<a href="/v5/viewer/files/Default_s.aspx?gKey=5n4j6x1f&gInitPage=1">Doggy Rapport 2 - 2008 Omslag 13DOGGY-RAPPORT •200</a> 8 •ÅRGÅNG 32 •NR 2 ÅRGÅNG 32Veterinärinformation från Lantmännen Doggy ABVeterinärinformation från Lantmännen Doggy AB 2/08 Blåalger Under sommarhalvåret får veterinä- rer många frågor om algblomningen och hur farlig den är för badande hundar. Även hundar som inte badar men som går i vattenbrynet och kan- ske dricker vatten kan råka illa ut. Veterinär CHRISTOPHE BUJON ger en kort beskrivning av de alger som finns längs de svenska kusterna och hur de kan utgöra en fara för våra fyrbenta vänner. B låalger (Cyanobacteria) är primitiva plantor/organismer som klassas som alger men som även har en del egen- skaper gemensamma med bakterierna. Blåalger är encelliga organismer som vanligtvis växer i klungor eller i långa stråk. De omger sig oftast av ett slemmigt skikt. Förekomst Man finner blåalger i sötvattensjöar, i bräckt vatten och i havet. Det finns flera olika typer av blåalger, de som lever vid vattenytan och de som lever vid botten. Allt beror på storleken på det vatten de lever i, tillgången på ljus och hur mycket näring som finns. Vid gynnsamma förhållanden, det vill säga när det är soligt, vattnet är varmt och rikt på näring (speciellt kväve och fosfor) kan blåalgerna växa massivt och “blomma”. Färgen på algerna varierar från blå- grön som är vanligast till röd, brun och svart. Om förhållandena ändras så dör blåal- gernas celler. De löses upp och släpper då ut sina gifter. När de driver in till kusten blir de farliga för badande husdjur. Kontakt Hundar utsätts för dessa alger både genom att de dricker vattnet och genom att de badar i det. Katter badar ogärna och brukar inte dricka vatten med blåal- ger i varför de drabbas mera sällan. Gifterna som algerna producerar är mycket farliga och leder ofta till döden. Hur stor giftverkan blåalgerna får beror på hur stor mängd hunden får i sig men också på hur upplösta algerna är. Om al- gerna är koncentrerade i vattnet behövs inte en så stor mängd för att döda en hund eller andra djur. Döden kommer dessutom oftast mycket snabbt. INNEHÅLL 2/08 Härlig sommar? Varje vinter ser man fram emot våren med förväntan och längtan. Ganska ti- digt under året får man nuförtiden en på- minnelse om att det också finns nackdelar med den varma årstiden. Fästingarna är först ute bland sommarplågorna. Under mars-april börjar solens värme göra det allt farligare att lämna hunden instängd i bilen. Man ska inte förledas att tro att den ganska kyliga luften kan hål- la temperaturen nere i en stängd bil som står i solskenet. Ganska snabbt ökar tem- peraturen även under vårmånaderna, så det gäller då att aldrig lämna hunden i en stängd bil. I maj kommer nyvakna och slöa hugg- ormar fram ur sina vinteriden. En nos på en nyfiken hund eller en tass på en le- kande katt hamnar lätt inom räckhåll för de giftiga gaddarna. När sommarvärmen anländer kommer också larmen om blåalger, de giftprodu- cerande alger som gör det i det närmaste omöjligt för både människor och hundar att bada. Med dessa plågor i åtanke så kan man fundera på om det är skönt med somma- ren. Men det är det. Sommaren är en härlig tid för utevistelse och rekreation, både för oss människor och för djuren. Så visst ser jag fram emot en Härlig Som- mar! Lisbeth Karlsson Hundar som badar i vatten där det finns blåalger kan drabbas av förgiftningssymtom som till exempel kramper. Foto: Christophe Bujon. nBLÅALGER: Blåalger.Veterinär CHRIS- TOPHE BUJON beskriver blåalger och hur de påverkar hundar som badar.Sid 13. nSKELETTSJUKDOMAR: Spondylos.Ve- terinär OLE FRYKMAN redogör för ett till- stånd i skelettet som förekommer hos både hund och katt.Sid 14. nNJURAR: Kronisk njursjukdom hos hund och katt.Veterinär LENA PELANDER ger oss en översikt av njurarnas funktion och re- dogör för hur kroniska njursjukdomar kan behandlas idag.Sid 16. nALLERGI: Följdfråga om allergi.Veterinär REBECKA FREY ger fler råd om allergi efter sin artikel i DR nr 1 2008.Sid 20. 13DOGGY-RAPPORT •2008 •ÅRGÅNG 32 •NR 2 ÅRGÅNG 32Veterinärinformation från Lantmännen Doggy ABVeterinärinformation från Lantmännen Doggy AB 2/08 Blåalger Under sommarhalvåret får veterinä- rer många frågor om algblomningen och hur farlig den är för badande hundar. Även hundar som inte badar men som går i vattenbrynet och kan- ske dricker vatten kan råka illa ut. Veterinär CHRISTOPHE BUJON ger en kort beskrivning av de alger som finns längs de svenska kusterna och hur de kan utgöra en fara för våra fyrbenta vänner. B låalger (Cyanobacteria) är primitiva plantor/organismer som klassas som alger men som även har en del egen- skaper gemensamma med bakterierna. Blåalger är encelliga organismer som vanligtvis växer i klungor eller i långa stråk. De omger sig oftast av ett slemmigt skikt. Förekomst Man finner blåalger i sötvattensjöar, i bräckt vatten och i havet. Det finns flera olika typer av blåalger, de som lever vid vattenytan och de som lever vid botten. Allt beror på storleken på det vatten de lever i, tillgången på ljus och hur mycket näring som finns. Vid gynnsamma förhållanden, det vill säga när det är soligt, vattnet är varmt och rikt på näring (speciellt kväve och fosfor) kan blåalgerna växa massivt och “blomma”. Färgen på algerna varierar från blå- grön som är vanligast till röd, brun och svart. Om förhållandena ändras så dör blåal- gernas celler. De löses upp och släpper då ut sina gifter. När de driver in till kusten blir de farliga för badande husdjur. Kontakt Hundar utsätts för dessa alger både genom att de dricker vattnet och genom att de badar i det. Katter badar ogärna och brukar inte dricka vatten med blåal- ger i varför de drabbas mera sällan. Gifterna som algerna producerar är mycket farliga och leder ofta till döden. Hur stor giftverkan blåalgerna får beror på hur stor mängd hunden får i sig men också på hur upplösta algerna är. Om al- gerna är koncentrerade i vattnet behövs inte en så stor mängd för att döda en hund eller andra djur. Döden kommer dessutom oftast mycket snabbt. INNEHÅLL 2/08 Härlig sommar? Varje vinter ser man fram emot våren med förväntan och längtan. Ganska ti- digt under året får man nuförtiden en på- minnelse om att det också finns nackdelar med den varma årstiden. Fästingarna är först ute bland sommarplågorna. Under mars-april börjar solens värme göra det allt farligare att lämna hunden instängd i bilen. Man ska inte förledas att tro att den ganska kyliga luften kan hål- la temperaturen nere i en stängd bil som står i solskenet. Ganska snabbt ökar tem- peraturen även under vårmånaderna, så det gäller då att aldrig lämna hunden i en stängd bil. I maj kommer nyvakna och slöa hugg- ormar fram ur sina vinteriden. En nos på en nyfiken hund eller en tass på en le- kande katt hamnar lätt inom räckhåll för de giftiga gaddarna. När sommarvärmen anländer kommer också larmen om blåalger, de giftprodu- cerande alger som gör det i det närmaste omöjligt för både människor och hundar att bada. Med dessa plågor i åtanke så kan man fundera på om det är skönt med somma- ren. Men det är det. Sommaren är en härlig tid för utevistelse och rekreation, både för oss människor och för djuren. Så visst ser jag fram emot en Härlig Som- mar! Lisbeth Karlsson Hundar som badar i vatten där det finns blåalger kan drabbas av förgiftningssymtom som till exempel kramper. Foto: Christophe Bujon. nBLÅALGER: Blåalger.Veterinär CHRIS- TOPHE BUJON beskriver blåalger och hur de påverkar hundar som badar.Sid 13. nSKELETTSJUKDOMAR: Spondylos.Ve- terinär OLE FRYKMAN redogör för ett till- stånd i skelettet som förekommer hos både hund och katt.Sid 14. nNJURAR: Kronisk njursjukdom hos hund och katt.Veterinär LENA PELANDER ger oss en översikt av njurarnas funktion och re- dogör för hur kroniska njursjukdomar kan behandlas idag.Sid 16. nALLERGI: Följdfråga om allergi.Veterinär REBECKA FREY ger fler råd om allergi efter sin artikel i DR nr 1 2008.Sid 20.
