gå våldsamt fram. Ligger det någonting i den kritiken anser du? – Om du syftar på Polismyndigheten i Västra Götalands piketpolis så arbetar de helt enligt regelboken och på samma sätt som piketen arbetar i Stockholm och Skåne. Jag tycker inte att det ligger något i den kritiken, men jag kan förstå om ett ingripande av piketen kan upplevas som mycket obehagligt. Det ligger i sakens natur eftersom deras arbete är att agera oerhört snabbt och effektivt när det handlar om så grov brottslighet som terrorbrott och ett allvarligt hot mot centrala Göteborg, säger Ingemar Johansson, länspolismästare i Västra Götaland. På frågan om det finns ett bakomliggande systemfel i polisens organisation, och om den regionala uppdelningen av polismyndigheterna innebär att det ibland saknas kompetens på länsnivå jämfört med kompetens som till exempel den nationella insatsstyrkan har, svarar Ingemar Johansson: – Det är en åklagare som har fattat beslutet om ingripande. Det har inget med polisens organisation att göra. Jag kan heller inte se att organisationen på något sätt har någon betydelse för ingripandet i Göteborg. Nationella insatsstyrkan hade – med samma information som vår piket hade att utgå från – med största sannolikhet agerat på samma sätt. Även Björn Ericson tillbakavisar att förklaringen finns i hur polisens organisation ser ut. – De kommunikationsbrister som jag redogjorde för i beslutet skulle kunna uppkomma i vilken organisation som helst. Överlag finns en övertro på att olika problem kan lösas genom omorganisationer. Kompetens finns hos enskilda individer oavsett var de arbetar. I våra storstadsområden finns rika möjligheter för polisen att utveckla sin kompetens, säger Björn Ericson. Advokaten Nr 3 • 2012 Vad anser du skulle behövas för att effektivisera polisen? – För att effektivisera polisarbete är det viktigt att förstå att man inte kan omorganisera eller sammanträda bort brottslighet. Brottsligheten måste bekämpas där den finns och polisen måste behärska territoriet, säger Björn Ericson. Länspolismästare Ingemar Johansson tror att nationella insatsstyrkan hade agerat på samma sätt som Västra Götalands piketpolis gjorde. URSÄKTEN Fem månader efter händelsen i oktober 2010 tog länspolismästaren Ingemar Johansson kontakt med Nizar och hans tre kusiner. Alla fyra besökte Johanssons kontor. Länspolismästare Johansson, och även den operativa chefen för insatsen, Carina Persson, deltog. Åsikterna om vad som hände vid mötet går isär. Enligt Nizar bad Johansson om ursäkt och beklagade det som inträffat. Samtidigt efterlyste han förståelse för den pressade situation som rått. Sedan sa Ingemar Johansson följande enligt Nizar: ”Tyvärr kan vi inte se er med samma ögon som om ni hade varit en vanlig familj från den svenska landsbygden med tanke på att ni kommer från länder där det finns många människor som har begått sådana terrorbrott.” – Det var ganska allvarligt att länspolismästaren kan uttala sig på det sättet. Det låter rasistiskt. Men han var uppriktig. Det är så det är, säger Nizar som efterlyser en verklig upprättelse genom att polisen håller en presskonferens där polisen går igenom vad som hänt, och även att polisen tar kontakt med Nizar och hans släktingar och erbjuder dem stöd, till exempel från psykolog för att hantera traumat. Ingemar Johansson tillbakavisar helt Nizars beskrivning och hävdar att det Nizar säger är lögn. Johansson har aldrig någonsin uttalat något sådant. Det finns flera vittnen som kan intyga att det aldrig sades. Vad gäller stöd från psykologer och liknade så har kommunen erbjudit NÄSTA UPPSLAG Chefsåklagaren och forskaren ”… jag kan förstå om ett ingripande av piketen kan upplevas som mycket obehagligt. Det ligger i sakens natur eftersom deras arbete är att agera