Advokaten 1
Debatt bör ses över avbrott ha skett – det första
(vilket är mest gynnsamt för gäldenären) eller det sista (vilket gynnar borgenären)? Frågorna har vållat mycket stora problem i praktiken, inte minst hos landets kronofogdar som i första instans har att avgöra om en fordran går att verkställa eller inte. Hovrätterna har skilda uppfattningar om vilka krav som ska ställas. Osäkerheten kring tolkningen av HD:s uttalande om ”ett flertal försändelser” skapar en rättsosäkerhet där frågan om en skuld går att verkställa kan bli beroende av var i landet gäldenären bor. Hovrätten över Skåne och Blekinge har uppställt krav på fyra försändelser under en tioårig preskriptionstid (beslut 24 juni 2009, mål ÖÄ 827-09) respektive tre försändelser då fordran löper med en treårig preskriptionstid (beslut 5 april 2011, mål ÖÄ 311-11). I två senare beslut har dock samma hovrätt (7 juni 2012 i mål ÖÄ 2649-11 och 15 maj 2013 i mål ÖÄ 607-13) menat att två försändelser är tillräckligt under en treårsperiod. Göta hovrätt har bedömt att två försändelser under en treårsperiod inte kunnat godtas (beslut 7 juni 2012 i mål ÖÄ 1231-12, där preskriptionsavAdvokaten Nr 2 • 2015 brott däremot bedömdes ha skett på andra grunder). Av dessa exempel på hovrätternas bedömningar kan inga klara slutsatser dras. Kronofogdemyndigheten har beslutat om ett ställningstagande enligt vilket det, oavsett preskriptionstidens längd, krävs fyra kravbrev inom ordinarie preskriptionstid för att preskriptionsavbrott ska anses ha skett. I förarbetena till preskriptionslagen uttrycktes tydligt att kravet måste vara att gäldenären har fått del av betalningspåminnelsen (se prop. 1979/80:119 s. 64 f.). Motivet till det är att det är betydligt enklare för borgenären att visa att gäldenären tagit del av ett brev än för gäldenären att visa att han inte har gjort det. Dessutom har i förarbetena framhållits att det är viktigt att preskriptionsreglerna är så enkla och lättförståeliga som möjligt. Preskriptionsreglerna är numera, i och med HD:s senare avgöranden, allt annat än enkla och lättförståeliga. Det är inte heller helt oproblematiskt att de har verkan retroaktivt, på det viset att krav som tidigare skulle ha ansetts preskriberade numera återigen kan verkställas. Förutsebarhet och tydlighet är viktiga principer i svensk rätt. HD:s praxis leder till stora oklarheter. Enligt min mening stämmer domstolens tolkning inte överens med lagstiftarens intentioner. Osäkerhet kring preskriptionsreglerna riskerar i förlängningen att drabba samtliga aktörer på kreditmarknaden. Inte minst är det utifrån ett konsumentperspektiv mycket bekymmersamt att det råder så stora oklarheter kring under vilka förutsättningar fordringar kan verkställas. alltför stor osäkerhet råder nu kring preskriptionsreglerna. Det är möjligt att det skulle behövas en ändring av de bestämmelser som riksdagen en gång beslutade om, men omfattande förändringar ska i så fall ske genom lagstiftning och inte genom praxis. Mot denna bakgrund har moderaterna i riksdagens civilutskott motionerat om att en utredning bör tillsättas med syfte att se över preskriptionsreglerna. Maria Malmer Stenergard Kronofogde, riksdagsledamot (M) i finansutskottet och civilutskottet 39 Enligt min mening stämmer domstolens tolkning inte överens med lagstiftarens intentioner.