Advokaten 1
Praktisk juridik » Upphovsmannens rätt till sitt
anseende och hans eller hennes verks egenart är av stor vikt för upphovsmannen och styr bland annat upphovsmannens rätt att själv bestämma i vilka sammanhang och i vilken form hans eller hennes verk ska förekomma. Högsta domstolen att SVT bröt mot god sed genom att underlåta att ange upphovsmannens namn i samband med framförandet av hans verk. SVT ansågs ha gjort intrång i upphovsmannens upphovsrätt och ha handlat oaktsamt varför SVT fick betala skadestånd till kompositören. BOKBRANSCHEN, TIDSKRIFTER SAMT DAGSTIDNINGAR I rubricerade branscher är namnangivelseskyldigheten för utgivarna relativt lätt att följa eftersom författare, översättare och journalister anges på bokomslaget, i kolofonen samt i anslutning till de aktuella artiklarna. När en journalist recenserar ett verk i en tidning eller en tidskrift är det viktigt att inte glömma att även ange översättaren. Det glöms ibland bort och det är viktigt att känna till att en översättare har samma upphovsrättsliga skydd som en författare eller andra upphovsmän. I de digitala publikationerna följer den ”goda seden” lätt med eftersom den analoga publiceringen för det mesta utgör förlagan till den digitala publiceringen. 2. Anseende och egenart Upphovsmannens rätt till sitt anseende och hans eller hennes verks egenart är av stor vikt för upphovsmannen och styr bland annat upphovsmannens rätt att själv bestämma i vilka sammanhang och i vilken form hans eller hennes verk ska förekomma. Högsta domstolen har i ett antal avgöranden prövat dessa frågor och här nedan kommer jag att gå igenom de rättsfall som jag tycker är viktigast. SVERIGES FLAGGA2 Kärnan i Högsta domstolens dom, benämnd ”Sveriges flagga”, var huruvida en kompositör fick ändra ett tonsatt verk så att det, från att ha varit en hyllning av svenska flaggan, blev ett verk som skändade den amerikanska flaggan enligt följande: 42 Sveriges flagga (Text: K.G. Ossian nilsson d. 1970, musik: Hugo Alfvén d. 1960) Flamma stolt mot dunkla skyar, lik en glimt av sommarens sol, över Sveriges skogar, berg och byar, över vatten av viol, du, som sjunger, när du bredes, som vår gamla lyckas tolk: Solen lyser! Solen lyser! Ingen vredes åska slog vårt tappra folk! Flamma stolt (Text: Anders Lind, musik: Hugo Alfvén, ej medgivande) Flamma stolt mot dunkla skyar, måtte fanan brinna som halm, liksom Vietnams skogar, fält och byar, liksom människor i napalm, Amerikaner, nota bene, vi vill ej bränna er! Vi vill bara, vi vill bara bränna erat djävla stjärnbaner! att hans text var ett nytt självständigt verk och att den därmed inte gjorde intrång i upphovsmännens ideella rätt. Högsta domstolen delade inte PRESENTATION Dag Wetterberg är advokat och partner på Magnusson. Han arbetar med allmän affärsjuridik med särskild inriktning på immaterialrätt, yttrandefrihet, integritetsfrågor (PUL) och markMålet drevs av riksåklagaren i HD, då det var fråga om brottmål, och polisanmälan hade gjorts av de båda upphovsmännens änkor. Åklagaren menade att den åtalade, nadsrätt. Tidigare har han arbetat som förlagsjurist. intrångsgörarens argument och konstaterade att ”Flamma stolt”, med Anders Linds text, ”icke har sådan karaktär att det kan sägas skämtsamt förvränga eller eljest förlöjliga verket Sveriges flagga”. Enligt Högsta domstolen så var den åtalades text endast att se som politiskt färgad kampsång. Upphovsmännens verk ansågs ha använts i ett främmande verk vilket lånats till politiken. Det ansågs dessutom vara en kränkning i sig att den tilltalades verk framförts med Hugo Alfvéns musik vilket innebär att domstolen ansåg att verkets egenart kränkts. Målet är intressant, inte minst för att Högsta domstolen går in och analyserar i sak vad som utgör travesti eller parodi. Genom att svaranden, Anders Lind, själv säger att det inte var hans megenom att låta framföra sången med en grovt förvanskad text, skymfade Amerikas flagga och att detta skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, vilket kränkt upphovsmännens konstnärliga anseende och verkets egenart. Medan konstnärligt anseende syftar till upphovsmannens anseende som konstnär, författare eller kompositör syftar verkets egenart till verket som sådant. Alltså om verket förstörts eller hamnar i ett sådant sammanhang att det kränker upphovsmannens ideella rätt. Den åtalade, Anders Lind, invände ning att ”dra löje över originalet” kan han inte heller anses ha försökt att travestera eller parodiera verket. Utgångspunkten för om en ideellrättslig kränkning av upphovsmannens anseende eller verkets egenart har skett är dels hur upphovsmannen upplever intrånget, dels om kränkningen, utifrån en objektiv måttstock, anses utgöra en kränkning. Med objektiv måttstock menas att en upphovsman inte ska behöva förekomma i sammanhang som objektivt sett inte känns värdiga. Exempel på dessa sammanhang är pornografiska, reklamsammanhang samt religiösa sammanhang. Till detta vägs sedan Advokaten Nr 2 • 2015