oerhört snabbt och effektivt när det handlar om så grov brottslighet som terrorbrott och ett allvarligt hot mot centrala Göteborg.” Länspolismästare Ingemar Johansson dem det. Det är deras uppgift att göra, inte polisens. Det har myndigheterna hela tiden varit överens om, enligt Johansson. Nizar Khalayli tycker inte att han har fått en offentlig ursäkt. Varför kan han inte få det? – Kommenderingschefen och jag bjöd hit de personer som hade varit misstänkta för att prata igenom hela ärendet med dem. Jag bad dem då om ursäkt och frågade dem om de ville att det skulle offentliggöras. Det var i så fall upp till dem att säga till. Därefter har jag bett Nizar om ursäkt i samband med en tidningsintervju och i direktsändning i TV4, då han satt i morgonsoffan. Vad gör det omöjligt för dem som har behandlats fel att få upprättelse? – Ingenting. Det händer att vi gör misstag, att vi griper personer som sedan visar sig vara oskyldiga. Vi ber om ursäkt när vi gör fel och det finns dessutom möjligheter att ansöka om skadestånd. Det är inget exceptionellt, så fungerar hela rättssystemet, säger Johansson. FÖRTROENDET Nizar och hans släktingars förtroende för polisen fick sig en knäck efter det inträffade. Egentligen värre än så. – Det handlar inte längre om att inte lita på polisen utan man måste vara rädd för polisen. Utgår de från sina fördomar när de handlägger den här typen av brott då är det riktigt farligt för hela samhället och speciellt en viss grupp: vi som är muslimer. Jag tycker inte att det ska vara så i en rättsstat. – Det handlar om mer än att vi blivit illa behandlade. Det handlar om att vi måste kunna lita på polisen, att de gör sitt jobb på rätt sätt. Särskilt när det gäller de allvarligaste brotten som vi kan drabbas av. Jag tror inte att polisen är tillräckligt kompetent. Nizar är kritisk mot Björn Ericsons utredning. – Tänk om det hade varit ett skarpt läge och det hade smällt i Nordstan, säger han. Fel personer hade gripits och rätt går fri och många skadas och dör. Tänk att man då startar en utredning och kommer fram till sina slutsatser, skulle dessa bli desamma, alltså att felen är ringa och ingen kan ställas till ansvar? n 19 Reportage Part i brottsmål får inte ta del av sekretessbelagda uppgifter Kammarrätten i Stockholm anser inte att en person ska få ta del av sekretessbelagda uppgifter i en nedlagd förundersökning där han själv har varit misstänkt för brott. Advokaten 3/2012. JO-kritik mot brister vid misstänkt terrordåd Justitieombudsmannen, JO, kritiserar polisen i Västra Götaland och en chefsåklagare för brister i utredningen när tre oskyldiga män frihetsberövades misstänkta för terrorbrott i oktober 2010, samtidigt som polisen med våld forcerade dörren till ett vittnes hem, där hans minderåriga barn fanns, för att hämta honom till förhör. Efter förhör och husrannsakningar avskrevs alla misstankar. JO konstaterar i sitt beslut att det finns brister i utredningen som sannolikt har lett till att de tre oskyldiga männen frihetsberövades och att deras familjer utsattes för ett våldsamt polisingripande i sina hem. JO kritiserar polismyndigheten för bristerna och skriver att det finns skäl att se allvarligt på dem. JO noterar att männen frihetsberövades en tidig lördagsmorgon, utanför jourdomstolarnas öppettid, och menar att det inträffade illustrerar nödvändigheten av att det finns en faktisk tillgång till försvarare och att en offentlig försvarare kan förordnas även vid sådana tidpunkter, om det finns behov av att höra den misstänkte skyndsamt. Den frågan kan endast lösas av rättsväsendets aktörer och av lagstiftaren, avslutar JO. Tidskriften Advokaten skrev om det felaktiga ingripandet i nr 3/2012. JO:s beslut (dnr 2978-2012) 6 Den misstänkte personen ville ta del av