<a href="/v5/viewer/files/Default_s.aspx?gKey=5n4j6x1f&gInitPage=2">Doggy Rapport 2 - 2008 Blåalger BLÅALGER 14DOGGY-R</a> APPORT •2008 •ÅRGÅNG 32 •NR 2 Påverkan på levern Levern har en central roll i kroppens funktion som att till exempel producera koagulationsfaktorer* och protein. Vissa arter av blåalger producerar och innehåller hepatotoxiner (levergifter). Dessa skadar cellerna i levern vilket leder till celldöd och att levern slutar fungera. Man kan ibland till och med få blöd- ningar i levern. Att djuret dör beror of- tast på en kraftig leverskada i kombina- tion med blödningar och chock. Gifterna verkar även kunna ge cancer hos de djur som överlever. Påverkan på nervsystemet Vissa arter av alger producerar också neurotoxiner (nervgifter). Dessa påver- kar andningen och rörelsemönstret. Slut- ligen leder de till att hunden börjar dreg- la, krampa och dör. Påverkan på slemhinnor och hud Slutligen finns det gifter i blåalgernas cell- väggar som är mycket irriterande för slemhinnor och hud. Dessa gifter är del- vis ansvariga för de kräkningar och diar- ré som uppkommer i samband med alg- förgiftning. Symtom En hund som utsatts för alger brukar få symtom efter mellan 15 och 60 minuter. Vissa hundar dör inom tio till 30 minu- ter från det att de har börjat visa sym- tom. Om hunden kommit i kontakt med en mindre mängd blåalger får den kräk- ningar. Den får även buksmärtor och ibland även diarré. Kräkningarna och di- arrén kan vara blodiga. Beroende på vilken typ av alger de fått i sig kan hunden även utveckla andra symtom som till exempel bleka slem- hinnor, rest ragg, slöhet, svaghet, dålig koordination, smärta, andningssvårighe- ter och koma. De hundar som utsätts för den art som är giftig för levern har symptom under en längre period och blodprov visar förhöj- da lever- och njurvärden samt försämrad blodkoagulation. Behandling Behandling måste sättas in snabbt och går framförallt ut på att få bort algerna från hunden. Har hunden druckit vatten med alger i bör man framkalla kräkning. Hundar som har badat i algerna måste spolas av snabbt men noggrant. Man bör även sätta på en krage så att de inte kan komma åt att slicka på pälsen. Efter det sätter veterinären in dropp för att förhindra chock och för att späda ut gifterna. Vissa förgiftade hundar har visat sig bli ljuskänsliga så man bör skydda dem från direkt solljus. Om hunden har kramper ger man kramplösande medicin men man bör undvika de flesta mediciner, inklusive smärtstillande. Dessa kan påverka den redan skadade levern negativt. Christophe Bujon Veterinär CHRISTOPHE BUJON är specia- list i hundens och kattens sjukdomar och ar- betar vid Södra Djursjukhuset i Stockholm. Fotnot: * Koagulationsfaktorer = ämnen som gör att blodet levrar sig på ett normalt sätt. SKELETTSJUKDOMAR Spondylos (Spondylosis deformans) Merja Granlund i Västerås har en schäfer som fick ont i ryggen och tap- pade muskelmassa i rygg och lår. Undersökningar visade på bryggor mellan ryggkotorna. Veterinär OLE FRYKMAN redogör för vad spondy- los är och hur bensporrar kan ut- vecklas till bryggor av ben mellan ryggkotorna. S pondylos (från grekiskans ord för kota) är ett degenerativt (försäm- rande) tillstånd i ryggkotorna som före- kommer hos hund och katt. Spondylos kännetecknas av att det bildas nytt ben, bensporrar (osteofyter*), runt om på framkanten och bakkanten av kotorna i anslutning till deras ändplattor. Det kan utvecklas antingen enbart bensporrar el- ler hela benbryggor. Bensporrar kan ut- vecklas vid ett eller flera utrymmen mellan kotkropparna och de disker av brosk som finns mellan ryggkotorna och som underlättar böjning av ryggraden. Bensporrarna kan överbrygga, eller näst- an helt överbrygga, utrymmet mellan kotkropparna. Försämringar i disken ger en reaktion i vävnaden som dock inte är en inflam- mation. Vid spondylos reagerar benväv- naden i kotkroppen på broskdiskens väv- nadsförändring genom att producera bensporrar. Den bindvävsartade (fibrösa) kapsel som omger disken försämras och det bildas sprickor i disken. Den minskar i storlek och förlorar dessutom sina bio- mekaniska egenskaper. Detta leder i sin tur till att stabiliteten mellan kotorna minskar. Utveckling av spondylos enligt ovan- stående förlopp benämns ibland som Typ A. Detta för att skilja det från det till- stånd, Typ B, som drabbar rasen boxer och som är ärftlig. Algblomning Mer information om aktuell algstatus på olika badplatser i Sverige och hur algblomningen påverkar människor kan du få på hemsidan http://badplatsen.smitt- skyddsinstitutet.se Bild 1. Flatcoated retriever, hane född år 2001. Spondylos av varierande omfattning utmed hela ländryggen. Foto: Ole Frykman. BLÅALGER 14DOGGY-RAPPORT •2008 •ÅRGÅNG 32 •NR 2 Påverkan på levern Levern har en central roll i kroppens funktion som att till exempel producera koagulationsfaktorer* och protein. Vissa arter av blåalger producerar och innehåller hepatotoxiner (levergifter). Dessa skadar cellerna i levern vilket leder till celldöd och att levern slutar fungera. Man kan ibland till och med få blöd- ningar i levern. Att djuret dör beror of- tast på en kraftig leverskada i kombina- tion med blödningar och chock. Gifterna verkar även kunna ge cancer hos de djur som överlever. Påverkan på nervsystemet Vissa arter av alger producerar också neurotoxiner (nervgifter). Dessa påver- kar andningen och rörelsemönstret. Slut- ligen leder de till att hunden börjar dreg- la, krampa och dör. Påverkan på slemhinnor och hud Slutligen finns det gifter i blåalgernas cell- väggar som är mycket irriterande för slemhinnor och hud. Dessa gifter är del- vis ansvariga för de kräkningar och diar- ré som uppkommer i samband med alg- förgiftning. Symtom En hund som utsatts för alger brukar få symtom efter mellan 15 och 60 minuter. Vissa hundar dör inom tio till 30 minu- ter från det att de har börjat visa sym- tom. Om hunden kommit i kontakt med en mindre mängd blåalger får den kräk- ningar. Den får även buksmärtor och ibland även diarré. Kräkningarna och di- arrén kan vara blodiga. Beroende på vilken typ av alger de fått i sig kan hunden även utveckla andra symtom som till exempel bleka slem- hinnor, rest ragg, slöhet, svaghet, dålig koordination, smärta, andningssvårighe- ter och koma. De hundar som utsätts för den art som är giftig för levern har symptom under en längre period och blodprov visar förhöj- da lever- och njurvärden samt försämrad blodkoagulation. Behandling Behandling måste sättas in snabbt och går framförallt ut på att få bort algerna från hunden. Har hunden druckit vatten med alger i bör man framkalla kräkning. Hundar som har badat i algerna måste spolas av snabbt men noggrant. Man bör även sätta på en krage så att de inte kan komma åt att slicka på pälsen. Efter det sätter veterinären in dropp för att förhindra chock och för att späda ut gifterna. Vissa förgiftade hundar har visat sig bli ljuskänsliga så man bör skydda dem från direkt solljus. Om hunden har kramper ger man kramplösande medicin men man bör undvika de flesta mediciner, inklusive smärtstillande. Dessa kan påverka den redan skadade levern negativt. Christophe Bujon Veterinär CHRISTOPHE BUJON är specia- list i hundens och kattens sjukdomar och ar- betar vid Södra Djursjukhuset i Stockholm. Fotnot: * Koagulationsfaktorer = ämnen som gör att blodet levrar sig på ett normalt sätt. SKELETTSJUKDOMAR Spondylos (Spondylosis deformans) Merja Granlund i Västerås har en schäfer som fick ont i ryggen och tap- pade muskelmassa i rygg och lår. Undersökningar visade på bryggor mellan ryggkotorna. Veterinär OLE FRYKMAN redogör för vad spondy- los är och hur bensporrar kan ut- vecklas till bryggor av ben mellan ryggkotorna. S pondylos (från grekiskans ord för kota) är ett degenerativt (försäm- rande) tillstånd i ryggkotorna som före- kommer hos hund och katt. Spondylos kännetecknas av att det bildas nytt ben, bensporrar (osteofyter*), runt om på framkanten och bakkanten av kotorna i anslutning till deras ändplattor. Det kan utvecklas antingen enbart bensporrar el- ler hela benbryggor. Bensporrar kan ut- vecklas vid ett eller flera utrymmen mellan kotkropparna och de disker av brosk som finns mellan ryggkotorna och som underlättar böjning av ryggraden. Bensporrarna kan överbrygga, eller näst- an helt överbrygga, utrymmet mellan kotkropparna. Försämringar i disken ger en reaktion i vävnaden som dock inte är en inflam- mation. Vid spondylos reagerar benväv- naden i kotkroppen på broskdiskens väv- nadsförändring genom att producera bensporrar. Den bindvävsartade (fibrösa) kapsel som omger disken försämras och det bildas sprickor i disken. Den minskar i storlek och förlorar dessutom sina bio- mekaniska egenskaper. Detta leder i sin tur till att stabiliteten mellan kotorna minskar. Utveckling av spondylos enligt ovan- stående förlopp benämns ibland som Typ A. Detta för att skilja det från det till- stånd, Typ B, som drabbar rasen boxer och som är ärftlig. Algblomning Mer information om aktuell algstatus på olika badplatser i Sverige och hur algblomningen påverkar människor kan du få på hemsidan http://badplatsen.smitt- skyddsinstitutet.se Bild 1. Flatcoated retriever, hane född år 2001. Spondylos av varierande omfattning utmed hela ländryggen. Foto: Ole Frykman.
