TIDNINGEN TILLVÄXT 1
Debatt FAKTA URBAN RYDIN, Skatteansvarig på Lan
tbrukarnas Riksförbund och chef för Skattebyrån i LRF Konsult. urban.rydin@lrfkonsult.se OM ETT FÖRVÄRV av en skogsfastighet utgör ett rationaliseringsförvärv finns möjlighet för köparen att snabbare få utnyttja sitt skogsavdragsutrymme. Vidare kan överlåtaren få sätta av kapitalvinst och återföring av värdeminskningsavdrag med mera till en ersättningsfond, vilket möjliggör återinvestering utan beskattning. Skatteverket anser att regleringen om rationaliseringsförvärv är en särregel som enbart ska kunna tillämpas i vissa speciella fall. Det kan då, enligt Skatteverket, inte vara rimligt att denna bestämmelse regelmässigt ska kunna tillämpas vid varje tillköp av skogsmark. Enligt min uppfattning finns dock inte något stöd för tanken om att det är fråga om en särregel. I stället är ett rationaliseringsförvärv, enligt förarbetena när reglerna infördes, ett förvärv som medför att den nya ägarens brukningsenhet blivit bättre. Tyvärr ledde denna missuppfattning till att Skatteverket för ett år 6 Tillväxt Rationaliseringsförvärv DEN SOM äger en fastighet som är taxerad som lantbruksenhet och förvärvar ytterligare sådan mark kan vid beskattning få skogsavdrag enligt förmånligare regler än vid vanliga förvärv. Detta om Skatteverket betraktar förvärvet som ett så kallat rationaliseringsförvärv. LÄS MER om ställningstagandet på Skatteverkets hemsida: http://korta.nu/ rationalisering Om du har synpunkter på något du läst i Tillväxt eller förslag på vad du tycker vi borde skriva om, tveka inte att höra av dig till oss! Mejladress skogochlantbruk@handelsbanken.se Postadress Handelsbanken Skog och lantbruk, Torsgatan 14, 103 70 Stockholm Skatteverkets prestige drabbar skogsägare Urban Rydin, skattechef på LRF Konsult, är starkt kritisk till Skatteverkets skärpta ställningstagande gällande rationaliseringsförvärv av skog. Dels har Skatteverket missuppfattat de förarbeten som har gjorts, skriver Rydin. Dels tycks det som om prestige står i vägen för att myndigheten – trots stark kritik – ska ändra sitt beslut. sedan publicerade ett ställningstagande i frågan om rationaliseringsförvärv. Detta ställningstagande förändrar bedömningen för hela 90–95 procent av de förvärv som tidigare ansågs vara just rationaliseringsförvärv. Trots att ställningstagandet har kritiserats från många håll vägrar Skatteverket att dra tillbaka det. Det verkar som om prestigen är viktigare än det skatte system som våra valda riksdagsledamöter beslutat om. I SKATTEVERKETS ställningstagande som finns tillgängligt på myndighetens hemsida finns ett vägavståndskrav på tre mil. Det innebär att den förvärvade fastigheten måste finnas inom detta avstånd för att kunna bedömas som ingående i samma brukningsenhet som det tidigare innehavet. Det är givetvis i många fall motiverat med schabloner i bedömningen och denna är ganska rimlig. Skatteverket motiverar den valda nivån med att flera länsstyrelser har minskat kravet på fysisk närhet och höjt avståndsgränsen. Skatteverket har inte haft något emot detta utan valt den högsta kända avståndsgränsen. Att detta inte är en absolut gräns visar dock ett rättsfall från vår högsta skattedomstol som i ett fall bedömt att en fastighet belägen på åtta mils avstånd från andra skogsfastigheter ingick i samma ekonomiska enhet som de. När den enda rationaliseringseffekten utgörs av stordriftsfördelar finns ett krav i ställningstagandet på att förvärvet ska medföra att brukningsenhetens storlek passerar gränsen 400 hektar. Detta krav ska inte tolkas så att man successivt kan köpa fastigheter för att så småningom komma upp till 400 hektar och räkna varje förvärv som ett rationaliseringsförvärv, endast det sista förvärvet kan räknas som rationaliseringsförvärv. En mycket märklig schablon som också kritiserats hårt. I ställningstagandet anges att storleken på 400 hektar produktiv skogsmark omnämns i ”Riktlinjer för utfärdande av rationaliseringsintyg i Västra Götalands län”, som beslutades år 2001. Jag kan nu konstatera att mindre än en procent av de befintliga brukningsenheter som ägs av fysiska personer har denna storlek och att tillväxten varierar cirka fyra gånger i landet. Det innebär att en skogsfastighet i södra Sverige har en tillväxt som är fyra gånger större än en uppe i norr. Vi pratar alltså om helt olika fastigheter. Dessa siffror gör ställningstagandet i denna del än mer svårförståeligt. I ställningstagandet finns vidare ett antal exempel för att illustrera Skatteverkets uppfattning. Jag har frågat Länsstyrelsen i Västra Götaland om