sekretessbelagda handlingar efter att förundersökningen hade lagts ner. Anledningen var att han ville veta vilka anklagelser som hade riktas mot honom och kunna bemöta dem på lämpligt sätt. Han ville även kunna bedöma om det fanns grund för åklagaren att inleda en förundersökning mot honom och kunna driva en process om falskt tillvitelse. enligt offentlighets- och sekretesslagen (OSL) gäller sekretess i förhållande till den som anmälan avser endast om det finns risk för att någon utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Åklagarmyndigheten ansåg att det fanns risk för att mannen skulle använda den sekretessbelagda informationen för att skada en annan person och nekade honom därför att ta del av handlingarna. Kammarrätten bedömde i likhet med Åklagarmyndigheten att det i handlingarna som inte lämnades ut finns känsliga uppgifter som omfattas av sekretess enligt Enligt kammarrätten i Stockholm fanns det inte tillräckliga motiv för partsinsyn i det aktuella fallet. OSL. Mannen fick därför inte ta del av uppgifterna. Kammarrätten prövade därefter om personen i egenskap av part i brottsmålet hade rätt att ta del av det sekretessbelagda materialet. Enligt OSL har en part i ett ärende rätt att ta del av sekretessbelagd information om det inte är av synnerlig vikt att uppgifterna inte röjs med hänsyn till allmänt eller enskilt intresse. Men bestämmelserna om partinsyn gäller främst pågående ärenden. Eftersom den aktuella förundersökningen hade avslutats konstaterade kammarrätten att bestämmelserna om partsinsyn inte längre var relevanta. Om en person har beaktningsvärda motiv kan hon eller han ha rätt till partsinsyn trots att ett ärende har avslutats. Men kammarrätten ansåg i likhet med Åklagarmyndigheten att det inte fanns tillräckliga motiv för partsinsyn i det aktuella fallet. Personen som hade begärt ut den sekretessbelagda informationen fick därför inte heller ta del av uppgifterna i egenskap av part i målet. KK Läs mer: Mål nr 1692-14 Kommitté ska utreda tryck- och yttrandefriheten Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté som ska utreda en rad frågor på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området. Kommittén ska se över tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens språk och struktur. Kommittén ska även analysera om de två grundlagarna behöver förändras för att vara aktuella i förhållande till utvecklingen på medieområdet. I kommitténs uppdrag ingår också bland annat att analysera om skyddet för den personliga integriteten i databaser med utgivningsbevis är tillräckligt, göra en översyn av databasregeln och analysera om Sverige i större utsträckning bör delta i det internationella samarbetet på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området. Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2016. Advokaten Nr 6 • 2014 FOTO: TT NYHETSBYRÅN Reportage Reportage Flera allvarliga missförhållanden ledde till misslyckandet anser forskare Forskaren Janne Flyghed ser flera olika delförklaringar till den misslyckade terroristjakten i Göteborg. Händelsen i Göteborg kan delvis förklaras med den i dag lite vidlyftiga användningen av tvångsmedel kopplat till den lag om straff mot terroristbrott som infördes 2003. Det anser Janne Flyghed, professor och prefekt vid kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet. – Eftersom tvångsmedelsanvändningen är kopplad till straffvärdet för olika brott och man skärpte det för åtskilliga brott så kan man nu i större utsträckning använda tvångsmedel och göra ingripanden, och det är ett problem i sig, säger han. När det gäller proportionaliteten vid polisens insats säger Flyghed: – En bidragande orsak till att man storJanne Flyghed, professor och prefekt vid kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet. mar in så här är en konsekvens av den diffusa definitionen av terrorism i lagen om straff för terroristbrott. Den har skapat ett gungfly. Och det visar sig tycker jag i det faktum att det är så få fall som har gått till domstol. Det har endast blivit ett fåtal gripanden, ännu färre åtal, och väldigt få fällande domar. Enligt Janne Flyghed har det blivit en större gråzon över vilka som kan misstänkas. Det har blivit lättare att utpekas som misstänkt terrorist med de här vaga definitionerna. Situationen får man skylla politikerna för, enligt honom. – Det kom ett rambeslut från EU som i sin tur kom efter påtryckningar från USA som ville att EU skulle solidarisera sig i kriget mot terrorismen. Vi var tvungna att implementera det här fast vi inte behövde det för egen del. Alla de här brotten är redan straffbelagda i Kritisk chefsåklagare Chefsåklagare Tomas Lindstrand upplevde ansvarsfördelningen mellan den öppna polisen och Säkerhetspolisen i ”Göteborgsfallet” som motsägelsefull och oklar. Han anser att det går att dra viktiga lärdomar av vad som inträffade. Chefsåklagare Tomas Lindstrand, chef för säkerhetskammaren, hade begärt att Nizar skulle hämtas till förhör som vittne. Polisen har i efterhand sagt att det kunde finnas fler personer som var farliga på plats och att det var grunden för deras bryska agerande. När Nizar träffade förhörsledaren fick han veta av denne att han var misstänkt. I den tron ringde han Lindstrand senare. Vad blev din reaktion när du kontaktades av Nizar och förstod att han trodde att han var misstänkt? – Jag blev perplex eftersom han var vittne, vilket jag tydligt sagt. Detta framgår också av mitt tvångsmedelsbeslut, nämligen att han skulle hämtas till förhör som just vittne, säger Lindstrand som beskriver det inträffade som olyckligt och beklagligt. Särskilt som misstanken gällde ett mycket allvarligt brott. 20 – Minst lika allvarligt, fast på ett annat sätt, hade det varit om misstaget varit det omvända, det vill säga om en misstänkt person hörts som vittne. Ett vittne har ju inte rätt till det särskilda skydd som en misstänkt har, till exempel rätten till en offentlig försvarare vid ett allvarligt brott, säger han. TOMAS LINDSTRAND ANSER att det är svårt för honom att göra någon analys av vad som gick fel eftersom han inte var på plats och inte kunde göra några iakttagelser om hur hans beslut kommunicerades. Vad kan du som åklagare lära av det inträffade? – Det var en tydlig påminnelse om något jag och de flesta andra redan visste, nämligen hur viktigt det är att rätt information går till rätt personer utan att någon missuppfattning sker. Det märkliga är att jag inte kan påminna mig, trots 36 år som åklagare, att jag tidigare varit med om en situation som den inträffade. ENLIGT LINDSTRAND går det att dra två viktiga lärdomar från händelsen i Göteborg: Tomas Lindstrand, chefsåklagare och chef för säkerhetskammaren. – För det första hur viktigt det är att en åklagare går in som förundersökningsledare redan när misstanken om ett mycket allvarligt brott uppstår. För det andra hur viktigt det är att göra klart vilken polismyndighet som har ansvaret för brottsutredningen i varje läge och vad detta ansvar innebär. Under den korta tid som jag var åklagare i det aktuella fallet upplevde jag den ansvarsfördelningen som motsägelsefull och oklar. NÄR TAIMOUR ABDULWAHAB några veckor senare, den 11 december, sprängde sig själv i luften i centrala Stockholm hade Tomas Lindstrand och polisen händelserna i Göteborg i färskt minne. – Vid den senare händelsen (i Stockholm) kopplades åklagare in omedelbart och vi var mycket noga med att bestämma datum och klockslag för ansvarsövergångar samt att ansvaret inte övertogs förrän det fanns reella