<a href="/v5/viewer/files/Default_s.aspx?gKey=5n4j6x1f&gInitPage=3">Doggy Rapport 2 - 2008 Skelettsjukdomar SKELETTSJU</a> KDOMAR 15DOGGY-RAPPORT •2008 •ÅRGÅNG 32 •NR 2 Bild 2. Boxer, tik född 2001. Kraftig spondy- losbildning med överbryggning av flera ko- tor i bakre bröstryggen (området mellan pi- larna). Foto: Ole Frykman. Bild 3. Samma boxer som på bild 2. Utbredd spondylos i hela ländryggen (området mellan pilarna). Foto: Ole Frykman. Förekomst Förekomsten av och storleken på kot- kropparnas bensporrar ökar med sti- gande ålder hos hunden. Hundar av alla raser kan drabbas, men spondylos före- kommer oftare hos större hundraser. Till- ståndet är ganska ovanligt hos de dvärg- växta raserna. Oftast drabbas den bakre bröstryggen, ländryggen och övergången mellan länd- rygg och kors. Eftersom dessa delar av ryggraden har stor rörlighet så spelar dy- namiska och mekaniska faktorer troligen en roll i bildningen av bensporrar. Hos hund är spondylos ovanlig i halsryggen och i främre bröstryggen. Hos katt där- emot förekommer spondylos oftast vid sjunde till åttonde bröstkotan. Symtom För de flesta drabbade djur har spondy- los ingen betydelse. Det är ovanligt att nybildningen av ben omfattar ryggmär- geneller dess nervutträde (nervrotsutträ- de) och att nybildningen av ben därmed skulle ge ett tryck på ryggmärg eller nerv- rotsutträde. Det kan dock förekomma och hos djur med denna påverkan beror symtomen på var i ryggraden föränd- ringen sitter. Den kan omfatta rygg- smärta, rörelsestörning, stelhet och/eller varierande grad av neurologiska bort- fallssymtom (försämrade nervsignaler till muskulaturen som kan ge till exempel förlamade muskler). Innan djurets smär- ta förklaras med spondylos bör veterinä- ren undersöka och utesluta •annan ryggmärgssjukdom •sjukdomar i perifera nervsystemet •andra orsaker till smärta från ryggra- den. Man har noterat att djur där bensporrar på kotkroppen brutits loss känner smär- ta eller haltar. “Boxerspondylos”, Typ B Denna form av spondylos är mycket van- lig hos boxer. I stora undersökningar från flera länder har det visat sig att 55–90 procent av individerna mellan 12–24 må- nader och 92–100 procent av individerna över 24 månader har utvecklad spondy- los. Dessutom är risken större att tikar el- ler hundar med höftledsdysplasi drabbas. Symtombilden påminner mycket om den som kan ses vid spondylos Typ A. Hundar med “boxerspondylos” kan vara stela i ryggen och visa otydliga teck- en på smärta, tillbakabildning av musk- ler i rygg och bakdel samt rörelsestör- ningar. Bland annat i Norge har man in- lett avelsprogram för att bekämpa sjukdomen. Diagnos Diagnosen spondylos ställs vanligtvis med hjälp av en röntgenundersökning av ryggen. På röntgenbilder tagna från dju- rets sida kan man se bensporrar på undersidan av kotkroppen som tyder på spondylos vid en eller flera diskspalter. På röntgenbilder tagna när djuret ligger på rygg syns bensporrar på sidan av kot- kroppen. I ett tidigt skede av sjukdomen syns små, krokliknande bildningar vid kotans/kotornas främre respektive bakre ändplatta. Senare har dessa osteofyter ett böjt, näbbliknande utseende med mjukt rundade undre och sidliga ytor. Osteofy- terna varierar i storlek – från små ben- sporrar till sådana som täcker större de- len av kotans undre yta. Bensporrar från en angränsande kota kan bidra till att diskspalten helt överbryggas. Som tidigare beskrivits utvecklas osteo- fyter oftast runt de undre och sidliga kan- terna på kotornas ändplattor. De osteo- fyter som syns på röntgenbilder tagna från djurets sida kan ibland tyckas sträcka sig in i kotkanalen. Dessa osteo- fyter sitter vanligtvis i området utanför kotkanalen. Kraftig produktion av osteo- Bild 4. Samma boxer som i bild 2 och 3. Pi- larna visar sidlig spondylos på flera nivåer. Med detta radiologiska utseende föreligger risk för sammanpressning av nervrötterna där de lämnar ryggraden. Foto: Ole Fryk- man. Bild 5. Cairnterrier, tik född 2001. Lokal kraftig spondylos mellan sjätte och sjunde ländko- tan samt till första korskotan. Notera den breda diskspalten mellan sjunde ländkotan och första korskotan – pilen. Foto: Ole Frykman. SKELETTSJUKDOMAR 15DOGGY-RAPPORT •2008 •ÅRGÅNG 32 •NR 2 Bild 2. Boxer, tik född 2001. Kraftig spondy- losbildning med överbryggning av flera ko- tor i bakre bröstryggen (området mellan pi- larna). Foto: Ole Frykman. Bild 3. Samma boxer som på bild 2. Utbredd spondylos i hela ländryggen (området mellan pilarna). Foto: Ole Frykman. Förekomst Förekomsten av och storleken på kot- kropparnas bensporrar ökar med sti- gande ålder hos hunden. Hundar av alla raser kan drabbas, men spondylos före- kommer oftare hos större hundraser. Till- ståndet är ganska ovanligt hos de dvärg- växta raserna. Oftast drabbas den bakre bröstryggen, ländryggen och övergången mellan länd- rygg och kors. Eftersom dessa delar av ryggraden har stor rörlighet så spelar dy- namiska och mekaniska faktorer troligen en roll i bildningen av bensporrar. Hos hund är spondylos ovanlig i halsryggen och i främre bröstryggen. Hos katt där- emot förekommer spondylos oftast vid sjunde till åttonde bröstkotan. Symtom För de flesta drabbade djur har spondy- los ingen betydelse. Det är ovanligt att nybildningen av ben omfattar ryggmär- geneller dess nervutträde (nervrotsutträ- de) och att nybildningen av ben därmed skulle ge ett tryck på ryggmärg eller nerv- rotsutträde. Det kan dock förekomma och hos djur med denna påverkan beror symtomen på var i ryggraden föränd- ringen sitter. Den kan omfatta rygg- smärta, rörelsestörning, stelhet och/eller varierande grad av neurologiska bort- fallssymtom (försämrade nervsignaler till muskulaturen som kan ge till exempel förlamade muskler). Innan djurets smär- ta förklaras med spondylos bör veterinä- ren undersöka och utesluta •annan ryggmärgssjukdom •sjukdomar i perifera nervsystemet •andra orsaker till smärta från ryggra- den. Man har noterat att djur där bensporrar på kotkroppen brutits loss känner smär- ta eller haltar. “Boxerspondylos”, Typ B Denna form av spondylos är mycket van- lig hos boxer. I stora undersökningar från flera länder har det visat sig att 55–90 procent av individerna mellan 12–24 må- nader och 92–100 procent av individerna över 24 månader har utvecklad spondy- los. Dessutom är risken större att tikar el- ler hundar med höftledsdysplasi drabbas. Symtombilden påminner mycket om den som kan ses vid spondylos Typ A. Hundar med “boxerspondylos” kan vara stela i ryggen och visa otydliga teck- en på smärta, tillbakabildning av musk- ler i rygg och bakdel samt rörelsestör- ningar. Bland annat i Norge har man in- lett avelsprogram för att bekämpa sjukdomen. Diagnos Diagnosen spondylos ställs vanligtvis med hjälp av en röntgenundersökning av ryggen. På röntgenbilder tagna från dju- rets sida kan man se bensporrar på undersidan av kotkroppen som tyder på spondylos vid en eller flera diskspalter. På röntgenbilder tagna när djuret ligger på rygg syns bensporrar på sidan av kot- kroppen. I ett tidigt skede av sjukdomen syns små, krokliknande bildningar vid kotans/kotornas främre respektive bakre ändplatta. Senare har dessa osteofyter ett böjt, näbbliknande utseende med mjukt rundade undre och sidliga ytor. Osteofy- terna varierar i storlek – från små ben- sporrar till sådana som täcker större de- len av kotans undre yta. Bensporrar från en angränsande kota kan bidra till att diskspalten helt överbryggas. Som tidigare beskrivits utvecklas osteo- fyter oftast runt de undre och sidliga kan- terna på kotornas ändplattor. De osteo- fyter som syns på röntgenbilder tagna från djurets sida kan ibland tyckas sträcka sig in i kotkanalen. Dessa osteo- fyter sitter vanligtvis i området utanför kotkanalen. Kraftig produktion av osteo- Bild 4. Samma boxer som i bild 2 och 3. Pi- larna visar sidlig spondylos på flera nivåer. Med detta radiologiska utseende föreligger risk för sammanpressning av nervrötterna där de lämnar ryggraden. Foto: Ole Fryk- man. Bild 5. Cairnterrier, tik född 2001. Lokal kraftig spondylos mellan sjätte och sjunde ländko- tan samt till första korskotan. Notera den breda diskspalten mellan sjunde ländkotan och första korskotan – pilen. Foto: Ole Frykman.
<a href="/v5/viewer/files/Default_s.aspx?gKey=5n4j6x1f&gInitPage=4">Doggy Rapport 2 - 2008 Skelettsjukdomar SKELETTSJU</a> KDOMAR NJURAR 16DOGGY-RAPPORT •2008 •ÅRGÅNG 32 •NR 2 fyter på kotkroppens sida och med sträckning uppåt, kan dock påverka och ge tryck vid nervrotsutträdena vid de platser mellan kotkropparna där ner- verna passerar ut från ryggraden. Ben kan bildas i den ibland kraftiga bindväv som utvecklas mellan osteofyter under utveckling. Det kan förefalla som om benet ligger utan någon kontakt med kotkropparna. Dessa till synes fria ben- fragment förekommer vanligtvis på undersidan om diskspalten. Senare kan de eventuellt förenas med den pågående utvecklingen av osteofyter. Benfragmen- ten kan vid en radiologisk undersökning (till exempel röntgen) se ut som frakture- rade osteofyter, men i själva verket är de inte orsakade av en skada. På en rönt- genprojektion från sidan måste osteofy- ter skiljas från förkalkat diskmaterial. Instabilitet mellan närliggande kotor kan också bero på •kotfrakturer eller luxationer (rubb- ningar av ledytorna) •infektion i diskspalten •medfödda missbildningar i kotorna och •kirurgi som diskevakuering (disken tas bort). Detta kan i sin tur leda till utveckling av osteofyter på kotkroppen. Termen spon- dylos används dock för att definiera bild- ningen av osteofyter på kotkroppen som en följd av diskförsämring och instabi- litet (Typ A) eller “boxerspondylos” (Typ B). Diskbråck kan uppträda i samma område som spondylos och leda till tryck på ryggmärgen. Det är nödvändigt att använda myelografi** eller avancerad bilddiagnostik som datoriserad skikt- röntgen (CT = datortomografi) eller magnetisk resonanstomografi(MRI) för att avgöra om det är diskbråck eller en utbredd utveckling av osteofyter som trycker på ryggmärg eller nervrot. Behandling Spondylos är sällan orsaken till samman- pressning av eller tryck på