019 1
FESTIVAL Text: Thomas Helsing bild: Tomas Karlsso
n Foto: Torbjörn Calvero GAMMALT MÖTER NYTT PÅ ÅRETS LIVE AT HEART ive at heart är showcasefestivalen som gått från att lyfta det lokala till att bli så mycket mer. Showcase eftersom huvudsyftet med festivalen är att band ska få visa upp sig för att kanske få en kontakt som kan ta dem vidare i karriären. Personligen har jag upptäckt nya favoriter på Live at heart, som jag annars inte skulle ha gjort. Nya favoriter som örebrokopplade Jimmy Sjödén och Skimmer, tysk-brittiska Nina och så de osedvanligt sympatiska herrarna i Bowmanville swing från Chicago. När och var skulle jag annars ha kommit mig för att sitta ner och höra två instrumentala jazzkonserter om inte på Live at heart. Det blir en annan sak om man går ut med mindsetet att se om man kan hitta något nytt, än att sitta och planlöst klicka på namn på Youtube. Men det finns många sätt att utmärka sig själv på Live at heart. När jag pratar med Magnus Tunmats, ansvarig för Musikdelen på Live at heart, påpekar han att festivalen idag är till för artister som nått en viss nivå och är redo att brejka. – Skillnaden mellan showcase och en vanlig musikfestival är att det här är lite mer som att ställa ut på en mässa. Man ska inte se detta som ett tillfälle att spela och sedan åka hem, banden behöver jobba inför och under festivalen också, säger han. L En del är bättre på det än andra och det gäller att sticka ut för det är trots allt ett par hundra akter som ska konkurrera om uppmärksamheten med varandra såväl som allt annat festivalen bjuder på. Handen på hjärtat, hur många såg en spelning med New silver girl under förra årets Live at heart och hur många såg ett av deras klistermärken under samma tid? Det var stört när omöjligt att ta sig runt på festivalen förra året utan att se bandnamnet och deras logotyp (en svart tax) någonstans. Smart och effektiv marknadsföring av sig själva. Det finns de som kritiserat Live at heart för att ha tappat den lokala förankringen. Under de första stapplande åren var det mer av en undergroundkänsla med gott om garage- och replokalsband, inte minst från Örebro, som fick utrymme. Idag är det nästan helt borta och i år räknar Magnus med 20-25 lokala akter - akter som är betydligt mer etablerade. Är det viktigt med kvalitet på en sån här showcasefestival? – Ja, jag tycker det. De som spelar ska ha tagit sig långt själva innan de kan få plats här. Vi får kanske runt 2 000 ansökningar och det är bara 200 som får plats så konkurrensen har blivit tuffare. Och i och med att vi blivit del av ett EU-projekt blir vi synliga på ett annat sätt ute i Europa, så det är mycket tuffare nu. Men allt är inte bara band som vill slå igenom. Kanske som en PR-tanke har man i år gett utrymme även för ett band som brejkade för över 30 år sedan. De är dessutom årets kanske största enskilda dragplåster – åtminstone för svenskar i allmänhet och örebroare i synnerhet. Vi talar förstås om återföreningen av Lolita Pop. Där mycket av Örebros kända musikexporter har kretsat runt olika typer av rock så står Lolita Pop som det skinande undantaget med sin l ättsmälta gitarrbaserade pop på både svenska och engelska. Namnet hämtade de från Fröken Lolita som uppträdde på porrklubben som låg vägg i vägg med Rockmagasinet. Lolita Pop hann med 8 album och hundratals konsert både i Europa och Usa innan de packade ihop och gick vidare i andra karriärer. I år är det 40 år sedan bandet bildades där på Rockmagasinet och det är förstås ett fint tillfälle för en återförening. - Live at heart har frågat oss om en återföreningen under alla år. Nu är det 40 år sen och stjärnorna står äntligen rätt. Så nu kör vi. Jag längtar efter att få höra Benkt och Stens gitarrer, sa Karin Wistrand i ett pressmeddelande när faktumet blev offentligt. 20 NOLLNITTON