möjligheter att svara upp mot de krav som förundersökningen ställde. Enligt min bedömning fungerade detta mycket bra, inklusive samarbetet mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen. n Advokaten Nr 3 • 2012 Advokaten Nr 3 • 2012 svensk lag. Skillnaden blev att straffen höjdes betydligt för mängder av brott och för vissa brott höjdes straffet till livstid. – Följdfenomenet blev att nu blev det möjligt att använda tvångsmedel som är relaterade till straffsatserna. Det var det inte många som tänkte på. I den internationella kampen mot terrorismen ser Janne Flyghed en utveckling som är mycket oroande: – Jag tycker att det börjar bli en uppluckring av principen ”bortom varje rimligt tvivel”. I stället börjar man titta på det som kallas för en försiktighetsprincip. Internationellt börjar det bli en omsvängning där man blir mer orolig för att missa eventuellt skyldiga och att de ska gå fria. Vi har alltid varit mest oroliga för att någon oskyldig ska bli dömd. Men här är det på väg att ske en förändring som jag tycker är väldigt oroväckande. ANSVARET När det gäller ansvarsfrågan säger Janne Flyghed att det egentligen inte ska vara några problem att hitta en ansvarig. – Det är högst upprörande att man inte gjort det. I förlängningen handlar det här ju om polisens legitimitet. Kan man inte få fram någon ansvarig här då får man väl organisera om. Det är en hård kritik av polisens organisation om man inte kan hitta någon ansvarig. Då måste de göra något åt detta, säger han. Om systemet inte klarar av att i efterhand tydliggöra ansvarsförhållandena riskerar det att bli en frizon för polisen att agera inom. – Det blir en så kallad ”deniabilityhistoria”, förnekelsehistoria. ”Nä, det var inte jag, det var dom andra”, säger alla inblandade. Det blir bara en soppa. Vem kommer i kläm? Jo, den här personen som man uppenbarligen menar har farit illa på ett orättfärdigt sätt. Janne Flyghed säger sig ha förståelse för att polisen var stressad. Det förelåg närmast ett så kallat ticking bomb-scenario men det måste ändå finnas en möjlighet att i efterhand kunna utkräva ansvar. – Eftersom polisen har lagens stöd att använda väldigt grovt våld, till och med dödligt våld i extrema situationer, så krävs det att man har koll på dem i synnerhet. POLISENS ORGANISATION Janne Flyghed tror att om det hade varit den nationella insatsstyrkan som hade fått uppdraget att göra tillslaget i Göteborg så hade utgången kanhända blivit en annan. – Det är jättesvårt att säga hur det de facto hade gått i det här fallet. Men den nationella insatsstyrkan har en annan rutin och träning för den här typen av åt”Jag tycker att det börjar bli en uppluckring av principen ’bortom varje rimligt tvivel’. Istället börjar man titta på det som kallas för en försiktighetsprincip” gärder. Den nationella insatsstyrkan har en rätt så lång erfarenhet av förhandlingslösningar, att lösa ut saker med så lite strul som möjligt, säger han och tilllägger att det har funnits en viss rivalitet mellan piketenheterna och den nationella insatsstyrkan. Flyghed ifrågasätter även varför det ska finnas piketenheter i Malmö och Göteborg men i synnerhet i Stockholm. – Det är märkligt att man ska ha en parallellstruktur där, och de blir dessutom mer och mer lika. Piketenheterna vill också ha just de vapen och utrustning som nationella insatsstyrkan har. Det räcker med en nationell insatsstyrka. Man skulle kunna lägga ner de andra, säger han och fortsätter: – Problemet är att det inte finns någon politiker som kan sätta ner foten och säga att det här behövs inte eftersom vi har nationella insatsstyrkan. n Uppslagsbok om domstolar Våra domstolar fungerar som en uppslagsbok om de olika domstolarnas organisation och verksamhet m.m. Boken beskriver alla våra