Advokaten 1
Reportage Anders R Öhman när man har någon nära a
tt dela detta åldrande med. Hur menar han mer exakt? – Tja, svarar han lakoniskt, det skänker en känsla av oberoende och att man kan strunta i sådant som förr kunde gnaga ganska ordentligt. Ytterst handlar det troligen om en sundare syn på vad som är väsentligt eller ej. På följdfrågan om någon form av religion kan ha betydelse blir svaret tveklöst att ingen högre makt har haft någon inverkan. Det handlar blott och bart om en tro på medmänsklighet och sann humanism. Vad livet har att erbjuda vet man inte i förväg. Som exempelvis 1950, då han brådstörtat fick återvända hem när fadern plötsligt avled. – Min tveksamhet kring advokatsysslan skingrades ganska omgående så snart jag fick sätta mig in i familjeföretagets verksamhet. Den var rätt blygsam. Mest handlade det om att reda ut konkurser och mer intressant blev det när vi lyckades få verksamheten att omfatta affärsjuridik på ett bredare plan. att vara cheF och ytterst ansvarig har för Anders Öhman varit både stimulerande och meningsfullt. – En insiktsfull delegering är en bra väg till framgång, konstaterar han. Själv är man ju inte bra på allting och genom att ge människor förtroende får man dem att växa. Delägandet i Advokatfirman Vinge från och med 1984 ser han som en naturlig och lyckad utveckling. Men när han ombeds göra en jämförelse med pionjärtiden i familjeföretaget och fusioneringen blir svaret ändå att det var trivsammare med det mindre formatet. – Men man får inte glömma att det var en annan tid och tveklöst var världen i stort mer lättsam och mindre komplicerad, jämfört med senare decennier. Varpå vi är framme vid det som Anders Öhman beskriver som sitt andningshål och ”det näst bästa här livet”, nämligen musik och litteratur. Att kärleken är allra viktigast, det har han redan slagit fast. – Musiken fanns i vårt hem på ett naturligt sätt och min far sjöng väldigt fint med en lyrisk tenorstämma. Dessutom spelade han bra piano och läste noter direkt från bladet, vilket innebar att han kunde kompa mitt tonåriga klarinettspel. Repertoaren var den klassiska: Mozart, Brahms, Beethoven. Mitt val av klarinetten som instrument beror på att jag Advokaten Nr 4 • 2012 21 »