Nöjesnytt Växjö 1
LAND I FÖRÄNDRING Det är många som tänker "nu ell
er aldrig". Tövädret mellan Kuba och USA förutspås förändra bröderna Castros speciella land på gott och ont. Många styr sina resor dit just nu för att hinna se en glimt av det gamla landet. D et turkosa, varma havsvattnet skvalpar snällt, himlen bjuder på bara på några få molnstreck medan solen lyser längs Varaderos milslånga sandstrand. Ett skönt lugn råder, då få turister hunnit ut till solstolar och havsdopp. Men George Stevens från Toronto hör till de morgonpigga: - Det är ju så härligt, speciellt när vi har snö där hemma. Det är tredje gången jag semestrar här. Det är på halvön, två timmar öster om Havanna, som de flesta turisterna på Kuba hamnar. Inget fel i det. Området är tryggt, stränderna superba och hotellen är både fina och har ett långt bredare matutbud än någon annanstans i landet. Men Varadero skulle samtidigt kunna ligga var som helst. Kubaner får inte vara här utan anledning. Men bortom halvön väntar tusenfalt mer spännande upplevelser - något tack och lov allt fler har upptäckt. STYLTOR OCH CIGARRER Vanligast är så klart besöken i huvudstaden Havanna, som många reseföretag erbjuder i kombo med Varadero. Staden är en bedagad skönhet med mycket charm, och efter påvens besök i höstas är det lite mer färg på flera av husen i centrum. På det för biståndspengar fint rustade Plaza Vieja i Havannas koloniala stadskärna gungar ett gäng färgsprakande styltdansare rytmiskt till egen orkester. Intill står flera korpulenta damer med riktigt feta cigarrer i munnen i väntan på att bli fotade för en dollar. När vi promenerar ned för Mercaderosgatan kommer en äldre herre som bara kan spanska fram och vill sälja sin handskrivna dikter, nedpräntade i ett litet skolhäfte. MUSIK PÅ GATORNA Livet är tufft för många kubaner och tillgången till konvertibla pesos eller dollar gör jätteskillnad. Det finns läkare som ledsnat på sin låga statliga lön och hellre jobbar som servitörer på ett turisthak. Dricksen kan bli lika hög per dag som den månadslön de hade innan. Fattigdom och förfall är aldrig långt borta, men trångboddheten i de slitna lägenheterna har också lett till att man lever ett väldigt socialt utåtriktat liv. Man hör ofta svängiga toner i form av salsa, jazz och reggae dunka på gatorna. Musiken strålar främst från barerna, men även från radion på en pall bredvid en bilmeck eller hos grönsaksförsäljare med lök som enda vara. Det mesta finns att köpa, men bara med konvertibla pesos på fickan. Annars är det butikerna med bara några få varor och de enklaste gatustånden som gäller. ART DECO Efter några dagar lämnar vi storstaden i en öppen amerikanare. På vägen ut frossar vi i läcker art deco-arkitektur, likt den på Miami beach. Väl ute åker vi på en glestrafikerad motorväg till sydkusten och Cienfuegos. En stad grundad på tidigt 1800-tal av franska plantageägare, som flytt slavarnas revolt på intilliggande Haiti. Här råder bakgatslugn, även på affärsgatorna. De vackra husen med anor är många, men få underhålls. Numera får även den här delen av landet besök av turister. Invånarna är nyfikna och undrar vart vi kommer ifrån. När vi inte orkar gå är det häst och vagn som gäller för några få ören. PENSIONAT OCH MAT Då är det mer puls i Trinidad, en underbar liten stad med ett bevarat kolonialt centrum, där det mesta rustats och återfått sina solvarma färger från förr, tack vare alla privata småföretag. Staden har över 800 små pensionat och massor av matställen. - Att öppna en casa particular (ett litet pensionat) är ett säkert sätt att få en inkomst, säger Nini, som guidar oss. Hon tar oss till jordbruksdalen som förr dominerades av sockerrör, men nu ser vi massor med fält i träda och vidsträckta betesmarker. Att odla socker har ingen framtid. Det är bättre med frukt, och man får bra betalt av pensionatsägarna som behöver den till turisternas frukostar. FIRAR JUL Längs de genuina kullerstensgatorna hörs hela tiden musik. Små skickliga orkestrar som spelar för sitt levebröd, men också av glädje. Påvebesöken 1998 och i år gör att allt fler besöker kyrkan. Och numera firar en del till och med jul - en högtid som få ens kände till på Kuba för 20 år sen. Landet är långsträckt. Det är över hundra mil från öst till väst och nio mil brett, så vill man se allt tar det tid. Men ställen som Trinidad och den undersköna Viñalesdalen är lätta att nå, antingen på egen hand eller med en organiserad tur. Gör det, för vem vet hur Kuba ser ut om några år? ■ TEXT & FOTO: JOHAN ÖBERG 44 | nöjesnytt