domstolar: de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, de särskilda domstolarna hos dessa båda kategorier, specialdomstolarna och viktiga nämnder med domstolsliknande uppgifter samt även EU-domstolen och Europadomstolen. Innehåller och informerar om adresser, organisation, uppgifter, behörighet, domförhet, mål och beslut, överklagande, prövningstillstånd samt mycket annat. Stefan Melin är jurist och författare till faktaböcker inom olika rättsområden och juridisk språkgranskare av rättsvetenskapliga verk m.m. Han har lång erfarenhet av arbete med juridiska texter och har juridiska begrepp som specialitet. Sveriges kunnigaste jurister har en sak gemensamt. Vi står bakom dem med förstklassig litteratur, programvara, utbildning och internettjänster. Norstedts Juridik – främst för de främsta. ANdrA BöckEr AV INTrESSE n Att bestämma påföljd för brott, 2 u Martin Borgeke n Bevisprövning i tvistemål christian diesen, Magne Strandberg Fler titlar hittar du på nj.se För beställning besök www.nj.se Tel 08-598 191 90 Orderfax 08-598 191 91 kundservice@nj.se 21 Reportage Reportage I oktober 2010 var ett terrorattentat nära att inträffa i Göteborg. Åtminstone var polisen övertygad om det. En omfattande insats drogs igång mot de misstänkta terroristerna. Men allt blev fel. De misstänkta var oskyldiga. Insatsen väckte många frågor. Hur kunde det gå så fel? Vems var ansvaret? Finns det bakomliggande strukturella fel? Går det att lära sig något av det inträffade? Ytterst handlar det om hur terrorismen ska bekämpas i rättsstaten. TEXT TOM KNUTSON OCH MAGNUS ANDERSSON FOTO SCANPIX, CHRISTINA BLOM/METRO Terroristjakten som spårade ur Polisen trodde att terrorister planerade att spränga en bomb i centrala Göteborg. Polisen hade ont om tid och slog till med stor kraft mot fyra barnfamiljer. Men allt blev fel. Hela historien inleddes måndagen den 25 oktober 2010 med att en kvinna i Göteborg hörde en arabisktalande man tala i sin mobiltelefon om ett bombattentat den kommande helgen i centrala Göteborg. Polisen med stöd av Säpo tog uppgifterna på allvar och en rad aktiviteter startade, bland annat genomfördes en så kallad masttömning av en basstation för att identifiera det aktuella telefonsamtalet. Tidigt på morgonen lördagen den 30 oktober beslutade åklagare att polisen skulle göra ett tillslag mot fyra personer. De fyra var kusiner med varandra. Tre av dem skulle anhållas, den fjärde, Nizar, skulle hämtas till förhör som vittne. I samband med ingripandet av en av de misstänkta skulle även dennes hustru tas med till förhör, det ledde till att också barnen togs med till polisstationen. När polisen grep en annan av de misstänkta befann han sig i en bönelokal. Polisen identifierade de personer som fanns i lokalen och höll även ett kortare förhör med de personer som fanns där. När polisen skulle hämta Nizar (läs mer i artikeln här bredvid) till förhör som vittne begärde polisgruppen på plats att få forcera dörren av säkerhetsskäl eftersom man inte visste vilka personer som fanns där. Sammanlagt fördes fem personer till förhör. Polisen stärkte sin bevakning under helgen i Göteborg och medierna rapporterade om ett bombhot och att flera personer anhållits misstänkta för förberedelse till terrorbrott. Men helgen förflöt utan att något terrorrattentat inträffade. Ganska snart stod det klart att misstankarna var tunna och det dröjde inte länge förrän de helt avskrevs och alla personerna släpptes fria. n Enligt kritiska bedömare är en delförklaring till misslyckandet polisens organisation. ”Det märkliga är att jag inte kan påminna mig, trots 36 år som åklagare, att jag tidigare varit med om en situation som den inträffade.” Chefsåklagare Tomas Lindstrand Polisen rörde till det och låste in vittnet Nizar Nizar var aldrig misstänkt för brott. Han skulle endast höras som vittne. Trots det utsattes han för en synnerligen brutal behandling av polisen. Extra poliser patrullerade i centrala Göteborg under den aktuella helgen då polisen befarade att ett attentat skulle inträffa. 