ryggmärgen. Skulle dock ett tryck på ryggmärgen eller en inklämning av en nervrot påvisas hos ett djur med neurologiska bortfallssym- tom, kan en kirurgisk åtgärd ge en för- bättring av djurets tillstånd. Hos djur med tecken på smärta och där man misstänker tryck på en nervrot till följd av produk- tionen av osteofyter kan det vara motive- rat med smärtlindring. De flesta djur på- verkas inte av utvecklingen av spondylos och behandling är oftast inte nödvändig. Ole Frykman Överveterinär OLE FRYKMAN arbetar vid Regiondjursjukhuset Strömsholm. Fotnot * osteofyt = benpålagring, godartat benut- skott som bildas från benhinnan. ** myelografi= kontraströntgenundersök- ning av ryggkanalen och ryggmärgen. Kronisk njur- sjukdom hos hund och katt Förutom att producera urin så har njurarna många funktioner som bland annat omfattar bildning av hormoner. Anja Rantakeisku i Umeå vill veta mer om njurarna och hur sjukdomar i dessa organ behandlas. Veterinär LENA PELANDER redo- gör för njurarnas funktion och hur njursjukdomar behandlas idag. N jurarna är belägna högt upp i bu- ken under ländkotorna. I njurarna filtreras blodet genom kärlväggarna i små strukturer som kallas glomeruli (se fig.1). Stora partiklar, till exempel röda blodkroppar och de flesta proteiner samt ämnen som är bundna till proteiner, blir kvar i blodet vid filtreringen. Vätskan som pressas ut ur blodkärlen kallas “pri- märurin”. Den bearbetas sedan medan den rinner genom ett långt rör (tubulus) för att till slut ha den sammansättning som passar bäst för kroppen i den aktu- ella situationen. Den färdiga vätskan (urinen) rinner sedan vidare från njuren via njurbäckenet, genom urinledaren (ure- tären) till urinblåsan för förvaring fram till nästa gång det är dags för urinering. Alla dessa rör i njurarna, från glomeruli- kärl till njurbäcken, kallas nefron. Bild 6. Border collie, hane född 2002. Kraftig spondylos i fullständig sammanväxning mellan sjätte och sjunde ländkotan. Foto: Ole Frykman. Bild 7. Spondylosutveckling. Förändringarna börjar i periferin av diskkapseln. Illustration: Ole Frykman. Bild 8. Vorsteh, 8 år. En magnetkameraun- dersökning av diskspalten mellan ländkota fyra och fem som visar en kraftig sidlig spon- dylos med kompression av nervrotsutträdet på ena sidan av ryggmärgen (pilen). Foto: Ole Frykman. Figur 1. Njurens anatomi. Illustration: Lisbeth Karlsson. SKELETTSJUKDOMAR NJURAR 16DOGGY-RAPPORT •2008 •ÅRGÅNG 32 •NR 2 fyter på kotkroppens sida och med sträckning uppåt, kan dock påverka och ge tryck vid nervrotsutträdena vid de platser mellan kotkropparna där ner- verna passerar ut från ryggraden. Ben kan bildas i den ibland kraftiga bindväv som utvecklas mellan osteofyter under utveckling. Det kan förefalla som om benet ligger utan någon kontakt med kotkropparna. Dessa till synes fria ben- fragment förekommer vanligtvis på undersidan om diskspalten. Senare kan de eventuellt förenas med den pågående utvecklingen av osteofyter. Benfragmen- ten kan vid en radiologisk undersökning (till exempel röntgen) se ut som frakture- rade osteofyter, men i själva verket är de inte orsakade av en skada. På en rönt- genprojektion från sidan måste osteofy- ter skiljas från förkalkat diskmaterial. Instabilitet mellan närliggande kotor kan också bero på •kotfrakturer eller luxationer (rubb- ningar av ledytorna) •infektion i diskspalten •medfödda missbildningar i kotorna och •kirurgi som diskevakuering (disken tas bort). Detta kan i sin tur leda till utveckling av osteofyter på kotkroppen. Termen spon- dylos används dock för att definiera bild- ningen av osteofyter på kotkroppen som en följd av diskförsämring och instabi- litet (Typ A) eller “boxerspondylos” (Typ B). Diskbråck kan uppträda i samma område som spondylos och leda till tryck på ryggmärgen. Det är nödvändigt att använda myelografi** eller avancerad bilddiagnostik som datoriserad skikt- röntgen (CT = datortomografi) eller magnetisk resonanstomografi(MRI) för att avgöra om det är diskbråck eller en utbredd utveckling av osteofyter som trycker på ryggmärg eller nervrot. Behandling Spondylos är sällan orsaken till samman- pressning av eller tryck på ryggmärgen. Skulle dock ett tryck på ryggmärgen eller en inklämning av en nervrot påvisas hos ett djur med neurologiska bortfallssym- tom, kan en kirurgisk åtgärd ge en för- bättring av djurets tillstånd. Hos djur med tecken på smärta och där man misstänker tryck på en nervrot till följd av produk- tionen av osteofyter kan det vara motive- rat med smärtlindring. De flesta djur på- verkas inte av utvecklingen av spondylos och behandling är oftast inte nödvändig. Ole Frykman Överveterinär OLE FRYKMAN arbetar vid Regiondjursjukhuset Strömsholm. Fotnot * osteofyt = benpålagring, godartat benut- skott som bildas från benhinnan. ** myelografi= kontraströntgenundersök- ning av ryggkanalen och ryggmärgen. Kronisk njur- sjukdom hos hund och katt Förutom att producera urin så har njurarna många funktioner som bland annat omfattar bildning av hormoner. Anja Rantakeisku i Umeå vill veta mer om njurarna och hur sjukdomar i dessa organ behandlas. Veterinär LENA PELANDER redo- gör för njurarnas funktion och hur njursjukdomar behandlas idag. N jurarna är belägna högt upp i bu- ken under ländkotorna. I njurarna filtreras blodet genom kärlväggarna i små strukturer som kallas glomeruli (se fig.1). Stora partiklar, till exempel röda blodkroppar och de flesta proteiner samt ämnen som är bundna till proteiner, blir kvar i blodet vid filtreringen. Vätskan som pressas ut ur blodkärlen kallas “pri- märurin”. Den bearbetas sedan medan den rinner genom ett långt rör (tubulus) för att till slut ha den sammansättning som passar bäst för kroppen i den aktu- ella situationen. Den färdiga vätskan (urinen) rinner sedan vidare från njuren via njurbäckenet, genom urinledaren (ure- tären) till urinblåsan för förvaring fram till nästa gång det är dags för urinering. Alla dessa rör i njurarna, från glomeruli- kärl till njurbäcken, kallas nefron. Bild 6. Border collie, hane född 2002. Kraftig spondylos i fullständig sammanväxning mellan sjätte och sjunde ländkotan. Foto: Ole Frykman. Bild 7. Spondylosutveckling. Förändringarna börjar i periferin av diskkapseln. Illustration: Ole Frykman. Bild 8. Vorsteh, 8 år. En magnetkameraun- dersökning av diskspalten mellan ländkota fyra och fem som visar en kraftig sidlig spon- dylos med kompression av nervrotsutträdet på ena sidan av ryggmärgen (pilen). Foto: Ole Frykman. Figur 1. Njurens anatomi. Illustration: Lisbeth Karlsson.
<a href="/v5/viewer/files/Default_s.aspx?gKey=5n4j6x1f&gInitPage=5">Doggy Rapport 2 - 2008 Njurar NJURAR 17DOGGY-RAPPO</a> RT •2008 •ÅRGÅNG 32 •NR 2 Funktion Njurarna har många uppgifter i kroppen. I njurarna bildas hormonet erytropoetin (EPO) som behövs för bildningen av röda blodkroppar. Detta är förklaringen till varför en del hundar och katter med kronisk njursjukdom får lågt “blodvär- de” (Hb) vilket så småningom visar sig i form av bleka slemhinnor. Njurarna utför även den för kroppen viktiga aktiveringen av vitamin D. Akti- verat vitamin D fungerar som ett hormon och behövs bland annat för att kroppen ska ta upp tillräckliga mängder kalcium ur maten via tarmen. Den tredje hormonella insatsen nju- rarna gör för kroppen är att producera hormonet renin när till exempel blodvo- lymen eller blodtrycket blir för lågt. Re- nin-insöndringen till blodet startar en kaskad av reaktioner som alla bidrar till att elektrolyter (salter) och vatten hålls kvar i kroppen i ökad utsträckning. Det- ta ökar blodvolymen och återställer blodtrycket. Njurarna har även en viktig uppgift i att upprätthålla en normal syrabas-status samt blodets elektrolytnivåer. Många slutprodukter i kroppens ämnesomsätt- ning filtreras ut via urinen. Andra ämnen tar njuren aktivt tag i och släpper ut i urinen för att de ska kunna transporteras ut ur kroppen. Om blodtrycket istället blir för högt kan njurarna effektivt öka utsöndringen av salt och vatten från blodet. På så sätt bidrar njurarna till att blodtrycket nor- maliseras. Hos en frisk individ går dock njurens arbete ut på att kroppen ska för- lora så lite salter och vatten som möjligt i samband med filtreringen av blodet. Utan dessa mekanismer, som sparar på framför allt natrium och vatten, skulle människor och djur behöva dricka ofant- liga mängder vatten varje dag. Njurfunktion ur klinisk synvinkel När njurarna av någon anledning drab- bas av sjukdom kan det leda till att en el- ler flera av njurarnas funktioner försäm- ras. En del förändringar ger inga sym- tom. De kan ändå vara viktiga att åtgärda eftersom de, om de inte behand- las, kan bidra till att njurarnas funktion snabbare avtar vilket kan ha en negativ effekt på djurets livslängd. Från början finns en överkapacitet i njurarna, vilket innebär att sjukdomsförloppet ofta gått mycket långt när diagnosen ställs (och när djuret börjar visa symtom). Detta gäller framför allt om det rör sig om en kronisk sjukdom. Möjligheter att kontrollera njurar-nas funktion De två klassiska “njurvärden” som kon- trolleras är koncentrationerna av krea- tinin respektive urea i blodet (se nedan). När koncentrationen av dessa båda äm- nen är förhöjda i blodet kallas det azote- mi. Detta ska skiljas från “uremi” vilket är en benämning på de symtom som upp- står i sent skede av njursvikt, till exempel kräkningar, sår i munslemhinnan, mag- katarr, dålig aptit och muskelförtvining. Azotemi är en laboratorie-term som be- tyder att kreatinin och urea uppmätts i för höga koncentrationer i blodet. Azo- temi kan också uppstå om djuret är mycket uttorkat eller om det drabbas av urinstopp (till exempel på grund av en urinplugg eller sten i urinröret). I dessa fall behöver det inte alltid vara något underliggande fel på njuren. Kreatinin Kreatinin är ett ämne som har sitt ur- sprung i musklerna. Njurarna utsöndrar kreatininet från kroppen och vid en grav njurskada stiger därför halterna av detta ämne i blodet. Detta sker dock inte förr- än 70-75 procent av njurarnas ursprung- liga funktion är utslagen. Analysen är därför inte till någon större hjälp vid