NG Sthlm 1
ÅRET ÄR 1998. I Tanzania och Kenya bombas de amer
ikanska ambassaderna. Marabou bestämmer sig till slut för att sluta tillverka tuggummit Toy och på Marstrand i Bohuslän sitter Sanna Jansson, 19 och undrar vad hon skall göra med sitt liv. Flera av kollegorna på restaurang Värdshuset skall till franska skidorten Val Thorens och jobba på skidhotell följande vintersäsong. Sagt och gjort. Ansökningar skickas. Kommer tillbaka. Tack för visat intresse. Det blir inget jobb i Val Thorens. UPPSALATJEJEN LÅTER DOCK inte detta hindra de nyvunna alpplanerna och i december 1998, på sin 20:e födelsedag, rullar hennes röda Honda Civic in i Chamonix, Frankrike. Hon har fått ett jobb på en nyöppnad bar. Att hon 20 år senare skulle driva sin egen framgångsrika restaurang här fanns inte i hennes världsbild. Hon skulle ju bli fastighetsmäklare. Så blev det inte. DET FINNS MÅNGA svenskar som har flyttat permanent till olika alpbyar och många har liknande historier att berätta. Man börjar med en vintersäsong i vinterparadiset som ofta blir två, tre och fler. Man finner kärleken, antingen till bergen, till en person eller till båda. För Sanna hette han Martin, en stilig ung kanadensare från Montreal. Jag får tag i Sanna över en skranglig skypelina mitt under förberedelserna inför vintersäsongen 2019. När förstod du att du hittat hem i Chamonix? – Det var 2004, jag hade pluggat upp mina betyg för att bli fastighetsmäklare och skulle ta en sista vinter i Chamonix. Då hade jag jobbat på flera av byns barer och restauranger sedan 1998 och det var dags att satsa på karriären. Men en sista 40 NÖJESGUIDEN | NR 11, 2018 säsong kunde det ju bli. Famous last words som man säger. SANNA LÄGGER AV ett av sina smittande gapskratt och fortsätter. – Jag blev köksmästare på det kanadensiska mikrobryggeriet MBC i östra Chamonix och fick fria händer. Allt föll på plats, kärleken till byn, till bergen, jag mötte Martin, matlagningen. Allt var perfekt. Där och då förstod jag att jag skulle stanna. 2005 KOM FÖRSTA sonen André och bopålarna i den franska alpbyn slogs ner än hårdare. Andra sonen Felix kom 2008 och efter mammaledigheten var det dags att göra något eget. När föddes idén till restaurang Bizes? – Jag visste länge att jag ville göra något eget. På en turistort som Chamonix domineras byn av stora turistfällor med i stort sett likadana menyer bestående av pizza, fondue, pasta och liknande, men jag var övertygad om att jag skulle kunna göra något speciellt. En liten restaurang med grillfokus var hela tiden planen, men jag visste inte riktigt hur det skulle te sig. Så besökte jag en restaurangmässa i Lyon 2011 och kom i kontakt med spanjorerna bakom Josper. Josper är en speciell kolgrillad ugn som ger fantastiskt resultat. Tänk om man skulle kombinera det franska köket med spansk BBQ i svensk tappning? Sagt och gjort och det blev så himla bra! 19 MARS 2015 öppnar Restaurang Bizes. Med en personlighet som strålar värme, service och glädje får Sanna snabbt många stammisar. Det är dock ingen enkel resa med eviga samtal med banker för att få lån, myndigheter som motarbetar och leverantörer som försöker luras. Vad har varit den största utmaningen? - Man blir ofta motarbetad av myndigheter. Till exempel så placerade kommunen en fyrameters byggkran precis utanför restaurangen veckan efter öppning. När jag skulle gå till borgmästeriet för att klaga fick jag rådet att ta på mig en kort kjol och utmanande klädsel, för den äldre fransmannen som var ansvarig gillade det. Istället stormade jag in i kockkläder och skällde högljutt på franska. Det funkade och dagen efter var byggkranen borta! Man måste stå på sig, särskilt som tjej här. Är myndigheter den största barriären tycker du? – Nja, att skaffa leverantörer som man litar på är annars en evig strid. Man skulle kunna tro att det är överflöd på fina råvaror i en by i Frankrike, men så är det inte. Kvaliteten svajar och det är svårt att få kontinuitet. Leverantörer kommer och går. Det går dock om man är lite envis! Vad är framgångsreceptet för en konceptuell restaurang som Bizes? – Förutom läget och maten, så att skapa en meny som fungerar i ett litet kök. Jag har bara 45 platser men det är nästan alltid fullt så det måste vara effektivt. Sen skall menyn passa de flesta nationaliteter. Jag har gäster från hela världen så maten måste funka internationellt så långt det går utan att tumma på konceptet. Personalen är ju såklart superviktig. Jag försöker betala bra löner så kockar och servis stannar längre än en säsong. Vad är det som är så bra med livet i en alpby? – Människorna och gemenskapen helt klart. Det är en speciell typ av folk som bestämmer sig för att bo så här. Närheten till alla aktiviteter som skidåkning, klättring och cykling. Dessutom alla fantastiska gäster från alla kulturer och hörn av världen. Livet utomlands då. Saknar du Sverige? – Man saknar så klart vänner och familj, men framför allt enkelheten, infrastruktur som fungerar, tryggheten i vården, poliser som inte sätter böter enbart för att jäklas. Kontinuitet och jämn kvalitet hos leverantörer. Det låter som en hel del...? – Ja, jag hör mig själv räkna upp dessa saker men måste säga att när dagen är slut och jag tittar upp på bergen så är det den bästa känslan i världen. Det är som de flesta skidåkare här när de åker skidor långa dagar i snöstorm och puder - det är blött och kallt, man kan vara hungrig och törstig, men man vill inte vara någon annanstans i världen. Lite så är det. Ditt råd till alla där hemma som drömmer om att leva i en alpby? – Det är aldrig för sent att säga upp sig! Det är så värt det om man gillar en aktiv livsstil! Ska vi runda av med en skön anekdot från alla dina år i alperna? – Jag drog av hälsenan på snowboard 1999 och blev samma kväll runtdragen på pulka av James Bond i form av Pierce Brosnan med filmcrew som var där på inspelningen av skidscener för The World is Not Enough. Filminspelningen hade paus på grund av en stor lavin så de passade på att festa loss med skibumsen i byn. Efterfesten blev legendarisk. Jag säger inget mer så har jag inget mer sagt. RESTAURANG BIZES LIGGER på 64 rue du Lyret i hjärtat av Chamonix och när du kommer dit så borde du testa de rökta räkorna eller den otroliga entrecoten bakad i Josperugn. Magi på fransktspanskt-svenskt sätt. Namnet Bizes kommer från franskans bises eller bisous som är namnet på de berömda kindpussarna man hälsar varandra med. Om Agent 007 fick en bizes deluxe eller inte förtäljer inte historien.