Advokaten 1
Fokus Domarna inför framtiden Svea hovrätt på Rid
darholmen i Stockholm. Svea hovrätt grundades 1614 och var en kunglig myndighet med nära relationer till kungamakten och riksrådet. Flera av ledamöterna skulle vara riksråd, och riksdrotsen var hovrättens president. Justitierådet Stefan Lindskog pekar på hur före detta advokaters erfarenheter av konkret klientarbete får positiva konsekvenser. – Det leder till att känslan för den enskilde blir ryggraden i de rättsstatliga värderingarna. Man översätter den praktiska förståelsen för den enskilde till det rättsstatliga normskyddet. Det tror jag är väldigt kännetecknande för advokater som blir domare, säger Lindskog. Domarnämndens företrädare är i huvudsak positiva till den ökade bredden, även om kanslichefen Ragnar Palmkvist också ser fler utmaningar, bland annat i form av svårigheten att jämföra olika erfarenheter. Men enligt ordförande Thomas Rolén överväger ändå fördelarna. – Man får många olika kompetenser i domstolarna. Det är också positivt om det är större cirkulation mellan juristyrkena. Jag tror att det berikar alla yrkeskategorier med en ökad cirkulation, säger han. kat, åklagare eller rättsvetenskapsman har nog ett litet annorlunda perspektiv på många saker. Tillämpningen av lagen sker ju inte i ett lufttomt rum, utan domarens tidigare erfarenheter har säkert betydelse i sammanhanget, säger nyutnämnda justitierådet Lars Edlund. Och Lena Blixt håller med. – Rättsväsendet tjänar på om aktörerna har olika bakgrund. Dels får man en bättre förståelse för andras agerande, dels kan man ställa större krav, säger hon. Hon pekar på att hon, som tidigare advokat, lättare kan förstå advokaternas agerande i rätten. Omvänt ser hon också när advokaterna inte sköter sitt uppdrag fullt ut. – Likaså kan jag ibland förklara advokatens kostnadsräkning för kollegerna. Det kan handla om en besvärlig klient där advokaten har fått lägga ner mycket tid för att få till en vettig förhandling. Det kan i sin tur spara mycket tid och arbete för domstolen. Det arbetet ska advokaten ha betalt för, fastslår Blixt. Även Agneta Nyman pekar på sin större förståelse för advokatens arbete, och att ett till synes lätt ärende ibland kan vara det tack vare advokatens hårda arbete i förväg med att bena upp de juridiska frågorna. pröva oLika roLLer Thomas Rolén är inte den ende intervjuade som önskar sig en ökad cirkulation mellan juristyrkena. Även Stefan Lindskog pekar på det positiva i att kunna pröva olika roller och bygga upp nya erfarenheter. Mycket tyder också på att vi kommer att se en sådan ökad rörlighet. Kanske kan domarrollen, som i många andra länder, bli en naturlig och värdig avslutning på en framgångsrik yrkeskarriär. Kanske blir det också naturligt att gå från advokatbyrån till domstolen – och tillbaka igen efter en tid. Agneta Nyman utesluter inte att hon kommer att göra just det, gå tillbaka till advokatlivet. I så fall kan hon göra det som en ännu bättre advokat efter åren som domare, påpekar Nyman. – Det ger en väldig erfarenhet. Man lär sig att analysera och strukturera. Det skulle jag ha enorm nytta av om jag kom ut som advokat igen. Men man kanske inte ska vara så rädd för att släppa taget och kliva av advokatbanan och prova på en domartjänst. Det är ju inte värre än att man kan gå tillbaka, även om jag själv inte har några sådana planer idag, avslutar Agneta Nyman. n Rådman i Mora tingsrätt. Tidigare verksam som advokat i Falun med inriktning främst på brottmål och konkurser. Tanken på att bli domare hade legat i bakhuvudet sedan tingsmeriteringen i Leksands tingsrätt. 2010 gjorde Agneta verklighet av tanken. Det ångrar hon inte. – Det är väldigt roligt att få göra en ny karriär vid 50 plus. Det är samma materia, samma saker som jag arbetar med nu, fast från ett annat håll, säger Agneta. agneta nyMan Rekryteringen hård nöt för Domarnämnden – vänd! ens arbetsbörda. Samtidigt slopade man kungens möjlighet att delta i HD:s dömande. Två självständiga domstolar hade i praktiken skapats. 1971 samordnades stads och landsbygdsdomstolarna, och alla blev tingsrätter. Domarna utnämndes av regeringen. Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet inrättades 1975 med uppdraget att bereda ansökningar till domartjänster Advokaten Nr 4 • 2012 och lämna förslag till regeringen. Nämnden bestod av sju domstolschefer, Domstolsverkets generaldirektör, en advokat och två fackliga representanter. De så kalllade kallelsetjänsterna låg utanför Tjänsteförslagsnämndens uppgift, och bereddes av regeringen i ett slutet förfarande. Kallelseförfarandet omfattade justitieråd, regeringsråd, presidenter i hovrätt och kammarrätt, hovrättslagman och kammarrättslagman, lagfarna ledamöter i Marknadsdomstolen och Arbetsdomstolen, ordförande i Patentbesvärsrätten samt lagmännen i de tre största tingsrätterna. Under 1980 och 90talen hördes allt mer kritik mot det slutna kallelseförfarandet, som av många debattörer ansågs hota domstolarnas självständighet och riskerade att skapa följsamma domare som vill hålla sig väl med makten. Kritiken, och i » 33