för- sök att diagnostisera kroniska njurpro- blem tidigt. Halten kreatinin i blodet måste sättas i relation till djurets muskel- massa. En välmusklad individ har ett högre normalvärde för kreatinin än en muskelfattig individ. För att ställa tidig diagnos kan upprepade provtagningar på samma djur (med samma analysmetod) vara av värde. Då kan man se att värdet stiger allt eftersom antalet fungerande nefron successivt minskar. Urea Urea är en slutprodukt i proteinnedbryt- ningen som utsöndras via urinen. Urea ger ungefär samma information om njur- funktion som kreatinin men det finns fler faktorer som också påverkar koncentra- tionen av urea i blodet varför detta vär- de generellt inte är lika tillförlitligt som kreatininvärdet. Exempel på faktorer som kan höja urea är en proteinrik mål- tid och uttorkning. En nedsatt leverfunk- tion kan istället ge låga värden på urea- koncentrationen i blodet. Fosfat Ungefär samtidigt som kreatinin börjar stiga i blodet sker detsamma med fosfat- koncentrationen. Detta bidrar i sin tur till att koncentrationen av hormonet PTH (parat-hormon) från bisköldkörteln ökar. Man tror att PTH är ett av de gifti- ga ämnen som vid grava njurproblem ger symtom som dålig aptit och muskelför- tvining. Man tror dessutom att höga koncentrationer av PTH bidrar till att njurarnas funktion ytterligare försämras. Urinens halt av kreatinin och blod kan kon- trolleras. Foto: Lena Pelander. Hundar med njursvikt magrar ofta kraftigt. Foto: Lena Pelander. NJURAR 17DOGGY-RAPPORT •2008 •ÅRGÅNG 32 •NR 2 Funktion Njurarna har många uppgifter i kroppen. I njurarna bildas hormonet erytropoetin (EPO) som behövs för bildningen av röda blodkroppar. Detta är förklaringen till varför en del hundar och katter med kronisk njursjukdom får lågt “blodvär- de” (Hb) vilket så småningom visar sig i form av bleka slemhinnor. Njurarna utför även den för kroppen viktiga aktiveringen av vitamin D. Akti- verat vitamin D fungerar som ett hormon och behövs bland annat för att kroppen ska ta upp tillräckliga mängder kalcium ur maten via tarmen. Den tredje hormonella insatsen nju- rarna gör för kroppen är att producera hormonet renin när till exempel blodvo- lymen eller blodtrycket blir för lågt. Re- nin-insöndringen till blodet startar en kaskad av reaktioner som alla bidrar till att elektrolyter (salter) och vatten hålls kvar i kroppen i ökad utsträckning. Det- ta ökar blodvolymen och återställer blodtrycket. Njurarna har även en viktig uppgift i att upprätthålla en normal syrabas-status samt blodets elektrolytnivåer. Många slutprodukter i kroppens ämnesomsätt- ning filtreras ut via urinen. Andra ämnen tar njuren aktivt tag i och släpper ut i urinen för att de ska kunna transporteras ut ur kroppen. Om blodtrycket istället blir för högt kan njurarna effektivt öka utsöndringen av salt och vatten från blodet. På så sätt bidrar njurarna till att blodtrycket nor- maliseras. Hos en frisk individ går dock njurens arbete ut på att kroppen ska för- lora så lite salter och vatten som möjligt i samband med filtreringen av blodet. Utan dessa mekanismer, som sparar på framför allt natrium och vatten, skulle människor och djur behöva dricka ofant- liga mängder vatten varje dag. Njurfunktion ur klinisk synvinkel När njurarna av någon anledning drab- bas av sjukdom kan det leda till att en el- ler flera av njurarnas funktioner försäm- ras. En del förändringar ger inga sym- tom. De kan ändå vara viktiga att åtgärda eftersom de, om de inte behand- las, kan bidra till att njurarnas funktion snabbare avtar vilket kan ha en negativ effekt på djurets livslängd. Från början finns en överkapacitet i njurarna, vilket innebär att sjukdomsförloppet ofta gått mycket långt när diagnosen ställs (och när djuret börjar visa symtom). Detta gäller framför allt om det rör sig om en kronisk sjukdom. Möjligheter att kontrollera njurar-nas funktion De två klassiska “njurvärden” som kon- trolleras är koncentrationerna av krea- tinin respektive urea i blodet (se nedan). När koncentrationen av dessa båda äm- nen är förhöjda i blodet kallas det azote- mi. Detta ska skiljas från “uremi” vilket är en benämning på de symtom som upp- står i sent skede av njursvikt, till exempel kräkningar, sår i munslemhinnan, mag- katarr, dålig aptit och muskelförtvining. Azotemi är en laboratorie-term som be- tyder att kreatinin och urea uppmätts i för höga koncentrationer i blodet. Azo- temi kan också uppstå om djuret är mycket uttorkat eller om det drabbas av urinstopp (till exempel på grund av en urinplugg eller sten i urinröret). I dessa fall behöver det inte alltid vara något underliggande fel på njuren. Kreatinin Kreatinin är ett ämne som har sitt ur- sprung i musklerna. Njurarna utsöndrar kreatininet från kroppen och vid en grav njurskada stiger därför halterna av detta ämne i blodet. Detta sker dock inte förr- än 70-75 procent av njurarnas ursprung- liga funktion är utslagen. Analysen är därför inte till någon större hjälp vid för- sök att diagnostisera kroniska njurpro- blem tidigt. Halten kreatinin i blodet måste sättas i relation till djurets muskel- massa. En välmusklad individ har ett högre normalvärde för kreatinin än en muskelfattig individ. För att ställa tidig diagnos kan upprepade provtagningar på samma djur (med samma analysmetod) vara av värde. Då kan man se att värdet stiger allt eftersom antalet fungerande nefron successivt minskar. Urea Urea är en slutprodukt i proteinnedbryt- ningen som utsöndras via urinen. Urea ger ungefär samma information om njur- funktion som kreatinin men det finns fler faktorer som också påverkar koncentra- tionen av urea i blodet varför detta vär- de generellt inte är lika tillförlitligt som kreatininvärdet. Exempel på faktorer som kan höja urea är en proteinrik mål- tid och uttorkning. En nedsatt leverfunk- tion kan istället ge låga värden på urea- koncentrationen i blodet. Fosfat Ungefär samtidigt som kreatinin börjar stiga i blodet sker detsamma med fosfat- koncentrationen. Detta bidrar i sin tur till att koncentrationen av hormonet PTH (parat-hormon) från bisköldkörteln ökar. Man tror att PTH är ett av de gifti- ga ämnen som vid grava njurproblem ger symtom som dålig aptit och muskelför- tvining. Man tror dessutom att höga koncentrationer av PTH bidrar till att njurarnas funktion ytterligare försämras. Urinens halt av kreatinin och blod kan kon- trolleras. Foto: Lena Pelander. Hundar med njursvikt magrar ofta kraftigt. Foto: Lena Pelander.
<a href="/v5/viewer/files/Default_s.aspx?gKey=5n4j6x1f&gInitPage=6">Doggy Rapport 2 - 2008 Njurar NJURAR 18DOGGY-RAPPO</a> RT •2008 •ÅRGÅNG 32 •NR 2 Kalium Vid akut njursvikt och i slutstadi- erna av kronisk njursvikt stiger ka- liumhalten i blodet. I dessa situa- tioner är njurens förmåga att bilda urin nedsatt och kalium kan då inte utsöndras från kroppen. Cirka en tredjedel av de katter som lider av kronisk njursvikt får med tiden istället för låga blodkoncentratio- ner av kalium. Dessa katter kan be- handlas hemma med kaliumtill- skott via munnen. Blodceller/blodvärde Njurarnas bristande förmåga att tillverka tillräcklig mängd av ery- tropoetin kan ge blodbrist. Denna visar sig genom ett lågt antal röda blodkroppar i blodet (anemi) och därmed ett lågt hematokrit-värde. Hematokriten anger hur stor pro- cent av blodets volym som utgörs av röda blodkroppar. Vanligtvis ses inga tecken på att benmärgen sva- rar på det låga blodvärdet med att öka sin produktion av röda blod- kroppar. Anemin kallas därför “icke regenerativ”. Syrabas-status En analys av blodets syrabas-status (bland annat bikarbonat, koldioxidtryck och pH-värde) hos djur med kronisk njursvikt påvisar i många fall en acidos, det vill säga ett tillstånd där kroppen innehåller för mycket syror. Acidos upp- står när njuren inte klarar att tillverka bi- karbonat och/eller utsöndra vätejoner (bildas vid normal ämnesomsättning och verkar surgörande) i tillräcklig mängd. Detta kompenseras i viss mån av att dju- ret ökar sin utandning av koldioxid (an- talet andetag per minut ökar omedvetet). Trots detta leder situationen ofta till att pH-värdet i blodet så småningom sjun- ker (blodet blir surare). Ett lågt pH i blo- det har många negativa effekter, djuret kan drabbas av till exempel dålig aptit, sämre njurfunktion och förlust av mus- kelmassa. Urinprov Ett korrekt samlat urinprov är till stor hjälp för att bedöma njurarnas funktion. Provets densitet (specifika vikt) kan an- vändas för att bedöma njurens förmåga att koncentrera urinen. Glukos eller för höga halter av proteiner i urinen kan tyda på njurskada. Ett förhöjt antal blod- celler, röda eller vita, ses både vid inflam- mation och vid blödning i nedre urinvä- garna (till exempel urinblåsan) eller i könsorganen (till exempel livmoder eller prostata). Om cellerna eller proteinerna ligger packade i tubformade “cylindrar” vet man att de har sitt ursprung i njuren. Så- dana cylindrar kan ses i ökad mängd i urinen vid till exempel blödning och in- flammation i njurarna eller vid sjuklig proteinförlust från blodet till urinen via glomeruli. Om urinprovet är nyligen samlat eller ännu hellre taget på kliniken med hjälp av en nål som sticks in i blåsan och suger ut urin (cystocentes) kan det användas för en bakteriologisk odling. Ett gammalt urinprov ska helst inte an- vändas eftersom bakterierna antingen kan ha hunnit dö eller förökat sig till hal- ter som är flera gånger högre än den san- na halt som finns inuti urinblåsan. Specialundersökningar av njurar-nas filtrationsförmåga Njurarnas filtrationsförmåga (GFR, Glo- merular Filtration Rate) kan mätas med hjälp av olika metoder som alla mäter hur snabbt ett tillfört ämne rensas bort från blodet av njurarna. Exempel på ämnen som används för sådana mätningar är inulin och kreatinin. Filtrationen kan även mätas genom att ett radioaktivt ämne in- jiceras (sprutas in). Med hjälp av en gammakamera* undersöks hur njurarna hanterar det radioaktiva ämnet. Undersökningen kallas scin- tigrafi(isotopröntgenundersök- ning). Dessa metoder är alla antingen mycket resurskrävande med uppre- pade blodprover och/eller fullstän- dig