Kollega 1
Ville rädda liv SOS Alarm skrämmer sin personal t
ill tystnad. Det hävdar Margret Hurtig som efter 27 års prickfri tjänst plötsligt fick sparken från sitt jobb som larmoperatör. Text Ola Rennstam Bild Maja Kristin Nylander Diskoteksbranden på Hisingen, spårvagnsolyckan i Göteborg och branden på Scandinavian Star. Margret Hurtig har upplevt de stora katastroferna på nära håll. Som larmoperatör har hon räddat liv och hjälpt människor i nöd i hela sitt yrkesliv, först 14 år på Televerket och därefter 27 år på SOS Alarm. Margrets erfarenhet och raka sätt har gjort henne till lite av en institution, men hon var samtidigt väl medveten om att hennes frispråkighet inte uppskattades av cheferna. Trots det kom brevet sommaren 2009 som en chock. – Det stod att det pågick en utredning eftersom det framkommit en del påståenden om mig, säger Margret Hurtig. Kort därpå blev Margret uppsagd av personliga skäl och Unionen kopplades in. Det visade sig att företaget lyssnat av 200 telefonsamtal utan hennes vetskap. – Man letade efter något att använda sig av för att bli av med mig, men de hittade ingenting. Arbetsgivaren har rätt lyssna av 112, men här handlar det om ett helt annat telefonnummer som ambulanspersonalen använder när de avrapporterar efter en utryckning. Företaget har gjort sig skyldigt till omfattande olovlig avlyssning och jag funderar på att driva det till Europadomstolen. Margret tackade nej till företagets erbjudande om sex månadslöner och en personlig coach som skulle hjälpa till att hitta ett nytt arbete. Då skärpte plötsligt arbetsgivaren tonen och Margret var inte längre uppsagd utan avskedad och anklagad för att ha begått ett allvarligt sekretessbrott. – De hotade mig med fängelse vid två tillfällen, men det var uppenbart att de bara ville skrämma mig till att acceptera en förlikning, säger hon. Det påstådda sekretessbrottet bestod i att Margret Hurtig hade lämnat ut en patients namn och adress till ambulanspersonal under utryckning via kommunikationsradion. – Det är inte olagligt när det handlar om att rädda liv. Vi som är gamla i gamet på SOS Alarm har dessutom aldrig skrivit på något pap- 14 KOLLEGA 2-12 per om sekretess och företaget gjorde heller aldrig någon polisanmälan. Unionen ansåg att det saknades saklig grund till avskedet och stämde SOS Alarm i Arbetsdomstolen, AD. Företaget erbjöd Margret först 150 000 kronor och därefter 250 000 kronor i förlikning, vilket hon bestämt avvisade. I stället levde hon på sparade pengar, fast besluten att SOS Alarms agerande skulle nå offentlighetens ljus. – För mig handlade det inte om pengar, jag ville ha upprättelse. Företaget skulle till domstol, så var det bara, för så här behandlar man inte folk och de ska inte kunna köpa sig fria gång på gång, säger hon. Enligt Margret Hurtig skrämmer SOS Alarm personalen till tystnad genom att konsekvent avskeda dem som anses obekväma. Därefter köper man ut dem innan ärendet kommer till AD. Tony Andersson, ombudsman på Unionen, bekräftar bilden. – Just nu har vi ett identiskt fall där SOS Alarm agerat på samma sätt som mot Maggan, säger han. I september 2011, mer än två år efter uppsägningen, skulle ärendet till slut upp i AD. Men två veckor före förhandlingen fick Margret ett överraskande besked – arbetsgivaren hade gjort en helomvändning. – De erbjöd mig plötsligt jobbet tillbaka, allt var glömt och avskedet hade aldrig ägt rum. Det var en stor seger, men jag ville till domstol för att företaget skulle få skylta med det här. Margret såg fram emot en triumferande seger i AD och ett stort ekonomiskt skade- stånd. Men så skulle det inte bli. Sex dagar före förhandlingen meddelade Unionen att man inte längre tänkte företräda henne i AD. Ett dråpslag. – Vi hade kämpat i två år och när vi var ett par dagar från domstol drog facket sig ur. Jag blev oerhört besviken, säger hon. Orsaken till Unionens beslut är att Margret erbjudits jobbet tillbaka och 375 000 kronor, vilket var ungefär samma belopp som man bedömde att hon kunde få om hon vann i AD. För Margret återstod bara att trots allt acceptera förlikning. Alternativet, att starta en civilrättslig process som hade tagit flera år, var otänkbart. Trots skadeståndet och företagets kovändning känner Margret Hurtig att hon inte riktig fått upprättelse. Unionens chefsjurist Martin Wästfelt anser att Margret Hurtig fick en bra uppgörelse med tanke på att hon tackade nej till arbetsgivarens erbjudande om att få jobbet tillbaka. Rent generellt driver Unionen inte fall till AD bara för att “brännmärka” ett företag, framför allt inte om de vill göra rätt för sig. – Vår bedömning är att Margret fick det hon kunde uppnå enligt den praxis som utmejslats. Unionens princip är att om man får det man kan uppnå är det rättegångsmissbruk att köra ärendet vidare till domstol, säger Martin Wästfelt. Så svarar SOS Alarm på kritiken SOS Alarm konstaterar att man följer de arbetsrättsliga lagar och regler som gäller för verksamheten. Mer än så vill man inte kommentera ärendet med hänsyn till medarbetaren. Företaget anser att man har rätt att lyssna av en larmoperatör utan dennes vetskap, inte enbart på 112, utan även på den telefonlinje som ambulanspersonal använder för att avrapportera efter utryckning. Företaget konstaterar att enligt lag ska uppgifter om hjälpsökande kommuniceras på ett säkert sätt via telefon eller via digitala system. Eftersom den analoga radion inte uppfyller detta krav måste informationen som förmedlas där alltid begränsas på ett korrekt sätt. Det är ytterst en fråga om den hjälpsökandes integritet. Läs hela SOS Alarms svar på www.kollega.se