16 Lördagen den 30 oktober 2010 tidigt på morgonen låg frisören och egenföretagaren Nizar Khalayli och sov tillsammans med sin fru hemma i familjens radhus i Angered. Deras fyra småbarn sov i sina sängar. Plötsligt väcktes Nizar av ett våldsamt oväsen vid ytterdörren. Han sprang dit och möttes av ett stort antal, cirka 10–15, svartklädda poliser med dragna vapen vilka var försedda med påslagna ljus och lasersikten. Polisernas ansikten var täckta. Nizar berättar att poliserna skrek och var mycket våldsamma och beordrade honom att lägga sig ner på golvet. Han hölls sedan hårdhänt nedtryckt. När Nizar sa att det fanns barn i bostaden blev han bryskt tillsagd Advokaten Nr 3 • 2012 att vara tyst. Hans fru tvingades att klä på sig inför två manliga poliser. När det stod klart för poliserna att det endast var Nizars familj som fanns i hemmet beordrades han att sätta sig på golvet med händerna bakom huvudet. Nizar var övertygad om att det uppstått ett missförstånd men när han försökte få klarhet i varför poliserna agerade som de gjorde fick han endast till svar: ”Vi har våra skäl.” Efter närmare en timmes väntan kom en polisbuss och Nizar, mycket tunt klädd, kördes till ett så kallat personintag ute i ett industriområde i Mölndal. EFTER FYRA TIMMAR fick han träffa en förhörsledare. Han frågade om Nizar ville ha advokat. Nizar tackade nej eftersom han fortfarande trodde att det rörde sig om något slags missförstånd som snabbt kunde redas ut bara han fick veta vad det hela gällde. Förhörsledaren inledde med att berätta att Nizar var missAdvokaten Nr 3 • 2012 tänkt för inblandning i vad som rubricerades som terroristbrott. Men han fick bara svara på allmänna frågor om sin bakgrund, religionstillhörighet och var han hade varit ett visst datum. Sedan frågade polismannen om Nizars politiska åsikter. Nizar svarade att han som egenföretagare och far till fyra barn inte har tid att intressera sig för politik, och att han är ointresserad av politik. Nizar fick återvända till sin cell. Efter ytterligare fyra timmar öppnade en arrestvakt celldörren och frågade om Nizar förstod svenska. Sedan sa vakten: ”Du kan gå” varpå han lämnade dörren öppen och gick sin väg. När Nizar skyndade efter vakten frågade han vad han menade så svarade vakten med: ”Du kan gå.” ”Är jag fri alltså?”, frågade Nizar. ”Svar ja”, replikerade vakten. Nizar vägrades att låna en telefon för att ringa efter skjuts hem, hans egen telefon var tagen i beslag. Det slutade med att han fick springa tunnklädd en halvtimme i den kalla höstluften innan han nådde fram till spårvagnen. På tisdagen när Nizar kontaktade chefsåklagare Tomas Lindstrand för att få veta hur han skulle göra för att få advokathjälp informerades han om att han alls inte var misstänkt utan endast skulle höras som vittne. Nizar Khalayli som inte ens var misstänkt råkade illa ut i polisens jakt på terrorister. NÄSTA UPPSLAG Överåklagaren och länspolismästaren SAMTLIGA PERSONER som togs av polisen har helt avförts som misstänkta för något som helst brott. Nizars barn led länge av traumat som de utsattes för, ett av barnen är fortsatt rädd för poliser. Nizars fru råkade ut för ett dubbelt trauma. Som tolvårig levde hon med sin familj i Syrien när hennes pappa fördes bort av polisen och aldrig återvände. Nu fick hon för andra gången vara med om ett våldsamt polisbortförande. Hon tar i dag medicin och har inte kommit över händelsen 2010. n 17 FOTO: SCANPIX, MAGNUS ANDERSSON FOTO: SCANPIX FOTO: PETER KNUTSON