uppsamling av urin eller så krävs specialutrustning som de fles- ta kliniker och djursjukhus inte har tillgång till. Möjlighet till scintigra- fiav njurar finns i dagsläget i Sveri- ge endast på avdelningen för bild- diagnostik vid universitetsdjursjuk- huset, SLU i Uppsala. Blodtryck Att mäta blodtryck på hundar och katter är på många sätt en utma- ning. Först och främst tar det tid att lära sig hantera utrustningen. Det är heller inte alltid lätt att veta om högt blodtryck hos en individ beror på stress i samband med besöket hos veteri- nären (eller i samband med själva blod- trycksmätningen) eller om blodtrycket verkligen är förhöjt. Som högt blodtryck brukar räknas ett systoliskt tryck på 160-170 millimeter kvicksilver eller högre. Systoliskt tryck är det högre blodtrycket som mäts vid hjär- tats sammandragning. När man misstän- ker ett sant högt blodtryck kan man leta efter tecken på komplikationer till detta, som blödningar i ögonbotten eller hjärt- förstoring. Har djuret inga sådana kom- plikationer får hunden eller katten ofta göra återbesök varje vecka där dess blod- tryck åter kontrolleras, gärna efter en stunds acklimatisering till den för patien- ten många gånger skrämmande miljön. Kronisk njursjukdom hos hundoch katt Kronisk njursjukdom är vanlig hos både hund och katt, troligen vanligare än vad vi idag vet om. Anledningen till detta är att kroniskt njursjuka patienter oftast diagnostiseras först när sjukdomen är ganska långt gången och njurvärdena har börjat stiga i blodet (se “njurfunktion ur klinisk synvinkel” ovan). Sjukdomsför- loppet yttrar sig i stora drag på samma sätt hos hund och katt. Vissa undantag finns dock både vad gäller sjukdomens utveckling och dess behandling. Klassificering Varför ska man bry sig om att dela upp sjukdomar i olika klasser eller stadier? Det är svårt att mäta blodtrycket på katter och hun- dar. Foto: Lena Pelander. Uremiskt ulcera på katt, sårbildning på tungan till följd av sviktande njurfunktion. Foto Lena Pelander. NJURAR 18DOGGY-RAPPORT •2008 •ÅRGÅNG 32 •NR 2 Kalium Vid akut njursvikt och i slutstadi- erna av kronisk njursvikt stiger ka- liumhalten i blodet. I dessa situa- tioner är njurens förmåga att bilda urin nedsatt och kalium kan då inte utsöndras från kroppen. Cirka en tredjedel av de katter som lider av kronisk njursvikt får med tiden istället för låga blodkoncentratio- ner av kalium. Dessa katter kan be- handlas hemma med kaliumtill- skott via munnen. Blodceller/blodvärde Njurarnas bristande förmåga att tillverka tillräcklig mängd av ery- tropoetin kan ge blodbrist. Denna visar sig genom ett lågt antal röda blodkroppar i blodet (anemi) och därmed ett lågt hematokrit-värde. Hematokriten anger hur stor pro- cent av blodets volym som utgörs av röda blodkroppar. Vanligtvis ses inga tecken på att benmärgen sva- rar på det låga blodvärdet med att öka sin produktion av röda blod- kroppar. Anemin kallas därför “icke regenerativ”. Syrabas-status En analys av blodets syrabas-status (bland annat bikarbonat, koldioxidtryck och pH-värde) hos djur med kronisk njursvikt påvisar i många fall en acidos, det vill säga ett tillstånd där kroppen innehåller för mycket syror. Acidos upp- står när njuren inte klarar att tillverka bi- karbonat och/eller utsöndra vätejoner (bildas vid normal ämnesomsättning och verkar surgörande) i tillräcklig mängd. Detta kompenseras i viss mån av att dju- ret ökar sin utandning av koldioxid (an- talet andetag per minut ökar omedvetet). Trots detta leder situationen ofta till att pH-värdet i blodet så småningom sjun- ker (blodet blir surare). Ett lågt pH i blo- det har många negativa effekter, djuret kan drabbas av till exempel dålig aptit, sämre njurfunktion och förlust av mus- kelmassa. Urinprov Ett korrekt samlat urinprov är till stor hjälp för att bedöma njurarnas funktion. Provets densitet (specifika vikt) kan an- vändas för att bedöma njurens förmåga att koncentrera urinen. Glukos eller för höga halter av proteiner i urinen kan tyda på njurskada. Ett förhöjt antal blod- celler, röda eller vita, ses både vid inflam- mation och vid blödning i nedre urinvä- garna (till exempel urinblåsan) eller i könsorganen (till exempel livmoder eller prostata). Om cellerna eller proteinerna ligger packade i tubformade “cylindrar” vet man att de har sitt ursprung i njuren. Så- dana cylindrar kan ses i ökad mängd i urinen vid till exempel blödning och in- flammation i njurarna eller vid sjuklig proteinförlust från blodet till urinen via glomeruli. Om urinprovet är nyligen samlat eller ännu hellre taget på kliniken med hjälp av en nål som sticks in i blåsan och suger ut urin (cystocentes) kan det användas för en bakteriologisk odling. Ett gammalt urinprov ska helst inte an- vändas eftersom bakterierna antingen kan ha hunnit dö eller förökat sig till hal- ter som är flera gånger högre än den san- na halt som finns inuti urinblåsan. Specialundersökningar av njurar-nas filtrationsförmåga Njurarnas filtrationsförmåga (GFR, Glo- merular Filtration Rate) kan mätas med hjälp av olika metoder som alla mäter hur snabbt ett tillfört ämne rensas bort från blodet av njurarna. Exempel på ämnen som används för sådana mätningar är inulin och kreatinin. Filtrationen kan även mätas genom att ett radioaktivt ämne in- jiceras (sprutas in). Med hjälp av en gammakamera* undersöks hur njurarna hanterar det radioaktiva ämnet. Undersökningen kallas scin- tigrafi(isotopröntgenundersök- ning). Dessa metoder är alla antingen mycket resurskrävande med uppre- pade blodprover och/eller fullstän- dig uppsamling av urin eller så krävs specialutrustning som de fles- ta kliniker och djursjukhus inte har tillgång till. Möjlighet till scintigra- fiav njurar finns i dagsläget i Sveri- ge endast på avdelningen för bild- diagnostik vid universitetsdjursjuk- huset, SLU i Uppsala. Blodtryck Att mäta blodtryck på hundar och katter är på många sätt en utma- ning. Först och främst tar det tid att lära sig hantera utrustningen. Det är heller inte alltid lätt att veta om högt blodtryck hos en individ beror på stress i samband med besöket hos veteri- nären (eller i samband med själva blod- trycksmätningen) eller om blodtrycket verkligen är förhöjt. Som högt blodtryck brukar räknas ett systoliskt tryck på 160-170 millimeter kvicksilver eller högre. Systoliskt tryck är det högre blodtrycket som mäts vid hjär- tats sammandragning. När man misstän- ker ett sant högt blodtryck kan man leta efter tecken på komplikationer till detta, som blödningar i ögonbotten eller hjärt- förstoring. Har djuret inga sådana kom- plikationer får hunden eller katten ofta göra återbesök varje vecka där dess blod- tryck åter kontrolleras, gärna efter en stunds acklimatisering till den för patien- ten många gånger skrämmande miljön. Kronisk njursjukdom hos hundoch katt Kronisk njursjukdom är vanlig hos både hund och katt, troligen vanligare än vad vi idag vet om. Anledningen till detta är att kroniskt njursjuka patienter oftast diagnostiseras först när sjukdomen är ganska långt gången och njurvärdena har börjat stiga i blodet (se “njurfunktion ur klinisk synvinkel” ovan). Sjukdomsför- loppet yttrar sig i stora drag på samma sätt hos hund och katt. Vissa undantag finns dock både vad gäller sjukdomens utveckling och dess behandling. Klassificering Varför ska man bry sig om att dela upp sjukdomar i olika klasser eller stadier? Det är svårt att mäta blodtrycket på katter och hun- dar. Foto: Lena Pelander. Uremiskt ulcera på katt, sårbildning på tungan till följd av sviktande njurfunktion. Foto Lena Pelander.
<a href="/v5/viewer/files/Default_s.aspx?gKey=5n4j6x1f&gInitPage=7">Doggy Rapport 2 - 2008 Njurar NJURAR 19DOGGY-RAPPO</a> RT •2008 •ÅRGÅNG 32 •NR 2 Den kanske främsta anledningen är att få en uppfattning av var i sjukdomsutveck- lingen en viss individ befinner sig. När man vet det kan man lättare bedöma vil- ka åtgärder som bör vidtas, det vill säga vilken behandling som ska sättas in och hur ofta man behöver boka återbesök för ny undersökning samt provtagning. Kronisk njursvikt delas in i fyra stadier som numreras från 1 (tidigaste stadiet i vilket djuret oftast inte visar symtom) till 4 (grav njursvikt). Koncentrationen av kreatinin i blodet bestämmer vilket sta- dium hunden eller katten befinner sig i. Detta kreatininvärde ska vara analyserat när djuret är stabilt, det vill säga intenär djuret kommit till klinik på grund av en akut försämring. Anledningen till detta är att i en sådan akut situation gör ofta uttorkning att kreatininvärdet ligger hög- re än det “sanna” värdet. Inom varje sta- dium av en kronisk njursjukdom finns dessutom underklasser där djuren delas in i olika grupper beroende på om de har komplikationer av njurskadan. De kom- plikationer som här har betydelse är högt blodtryck och proteinförlust till urinen (proteinuri). Tidig diagnostisering På vilka sätt kan en tidig njurskada då upptäckas om njurvärdena i blodet är normala och patienten inte visar några symtom? Oftast upptäcks nog dessa tidi- ga stadier fortfarande av en slump, det vill säga när en hund eller en katt under- söks på en djurklinik av en helt annan anledning. Ett exempel kan vara att man vid en röntgenundersökning ser att den ena njuren är mindre än den andra. Ett annat exempel är att urinen vid en ana- lys visar sig innehålla höga halter pro- tein. Även ett högt blodtryck eller en be- svärlig återkommande urinvägsinfektion kan vara ledtrådar till en nedsatt njur- funktion. Viktigt att notera i detta sammanhang är att inte alla tidiga njur- skador (stadium 1 och 2) kommer att leda till slutstadieti vilket hunden eller katten mår dåligt och njurarnas resteran- de funktion är minimal. Behandling Foder Flera olika foderföretag tillverkar medi- cinska foder för njursjuka djur. Det finns vetenskapliga belägg för att ett byte till ett av dessa foder är till stor gagn för dju- ret när det nått stadium 2 (katt) respek- tive 3 (hund). Djur som förlorar protein via njurarna mår dock bra av ett foder- byte redan i stadium 1. Studier har visat att de djur som äter njurkost lever längre än de som fortsät- ter med sin