Advokaten 1
Reportage Rättspsykologi » – Om vi leker med tank
en att polisen skulle ha varit mer aktiv med den lista man fick före hans dåd och man hade kontaktat Breivik, åkt till gården som han hyrde och frågat honom vad han skulle ha konstgödseln till, då hade han kunnat svara på det väldigt snabbt, för det hade han tänkt ut ett svar på, säger Granhag, och fortsätter: – Men hade han fått en sådan här fråga: Varför valde du just den här konstgödseln? Om den inte fungerar, vilken ska du då använda i stället? Det hade han inte tänkt ut, för han skulle ju inte använda gödseln till sina odlingar. En person som hittar på tänker inte på det sättet. Han tänker inte ut en plan B, eftersom han ju egentligen inte har en plan A. rättspsykologi är inte någon ny disciplin. Redan i den psykologiska vetenskapens barndom under det sena 1800-talet intresserade sig forskarna för det mänskliga minnet. Advokaterna var också tidigt intresserade av den kunskap som psykologer kunde ge. År 1912 höll psykologiprofessorn Sydney Alrutz ett föredrag på Stockholmsavdelningen av Sveriges advokatsamfund omkring minnespsykologi och vittnesmål. Enligt Pär-Anders Granhag håller många av Sydney Alrutz påståenden än – och de är i dag belagda i modern vittnespsykologisk forskning. En viktig efterföljare kom sedan i Arne Trankell, professor i pedagogik, som under 1950-talet mejslade fram kriterier för att bedöma tillförlitligheten av en utsaga. trots rättspsykologins förhållandevis långa historia, och täta kontakter med rättsväsendets praktiker genom historien, får kanske rättsväsendets känslor gentemot psykologin som vetenskap beskrivas som en aning kluvna. Under 1980-talet förekom ett antal kliniskt verksamma psykologer som sakkunniga i sexualbrottmål riktade mot barn, sakkunniga som kritiserades av både jurister och rättspsyKÄLLOR l Alrutz, Sydney: Vittnespsykologi och vittnesmål. Föredrag hållet i Sveriges advokatsamfunds Stockholmsafdelning, Stockholm, 1912 l Horowitz, Eric: The Nazi Interrogator Who 16 Revealed the Value of Kindness, Pacific Standard, 3 juli 2014 l Mellqvist, Mikael: Om tro, tyckande och vetande, SvJT, 2013, s. 753–778 l Vrij, Aldert; Granhag, Pär-Anders: Eliciting Information and Detecting Lies in Intelligence Interviewing: An Overview Of Recent Research, Applied Cognitive Psychology 28, 936–944, 2014 Advokaten Nr 2 • 2015 ”Jag har föreläst i kanske 15 år för olika grupper inom rättsväsendet, och det är tydligt att det efterfrågas mer och mer. Det får mycket mer utrymme på kurser nu än tidigare.” kologiska forskare för att vara allt för tvärsäkra. Domaren Mikael Mellqvist skriver i en artikel att dessa strider fick begreppet ”vittnespsykolog” att komma i vanrykte. Pär-Anders Granhag håller med om att psykologin som vetenskap lite grann har fått en ”flumstämpel”, i alla fall av äldre jurister och poliser. Men det är en stämpel som bygger på okunskap, menar han. – Det finns de som har en slags förutfattad mening om psykologi, att det handlar om att ligga på en schäslong och berätta om barndomen, säger han, och tillägger att när dessa personer får lära sig mer brukar de inse skillnaden mellan psykologin som vetenskap och terapi. men hur har turerna kring Thomas Quick, som i terapi erkände en rad mord, fälldes för dem men sedan friades, påverkat synen på rättspsykologin? – Det som har skett och som har uppdagats har inte varit gynnsamt för synen på rättspsykologin. Men jag tror att det är väldigt viktigt att hålla ordning på saker här. För att använda en liknelse: Om en läkare begår ett ödesdigert misstag och patienten dör, då innebär inte det att man ifrågasätter läkarvetenskapen. I stället ser man att något har gått fel och att läkaren inte har följt vetenskapen. Det är samma sak med Quick, fastslår PärAnders Granhag. Granhag pekar på att rättspsykologisk kunskap väl kan förklara vad som gått snett i Quick-ärendet. – Det handlar om sådant som kan hända när det bildas en grupp där alla drar helt blint åt samma håll. Den slutar tänka på alternativa hypoteser, förhör på tokiga vis, tar in all information som stödjer den hypotes man har, men saker som går emot hypotesen är man jättekreativ med att förklara bort, säger han. En rättspsykologisk fråga som var höggradigt aktuell i Quick-målet, och som Pär-Anders Granhag ofta får frågor från domare och andra jurister om, är teorin om bortträngda minnen som kan väckas till liv i terapi. Många tror att detta är en tanke som psykologin odelat omfamnar, säger Granhag. Men det är fel. – Det finns en väldig strid inom psykologin kring detta. Det råder inte konsensus. Det finns snarare inom forskningen många som är mycket, mycket skeptiska till bortträngda minnen, och har varit det sedan denna diskussion började på 1980–talet, medan det finns psykologer med klinisk, psykodynamisk eller psykoanalytisk bakgrund som tar parti för detta, förklarar han. Själv hör han till skeptikerna. I dag är det få som öppet försvarar tanken på bortträngda minnen som något att lita till i rättsliga sammanhang. Men vid mitten av 1990-talet, när Thomas Quick dömdes för flera mord, var tidsandan annorlunda, påpekar PärAnders Granhag. Samtidigt, påpekar Pär-Anders Granhag, ska man inte överdriva konflikterna inom den rättspsykologiska forskningen. – Inom minnespsykologin som är ett område som är viktigt för rättspsykologin, så finns det oändligt mycket mer områden där det är konsensus än där det råder oenighet. flumstämplar och förtroendekriser till trots, i dag upplever Pär-Anders Granhag och hans forskarlag i Göteborg ett växande intresse från rättsväsendets aktörer för sin forskning. Granhag föreläser bland annat på Domstolsverkets domstolsakademi, för poliser, åklagare och Migrationsverkets personal, men också för advokater. – Jag har föreläst i kanske 15 år för olika grupper inom rättsväsendet, och det är tydligt att det efterfrågas mer och mer. Det får mycket mer utrymme på kurser nu än tidigare. Det finns många indikatorer, och lägger man ihop dem så ser man en tydlig kurva för intresset uppåt, säger Granhag. n