Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren Om homofobi, diskrimin
ering uppdrag granskning hade nyligen som tema hur präster inom svenska kyrkan, synbarligen efter önskemål från en uppgivet homosexuell man, bad om Guds hjälp att befria denne från sin homosexualitet. Programmet förtjänade kanske inte, trots dramaturgin, den uppmärksamhet som det föregicks av. Programmet innefattade enligt min mening ett rätt taffligt försök att misstänkliggöra svenska kyrkan i syfte att visa på de dolda fördomar som finns hos en minoritet där. Kyrkan har, som alla organisationer, sina olycksbröder och -systrar. Vissa värre än andra. Jag tycker dock att journalistiken i detta fall mest vilar på, om än ambitiösa, så ytterst tveksamma arbetsmetoder. Frågan om diskriminering av homosexuella förtjänar emellertid uppmärksamhet, också i så kallat civiliserade länder som Sverige år 2014. Och detta även om vi saknar diskriminerande lagstiftning. Hos oss handlar det istället mer om fördomar och attityder. Men även sådana förtjänar att bekämpas. homosexualitet förbjuds idag i 78 länder. I åtminstone fem av dessa länder kan vuxna människor dömas till döden för att ha haft homosexuella förbindelser. Siffrorna förskräcker. Två huvudargument som brukar anföras till stöd för sådan diskriminerande och orättfärdig lagstiftning är moraliska hänsyn och folkhälsan! Det finns goda skäl att närmare syna dessa vanföreställningar. Ty de ligger till grund för att en stor grupp av jordens befolkning dagligen utsätts för kränkningar och allvarliga övergrepp. När det först gäller moralargumentet bör man komma ihåg att det inte är lagstiftarens uppgift att lägga sig i människors privatliv. Redan i den så kallade Wolfendenrapporten från 1957, som låg till grund för avskaffandet av sodomilagarna i England, fastslogs att det som princip måste finnas en frizon för privat moral och omoral. Där bör lagstiftaren hålla sig borta. Denna grundprincip har i otaliga sammanhang också bekräftats av FN. I ett svenskt perspektiv kommer denna syn bland annat till uttryck i Olle Abrahamssons utmärkta utredning SOU 2011:16, om allmän skyldighet att hjälpa nödställda. Till detta kommer att sammanblandning av lag och 4 moral kan riskera att urholka legitimiteten och styrkan i såväl lagstiftningen som moralen. Det står nämligen alldeles klart att det finns ett samband, mellan, å ena sidan, lagstiftning som diskriminerar och kriminaliserar homosexualitet, och, å andra sidan, homofobiska brott. Detta framgår inte minst av ett viktigt FN-dokument, Report of the Special Rapporteur on the right of everyone to the enjoyment of the highest attainable standard of physical and mental health, 2010. När homosexualitet kriminaliseras förstärks inte bara redan existerande fördomar utan uppmuntras därtill våld och polisbrutalitet. Sådan lagstiftning legitimerar i själva verket övergrepp och kränkningar som riktas mot personer med homosexuell läggning. Argumentet om moraliska hänsyn saknar all validitet. När det sedan gäller påståendet att kriminalisering av homosexualitet motiveras av behovet av att skydda folkhälsan är detta, försiktigt uttryckt, mycket illa underbyggt. I själva verket har lagstiftning som kriminaliserar homosexualitet motsatt verkan. Det är inte bara det att sådan lagstiftning saknar all effektivitet för att skydda folkhälsan. Den skadar i själva verket såväl den fysiska som den psykiska hälsan hos en stor grupp människor, de homosexuella. Detta framgår också av den ovan nämnda rapporten. lagar som kriminaliserar homosexualitet motverkar möjligheterna att nå ut till grupper som riskerar att drabbas av HIV. Lagar som diskriminerar homosexualitet bidrar istället till spridningen av HIV. Statistik från länder som Zambia och Jamaica där homosexualitet är kriminaliserad visar att över trettio procent av männen som har sex med andra män bär på HIV. Motsvarande siffror från länder där homosexualitet inte är kriminaliserad visar signifikant lägre andel smittade. Exempel härpå är Sydafrika där andelen smittade uppgår till tretton procent, Dominikanska republiken elva procent, Bahamas elva procent och Kuba en procent. Detta kan jämföras med att den lägsta andelen HIV-smittade i Trinidad och Tobago, där homosexualitet är kriminaliserad, uppgår till tjugo procent. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Samhällets acceptans av homosexualitet är således direkt korrelerat till bättre folkhälsa, inte tvärtom. En föga förvånande, men inte desto mindre viktig sakupplysning. Advokaten Nr 5 • 2014