vanliga mat. Njurfoder inne- håller mindre mängder fosfat och protein än vanligt hund- och kattfoder. De är dessutom kaloritätare vilket är en fördel om djurets aptit inte längre är vad den borde vara. Halten omega 3-fettsyror är högre än i många andra foder och kat- tens njurfoder har ofta ett något högre innehåll av kalium eftersom en stor del av katterna drabbas av för låga kalium- halter i blodet. För att få bästa effekt av foderbytet bör katten eller hunden inte äta så mycket annat än sin njurkost. Fosfatbindare Om hunden eller katten fortfarande har hög fosfatkoncentration i blodet trots byte till njurfoder kan veterinären ordi- nera en så kallad fosfatbindare. Denna medicin ges alltid tillsammans med mat för att få avsedd effekt. Läkemedlet bin- der det fosfat som finns i fodret i tarmen vilket därmed inte tas upp i kroppen. Målet med behandlingen är att sänka fosfatkoncentrationen i blodet så myck- et att sköldkörteln slutar att producera för stora mängder PTH (se ovan). Kaliumtillskott Som tidigare nämnts kan kaliumhalten i blodet både stiga och sjunka vid njurre- laterade problem. Ett mycket högt kali- umvärde kan vara livshotande och pati- enten behöver omedelbar vård av veteri- när. Ett lågt kaliumvärde drabbar framför allt katter med kronisk njursjuk- dom. Ett byte till njurkost kan i vissa fall vara tillräckligt för att kaliumvärdet hos dessa katter ska bli normalt. Vid behov ordineras tillskott av kalium (ofta i form av kaliumcitrat) att ge katten i hemmet. Erytropoetin När den sjunkande njurfunktionen leder till brist på erytropoetin börjar blodvär- det att försämras. Möjlighet finns att till- föra erytropoetin och därmed åter höja blodvärdet. Dessvärre finns än så länge bara humant erytropoetin för behandling av våra hundar och katter. Det finns vid behandlingen en risk att patientens im- munförsvar känner att det injicerade ery- tropoetinet är “främmande” och börjar producera antikroppar. Dessa antikrop- par kan då även påverka hundens eller kattens eget erytropoetin vilket får till följd att blodvärdet istället sjunker ytter- ligare. Av denna anledning sätts behand- lingen inte in förrän det gått så långt att djuret fått symtom av blodbristen. Det sker ofta inte förrän blodvärdet har mer än halverats. Djurets symtom uppkom- mer i detta fall till följd av dålig syreför- sörjning av kroppens vävnader och visar sig till exempel i form av trötthet vid an- strängning och bultande hjärtverksamhet. Behandlingen måste ges i form av in- jektioner. Extra järn tillförs också pati- enten under denna behandling. Medel mot syrabas-störning Det är inte bra för kroppen om pH-vär- det i blodet är för lågt. Att byta till njur- foder har effekt mot den acidos djuren ofta drabbas av i samband med att nju- rarnas funktion avtar. Om foderbytet inte ger tillräcklig effekt kan veterinären ordinera mediciner som kaliumcitrat el- ler bikarbonat. I de fall en patient har både ett lågt kaliumvärde och ett lågt pH i blodet kan man med kaliumcitratbe- handling alltså få dubbelt positiv effekt. Blodtryckssänkande läkemedel Ett högt blodtryck kan förutom de ovan nämnda blödningarna i ögonbotten och hjärtförstoring även ge skador i (redan sjuka) njurar och i nervsystemet. Veteri- nären kan då ordinera så kallade ACE- hämmare. Dessa läkemedel ökar bland annat njurarnas utsöndring av vatten och salter vilket i sin tur ger ett lägre blod- tryck. I de fall blodtrycket är mycket högt eller då man inte fått tillräcklig ef- fekt av ACE-hämmaren kan kalciumka- nalsblockerare läggas till behandlingen. Dessa ämnen sänker ofta blodtrycket markant. Behandling av proteinförlust tillurinen När blodet förlorar protein till urinen via njurarna behandlas detta dels med ett fo- derbyte till njurkost (se “Foder” ovan) och dels med ACE-hämmare. Dessa äm- nen har även förmågan att sänka trycket i njurens små kärl där själva filtreringen sker. När filtrationstrycket över kärlväg- garna minskar så minskar även protein- förlusten till urinen. Behandlingens effekt kan kontrolleras med hjälp av upprepade urinprover. Anledningen till att protein- förlusten bör behandlas är att den i sig påverkar njurens funktion negativt. Antibiotika Hundar och katter med kronisk njur- sjukdom drabbas oftare av urinvägsin- fektioner än djur med friska njurar. Man tror att detta beror på att urinens densitet (täthet) minskar i takt med att njurarnas förmåga att koncentrera urinen minskar. Den höga densiteten anses nämligen vara en av de faktorer i urinen som skyddar mot infektion. Vid positiv odling (bakte- rieväxt) på ett korrekt hanteraturinprov kan en resistensbestämning visa vilken typ av antibiotika som har bäst förut- sättningar att klara av infektionen. Sammanfattning Njurrelaterade sjukdomar är vanliga hos hund och katt. Drabbade individer kan till följd av nedsättningen i njurfunktion råka ut för komplicerande faktorer som blodbrist, högt blodtryck, infektion, pro- teinförlust till urinen, överfunktion av bi- NJURAR 19DOGGY-RAPPORT •2008 •ÅRGÅNG 32 •NR 2 Den kanske främsta anledningen är att få en uppfattning av var i sjukdomsutveck- lingen en viss individ befinner sig. När man vet det kan man lättare bedöma vil- ka åtgärder som bör vidtas, det vill säga vilken behandling som ska sättas in och hur ofta man behöver boka återbesök för ny undersökning samt provtagning. Kronisk njursvikt delas in i fyra stadier som numreras från 1 (tidigaste stadiet i vilket djuret oftast inte visar symtom) till 4 (grav njursvikt). Koncentrationen av kreatinin i blodet bestämmer vilket sta- dium hunden eller katten befinner sig i. Detta kreatininvärde ska vara analyserat när djuret är stabilt, det vill säga intenär djuret kommit till klinik på grund av en akut försämring. Anledningen till detta är att i en sådan akut situation gör ofta uttorkning att kreatininvärdet ligger hög- re än det “sanna” värdet. Inom varje sta- dium av en kronisk njursjukdom finns dessutom underklasser där djuren delas in i olika grupper beroende på om de har komplikationer av njurskadan. De kom- plikationer som här har betydelse är högt blodtryck och proteinförlust till urinen (proteinuri). Tidig diagnostisering På vilka sätt kan en tidig njurskada då upptäckas om njurvärdena i blodet är normala och patienten inte visar några symtom? Oftast upptäcks nog dessa tidi- ga stadier fortfarande av en slump, det vill säga när en hund eller en katt under- söks på en djurklinik av en helt annan anledning. Ett exempel kan vara att man vid en röntgenundersökning ser att den ena njuren är mindre än den andra. Ett annat exempel är att urinen vid en ana- lys visar sig innehålla höga halter pro- tein. Även ett högt blodtryck eller en be- svärlig återkommande urinvägsinfektion kan vara ledtrådar till en nedsatt njur- funktion. Viktigt att notera i detta sammanhang är att inte alla tidiga njur- skador (stadium 1 och 2) kommer att leda till slutstadieti vilket hunden eller katten mår dåligt och njurarnas resteran- de funktion är minimal. Behandling Foder Flera olika foderföretag tillverkar medi- cinska foder för njursjuka djur. Det finns vetenskapliga belägg för att ett byte till ett av dessa foder är till stor gagn för dju- ret när det nått stadium 2 (katt) respek- tive 3 (hund). Djur som förlorar protein via njurarna mår dock bra av ett foder- byte redan i stadium 1. Studier har visat att de djur som äter njurkost lever längre än de som fortsät- ter med sin vanliga mat. Njurfoder inne- håller mindre mängder fosfat och protein än vanligt hund- och kattfoder. De är dessutom kaloritätare vilket är en fördel om djurets aptit inte längre är vad den borde vara. Halten omega 3-fettsyror är högre än i många andra foder och kat- tens njurfoder har ofta ett något högre innehåll av kalium eftersom en stor del av katterna drabbas av för låga kalium- halter i blodet. För att få bästa effekt av foderbytet bör katten eller hunden inte äta så mycket annat än sin njurkost. Fosfatbindare Om hunden eller katten fortfarande har hög fosfatkoncentration i blodet trots byte till njurfoder kan veterinären ordi- nera en så kallad fosfatbindare. Denna medicin ges alltid tillsammans med mat för att få avsedd effekt. Läkemedlet bin- der det fosfat som finns i fodret i tarmen vilket därmed inte tas upp i kroppen. Målet med behandlingen är att sänka fosfatkoncentrationen i blodet så myck- et att sköldkörteln slutar att producera för stora mängder PTH (se ovan). Kaliumtillskott Som tidigare nämnts kan kaliumhalten i blodet både stiga och sjunka vid njurre- laterade problem. Ett mycket högt kali- umvärde kan vara livshotande och pati- enten behöver omedelbar vård av veteri- när. Ett lågt kaliumvärde drabbar framför allt katter med kronisk njursjuk- dom. Ett byte till njurkost kan i vissa fall vara tillräckligt för att kaliumvärdet hos dessa katter ska bli normalt. Vid behov ordineras tillskott av kalium (ofta i form av kaliumcitrat) att ge katten i hemmet. Erytropoetin När den sjunkande njurfunktionen leder till brist på erytropoetin börjar blodvär- det att försämras. Möjlighet finns att till- föra erytropoetin och därmed åter höja blodvärdet. Dessvärre finns än så länge bara humant erytropoetin för behandling av våra hundar och katter. Det finns vid behandlingen en risk att patientens im- munförsvar känner att det injicerade ery- tropoetinet är “främmande” och börjar producera antikroppar. Dessa antikrop- par kan då även påverka hundens eller kattens eget erytropoetin vilket får till följd att blodvärdet istället sjunker ytter- ligare. Av denna anledning sätts behand- lingen inte in förrän det gått så långt att djuret fått symtom av blodbristen. Det sker ofta inte förrän blodvärdet har mer än halverats. Djurets symtom uppkom- mer i detta fall till följd av dålig syreför- sörjning av kroppens vävnader och visar sig till exempel i form av trötthet vid an- strängning och bultande hjärtverksamhet. Behandlingen måste ges i form av in- jektioner. Extra järn tillförs också pati- enten under denna behandling. Medel mot syrabas-störning Det är inte bra för kroppen om pH-vär- det i blodet är för lågt. Att byta till njur- foder har