Advokaten 1
Debatt utslag alltför ofta kommit att grundas på
omständigheter som inte åberopats och redovisats vid förhandlingarna med parterna i domstolen. Att det blivit så kan antas bero på de icke rättsbildade domarnas medverkan och starka ställning i domstolarna. Särskilt i de fall där den icke rättsbildade ledamoten förberett och lett förhandlingarna som ordförande i domstolen, vilket jag varit med om. Detta är ett betydande rättssäkerhetsproblem som blir ännu större i den mån som möjligheterna till överklagande begränsas. Om domstolarna behöver knyta särskild sakkunskap till sig bör det ske genom att yttranden inhämtas från personer som är fristående från domstolen och genom att yttrandena redovisas för parterna vid förhandlingarna i domstolen. I den mån som jag här beskrivit erfarenheter från domstolarnas verksamhet med tvister om intrång i fast egendom så avser det tiden fram till maj år 2011. Då genomfördes en mycket omfattande omorganisation av de domstolar som hanterar mål om mark, miljö m.m. Det finns ännu inte så mycket erfarenheter av detta. Syftet med omorganisationen var att tillgodose statens krav på ”bättre resursutnyttjande och effektivare handläggning”. Omorganisationen avsåg inte fastighetsägarnas rättsliga ställning i processen så det finns anledning att anta att i dessa avseenden förblir allt vid det gamla. Här ett betecknande exempel på utvecklingen mot försvagat rättsligt skydd för äganderätten, hämtat ur min egen vardag. Ett statligt bolag, som sedan länge arrenderar mark av mig för sin anläggning, har nu i stället ansökt om ledningsrätt för sitt nyttjande av marken. För en del år sedan vägrades bolaget av regeringen (socialdemokratisk) rätt att expropriera den arrenderade marken. Ändamålet med den ledningsrätt som bolaget nu kräver är detsamma som avsågs med den vägrade expropriationen. anLedningen tiLL att min arrendator nu ändå kräver ledningsrätt är att bolaget – på goda grunder – bedömer att det är lättare att komma åt marken genom ledningsrätt än expropriation och f.a. att ledningsrätt är mycket billigare än det arrende som man sedan många tiotals år frivilligt och på marknadens villkor träffat avtal med mig om att betala. När jag vid det första sammanträdet med förrättningslantmätaren förklarade att jag motsatte mig hennes kunds ansökan om ledningsrätt blev hon förvånad. Sådant var hon inte van vid. Hon antydde att det var främmande för henne att inte tillmötesgå sina kunders begäran om ledningsrätt. Möjligen kunde ett bestridande av ledningsrätt föranleda att nyttjandet flyttades till något annat ställe på marken om det fanns goda skäl för det. I mitt fall gör det inte det eftersom jag och min arrendator ju redan i vårt arrendeavtal kommit överens om anläggningens förläggning. Efter avslutat sammanträde dröjde sig bolagets företrädare kvar för att lantmätaren och hennes kund skulle kunna överlägga om sakens fortsatta handläggning utan störande närvaro av mig. Skulle jag överklaga lantmätarens kommande beslut om ledningsrätt eller om ersättning för den så riskerar jag att få betala 100 000-tals kronor i rättegångskostnader. Den nuvarande ordningen för skyddet av äganderätten till fast egendom måste i viktiga delar ses som ett misslyckande av de som anser att Sverige bör ha en tryggad och väl fungerande äganderätt. Omständigheterna är sådana att man rent av skulle kunna ifrågasätta om Sverige uppfyller Europakonventionens krav på att medborgarna alltid skall ha en effektiv rätt att få en äganderättskränknings laglighet prövad av (opartisk) domstol. Är rätten till domstolsprövning verkligen effektiv när klaganden riskerar att ådra sig mycket stora rättegångskostnader – även för motparten? Är det rimligt att jag skall kunna dömas att betala en statlig eller kommunal motparts rättegångskostnader när jag redan med mina vanliga skatter betalat för dess verksamhet med att göra ingrepp i min egendom? För ersättningen för tvångsingreppet i min äganderätt måste jag dessutom betala reavinstskatt. Är domstolens ledamöter opartiska? Johan af Petersens Johan af Petersens. JURIDISKA ÖVERSÄTTNINGAR svenska till engelska DAVID KENDALL MSc, auktoriserad translator Telefon: 08/550 880 01 E-post: david.kendall@anglia.se www.anglia.se engelska till svenska JAN RUNESTEN jur. kand, auktoriserad translator Telefon: 08/560 359 17 E-post: jan.runesten@anglia.se § ANGLIA AB