Advokaten 1
Debatt Den moderna maktfördelningsläran Advokaten
Claes Cronstedt skriver om affärsadvokater och CSR, företagens samhällsansvar. CSR har under de senaste fem åren fått ökande genomslagskraft. Men de flesta advokatbyråerna har inte förstått vart utvecklingen leder, menar Cronstedt. F ör några år sedan kontaktades jag av VD:n för ett multinationellt företag. Han hade bekymmer. Företaget hade anklagades för miljöförstöring och advokater i New York förberedde en grupptalan. Vad skulle han göra? Cicero lär ha sagt: ”He who controls the street controls the law”. Jag svarade VD:n: ”If you control the main street you’ll be safe. Beware of the court of the public opinion” och jag förstärkte mitt budskap genom att citera en amerikansk advokat: ”Class action is a machine, into which you are dragged as a pig, and come out of as a sausage”. Tvisten förliktes genom medling av människorättsadvokater som såg till att respektfull maktbalans förelåg mellan parterna under förfarandet. Höga skadestånd klarar företagen oftast av, men ett förlorat anseende kan bli ett elände. Vad denna berättelse visar är att företagens vän eller fiende är ”main street”, gräsrötterna – inte en regering som ofta är involverad med näringslivet och där verkställande direktörer talar om för politikerna hur världen ska drivas. Vem har t.ex. störst makt på den globala finansmarknaden, JPMorgan Chase eller Bank of England? Vem skulle ni kontakta, om ni på allvar vill påverka klimatdebatten – svenska regeringen eller ExxonMobil? De stora företagen påverkar också rättsstrukturer. Som professor Gunther Teubner, en av de stora juridiska tänkarna, retoriskt uttrycker det: ”Is society pushing for the recognition of a global justice without the state?” Det handlar om att näringslivet tar saken i egna händer genom ”self regula38 tion” och skapar egna internationella normer för att få förutsebarhet och konkurrens på lika villkor. Är vi tillbaka i medeltidens Lex Mercatoria? (ett ”privat” rättssystem för handelsmän). Ja, sedan globaliseringen tog fart på 1980-talet talar vi om New Lex Mercatoria. Då liksom nu följer politiken efter investeringar och handel då de privata rättssystemen, alltså normerna, så småningom kristalliseras till tvingande lagar. Men hur fungerar då det internationella arbetet för mänskliga rättigheter? Inget vidare vågar jag påstå. Det har hittills lett till en röra av överlappande konventioner, som många stater under högtidliga former skriver under i Genève och sedan struntar i – utan konsekvenser. Mary Robinson, United Nations High Commissioner for Human Rights, 1997–2002: ”Count up the results of fifty years of human rights mechanism, thirty years of multibillion dollar development programs and endless high level rhetoric and the general impact is quite underwhelming … this is a failure of implementation on a scale that shames us all”. De människorättsadvokater som kämpar för att få konventionerna att fungera gör enastående insatser. I länder där brott mot mänskliga rättigheter är utbrett är dessa advokater ofta de enda oberoende krafterna som kämpar för demokrati och rättssäkerhet. Men de saknar inflytande hos företagen. Det är affärsadvokaterna som har tillträde till styrelserummen och kan påverka, men mänskliga rättigheter finns sällan eller aldrig på deras agenda. diMMorna skingras kring csr tack vare insats av Fn Professor John Ruggie, Special Representative of the United Nations Secretary-General on the issue of human rights and transnational corporations and other business enterprises, har gjort en viktig insats genom att 2011 presentera UN Guiding Principles som handlar om business and human rights, ett ramverk som omfattar tre delar: ”protect, respect and remedy” (statens skyldighet att skydda de mänskliga rättigheterna, företagens ansvar för att respektera de mänskliga rättigheterna och behovet av fungerande rättsmedel för att kompensera skadelidanden). Ruggie har genom detta ramverk på ett elegant sätt gjort CSR mera begripligt. I den 2011 reviderade utgåvan av OECD:s riktlinjer för multinationella företag ingår UN Guiding Principles som därigenom blir en s.k. ”soft law” som inte är tvingande men får en stark påverkan på näringslivet och övriga intressegrupper i samhället samt även på rättstillämpningen. UN Guiding Principles riktar sig mot alla företag, alltså även advokatbyråer. EU vill nu gå ett steg längre. I oktober 2011 offentliggjorde EU-kommissionen ”A renewed EU strategy for Corporate Social Responsibility”. Ska CSR bli tvingande i Europa? I vilken omfattning? Det är en överraskande helomvändning som kritiseras av näringslivet. Tidigare var EU:s officiella ståndpunkt att lagstiftaren inte skulle lägga sig i näringslivets tillämpning av CSR. Detta är ett exempel på hur normer och ”soft laws” kan komma att kristalliseras till tvingande lag när tiden är mogen. Advokaten Nr 4 • 2012