effekt mot den acidos djuren ofta drabbas av i samband med att nju- rarnas funktion avtar. Om foderbytet inte ger tillräcklig effekt kan veterinären ordinera mediciner som kaliumcitrat el- ler bikarbonat. I de fall en patient har både ett lågt kaliumvärde och ett lågt pH i blodet kan man med kaliumcitratbe- handling alltså få dubbelt positiv effekt. Blodtryckssänkande läkemedel Ett högt blodtryck kan förutom de ovan nämnda blödningarna i ögonbotten och hjärtförstoring även ge skador i (redan sjuka) njurar och i nervsystemet. Veteri- nären kan då ordinera så kallade ACE- hämmare. Dessa läkemedel ökar bland annat njurarnas utsöndring av vatten och salter vilket i sin tur ger ett lägre blod- tryck. I de fall blodtrycket är mycket högt eller då man inte fått tillräcklig ef- fekt av ACE-hämmaren kan kalciumka- nalsblockerare läggas till behandlingen. Dessa ämnen sänker ofta blodtrycket markant. Behandling av proteinförlust tillurinen När blodet förlorar protein till urinen via njurarna behandlas detta dels med ett fo- derbyte till njurkost (se “Foder” ovan) och dels med ACE-hämmare. Dessa äm- nen har även förmågan att sänka trycket i njurens små kärl där själva filtreringen sker. När filtrationstrycket över kärlväg- garna minskar så minskar även protein- förlusten till urinen. Behandlingens effekt kan kontrolleras med hjälp av upprepade urinprover. Anledningen till att protein- förlusten bör behandlas är att den i sig påverkar njurens funktion negativt. Antibiotika Hundar och katter med kronisk njur- sjukdom drabbas oftare av urinvägsin- fektioner än djur med friska njurar. Man tror att detta beror på att urinens densitet (täthet) minskar i takt med att njurarnas förmåga att koncentrera urinen minskar. Den höga densiteten anses nämligen vara en av de faktorer i urinen som skyddar mot infektion. Vid positiv odling (bakte- rieväxt) på ett korrekt hanteraturinprov kan en resistensbestämning visa vilken typ av antibiotika som har bäst förut- sättningar att klara av infektionen. Sammanfattning Njurrelaterade sjukdomar är vanliga hos hund och katt. Drabbade individer kan till följd av nedsättningen i njurfunktion råka ut för komplicerande faktorer som blodbrist, högt blodtryck, infektion, pro- teinförlust till urinen, överfunktion av bi-
<a href="/v5/viewer/files/Default_s.aspx?gKey=5n4j6x1f&gInitPage=8">Doggy Rapport 2 - 2008 Njurar, allergi 20DOGGY-RAP</a> PORT •2008 •ÅRGÅNG 32 •NR 2 ALLERGINJURAR Göteborgs postregion Porto betalt Port payé P 410197400B Ansvarig utgivare:Hans Nilsson Veterinärmedicinsk konsult: Leg. vet. Lena Myrenius I redaktionen: Agronomie doktor Ann Högberg Redaktionssekreterare: Annika Norberg Redigering:Karli Ord och Bild Förfrågningar om tidningen, artiklar i tidi- gare nummer m.m. besvaras gärna av tid- ningens redaktionssekreterare! För signe- rade artiklar svarar författaren. För osignerat material svarar redaktionen. För insänt, ej be- ställt material ansvaras ej. Artiklar och bilder i Doggy-Rapport får endast återges med redaktionens tillstånd och efter överenskommelse i varje enskilt fall med upp- hovsmannen, författaren och/eller fotografen. I sammanhanget skall det klart framgå från vil- ket nummer av Doggy-Rapport artikeln är hämtad. För närmare upplysningar – tag kon- takt med redaktionssekreteraren! Läsarservice:Tidigare nummer av Doggy- Rapport kan beställas och kostar då 20 kr (med reservation för att vissa nummer inte längre finns i lager). Fotostatkopiering av ar- tiklar: 2:50 kr/sid. Samlingspärm: 32 kr. För varje beställning utgår en expeditionsavgift på 10 kr. Moms ingår. ISSN: 1400-6650 Postadress:Doggy-Rapport, 447 84 Vårgårda Telefon:0322-66 65 00 Från utlandet 46 (0)322 66 65 00 Telefax: 0322-66 65 80 Hemsida: www.doggyrapport.se E-mail:dogpost@doggy.se Produceras av Prinfo Vårgårda AB, Box 45, 447 22 Vårgårda. Lantmännen Doggy uppfyller kraven i den internationella kvalitetsstandarden SS-EN ISO 9001. Certifikat nr 321, utfärdat av SIS Certifiering AB.Veterinärinformation från Lantmännen Doggy AB UPPFÖDARE! Du är väl medlem i vår uppfödarklubb? Om inte ring eller maila till oss: Annika Wängvik annika.wangvik@lantmannen.com Linda Aspsjö Dahlgren Mammaledig Jaana Arvidsson (vikarie) jaana.arvidsson@lantmannen.com Tel (växel) 0322-66 65 00 sköldkörtlarna med mera. Identifiering och korrektion av komplicerande fakto- rer kan få patienten att både må bättre och leva längre. Ju tidigare en kronisk njursjukdom kan diagnostiseras, desto större möjligheter har vi att försöka för- länga tiden fram till att njurfunktionen blir så nedsatt att djuret får symtom på njursjukdom. Lena Pelander Veterinär LENA PELANDER arbetar vid Universitetskliniken, SLU i Uppsala. Fotnot: * gammakamera = kamera som registrerar elektromagnetiska vågor med mycket kort våglängd. Följdfråga om allergi Efter artikeln om allergi i Doggy- Rapport nr 1 2008 vill Gun-Britt Sö- derström gärna ha tips för allergiska hundars tassar. Gun-Britts hund genomgår immunterapi och får till- skott av omega-3-fettsyror i form av fiskolja. Hundens tassar är dock svullna. D et är alltid svårt att veta vad den en- skilda hunden har problem med. Varje allergihund behöver individuell be- handling. Receptfria salvor som är bra är Inoty- ol (köps på Apoteket) samt Viatop (hos veterinär). Det är vanligt med kliande svampin- fektioner i tassarna. Detta bör konstate- ras av en veterinär med hjälp av prov från tassens hud. Hundar som har svamp- infektioner svarar bra på täta schampo- neringar med det receptbelagda scham- pot Malaseb. Det kan krävas att man schamponerar varannan dag och scham- pot bör verka i tio till femton minuter. Det har kommit en ny kortisonspray för huden, det receptbelagda Cortavan- ce. Det kan användas för huden på tas- sarna och lindrar klåda. Detta preparat ger inte den förtunning av huden som an- nars är ett problem i tasshud. Den kan sprayas på huden dagligen under kortare perioder för att lindra. Rebecka Frey Veterinär REBECKA FREY är specialist i hundens och kattens sjukdomar och arbetar vid Norsholms Djursjukhus i Norsholm. Doggy- Rapport på Nätet! Doggy-Rapport finns utlagd på Internet. Besök oss gärna på http://www.doggy.se. Rodnad och hudirritation i en tass på en allergisk hund. Foto: Rebecka Frey. 20DOGGY-RAPPORT •2008 •ÅRGÅNG 32 •NR 2 ALLERGINJURAR Göteborgs postregion Porto betalt Port payé P 410197400B Ansvarig utgivare:Hans Nilsson Veterinärmedicinsk konsult: Leg. vet. Lena Myrenius I redaktionen: Agronomie doktor Ann Högberg Redaktionssekreterare: Annika Norberg Redigering:Karli Ord och Bild Förfrågningar om tidningen, artiklar i tidi- gare nummer m.m. besvaras gärna av tid- ningens redaktionssekreterare! För signe- rade artiklar svarar författaren. För osignerat material svarar redaktionen. För insänt, ej be- ställt material ansvaras ej. Artiklar och bilder i Doggy-Rapport får endast återges med redaktionens tillstånd och efter överenskommelse i varje enskilt fall med upp- hovsmannen, författaren och/eller fotografen. I sammanhanget skall det klart framgå från vil- ket nummer av Doggy-Rapport artikeln är hämtad. För närmare upplysningar – tag kon- takt med redaktionssekreteraren! Läsarservice:Tidigare nummer av Doggy- Rapport kan beställas och kostar då 20 kr (med reservation för att vissa nummer inte längre finns i lager). Fotostatkopiering av ar- tiklar: 2:50 kr/sid. Samlingspärm: 32 kr. För varje beställning utgår en expeditionsavgift på 10 kr. Moms ingår. ISSN: 1400-6650 Postadress:Doggy-Rapport, 447 84 Vårgårda Telefon:0322-66 65 00 Från utlandet 46 (0)322 66 65 00 Telefax: 0322-66 65 80 Hemsida: www.doggyrapport.se E-mail:dogpost@doggy.se Produceras av Prinfo Vårgårda AB, Box 45, 447 22 Vårgårda. Lantmännen Doggy uppfyller kraven i den internationella kvalitetsstandarden SS-EN ISO 9001. Certifikat nr 321, utfärdat av SIS Certifiering AB.Veterinärinformation från Lantmännen Doggy AB UPPFÖDARE! Du är väl medlem i vår uppfödarklubb? Om inte ring eller maila till oss: Annika Wängvik annika.wangvik@lantmannen.com Linda Aspsjö Dahlgren Mammaledig Jaana Arvidsson (vikarie) jaana.arvidsson@lantmannen.com Tel (växel) 0322-66 65 00 sköldkörtlarna med mera. Identifiering och korrektion av komplicerande fakto- rer kan få patienten att både må bättre och leva längre. Ju tidigare en kronisk njursjukdom kan diagnostiseras, desto större möjligheter har vi att försöka för- länga tiden fram till att njurfunktionen blir så nedsatt att djuret får symtom på njursjukdom. Lena Pelander Veterinär LENA PELANDER arbetar vid Universitetskliniken, SLU i Uppsala. Fotnot: * gammakamera = kamera som registrerar elektromagnetiska vågor med mycket kort våglängd. Följdfråga om allergi Efter artikeln om allergi i Doggy- Rapport nr 1 2008 vill Gun-Britt Sö- derström gärna ha tips för allergiska hundars tassar. Gun-Britts hund genomgår immunterapi och får till- skott av omega-3-fettsyror i form av fiskolja. Hundens tassar är dock svullna. D et är alltid svårt att veta vad den en- skilda hunden har problem med. Varje allergihund behöver individuell be- handling. Receptfria salvor som är bra är Inoty- ol (köps på Apoteket) samt Viatop (hos veterinär). Det är vanligt med kliande svampin- fektioner i tassarna. Detta bör konstate- ras av en veterinär med hjälp av prov från tassens hud. Hundar som har svamp- infektioner svarar bra på täta schampo- neringar med det receptbelagda scham- pot Malaseb. Det kan krävas att man schamponerar varannan dag och scham- pot bör verka i tio till femton minuter. Det har kommit en ny kortisonspray för huden, det receptbelagda Cortavan- ce. Det kan användas för huden på tas- sarna och lindrar klåda. Detta preparat ger inte den förtunning av huden som an- nars är ett problem i tasshud. Den kan sprayas på huden dagligen under kortare perioder för att lindra. Rebecka Frey Veterinär REBECKA FREY är specialist i hundens och kattens sjukdomar och arbetar vid Norsholms Djursjukhus i Norsholm. Doggy- Rapport på Nätet! Doggy-Rapport finns utlagd på Internet. Besök oss gärna på http://www.doggy.se. Rodnad och hudirritation i en tass på en allergisk hund. Foto: Rebecka Frey.
