Spegeln Staffanstorp nr 13 2026 1
22 Med kanalbåt på Douro på många andra platser.
Staden var otroligt vacker och ren, det var inte ett skräp någonstans. Under tiden vi satt på ett kafé var det tre olika ungdomar som passerade med skräp i sina händer, alla tre stannade till vid papperskorgen som fanns utmed vägen och slängde sitt skräp där. Något som våra ungdomar och även vuxna för den delen borde lära sig. Efter någon timme då vi alla hade fått vandra fritt i staden samlades vi för att äta en god middag tillsammans innan vi startade färden tillbaka till båten. Alla var vi ganska trötta på vägen hem så där var inga livligare samtal på bussen. På kvällen firade vi Jan, en av de som satt vid vårt bord, då han fyllde 70 år. Givetvis fick han en flaska gott portugisiskt vin. En vacker fredag i slutet av maj gav vi oss ut på vår resa för att åka kanalbåt på floden Douro i Portugal. En resa som vi länge drömt om att få göra. Vid halv tre tiden gick planet från Köpenhamn mot Porto. När vi landade i Porto möttes vi av en mycket trevlig guide som lotsade oss och våra medpassagerare till bussen som skulle ta oss till båten. Genom ett Porto med mycket trafik kom vi efter trekvart fram till båten. En lagom stor båt med plats för 100–150 passagerare. Hytten var inte så stor men fullt ok, framförallt hade den ett panorama fönster så att man kunde ligga i sängen och bara njuta av naturen om man kände för det. På kvällen åt vi en god tre rätters middag tillsammans med två andra par vid bordet, de skulle bli vårt matsällskap resten av resan. Mycket trevliga alla fyra, där var inga svårigheter att komma överens då vi dessutom hade en del gemensamma ämnen att prata om. Efter middagen var det en liten busstur genom de lite äldre delarna av Porto. Vi besökte bland annat en järnvägsstation, det låter kanske inte så kul men den var mycket vacker och på baksidan av den var det massor av små restauranger. Fyra av dem hade varsin Michelin stjärna, så maten den var nog inte dålig. Genom att det var fredag kväll så var där också ett himla tryck. Hade varit roligt att stanna där ett tag och festa lite grann. Den andra dagen kunde de som ville åka på en busstur genom Porto på förmiddagen, men vi valde att ta det lite lugnt och gå till den närliggande byn Guiaraes, om inget annat för att försöka köpa en hårborste då vi glömt vår hemma. Där var mycket backigt, så motion fick vi men ingen borste. Portugal har förresten fått sitt namn från de båda orterna på varsin sida Douro. Porto och Guiaraes. Vid tolv tiden var vi tillbaka på båten för avfärd. Kryssningen går genom hjärtat av vindistriktet i Dourodalen. På båda sidor av floden har vi panorama utsikt över terrasserade vingårdar. De som ligger högst upp ligger på en höjd av 700 höjdmeter. Vi passerar genom ett antal slussar, bland annat Carrapatelo som är en Europas högsta. Den var mäktig, lite större än de utmed Göta kanal. Till middagen bjöds vi på en portugisisk kväll, maten var väl så där om man ska vara ärlig men vinet utmärkt. Kan rekommendera portugisiska viner, de är otroligt goda. Efter maten bjöds vi på en flamenco show i baren. Den tredje dagen åkte vi buss till palatset Solar de Matteus, en vacker baraockherrgård från 1700-talet i Vila Real. Palatset hade en imponerande arkitektur men framförallt hade de en otrolig trädgård med labyrinter av buxbom och en rosen trädgård med jag vet inte hur många olika rosor där var, men vackra var de. Om ni undrar hur herrgården ser ut, kan ni titta på den lite runda flaskan med portvinet Matteus. Det är den herrgården som är på flaskan. Dock görs inte vinet där utan produceras på annan plats. Tillverkarna har dock fått lov att använda den på etiketten. Vi for vidare med buss genom ett fantastiskt vacker landskap, vilka vyer, med en svindlande utsikt där vinrankorna växer på terrasser utmed bergen. Den fjärde dagen övergav vi Portugal för att göra en två timmars bussresa till den spanska staden Salamanca, en stad som finns med på UNESCO:s världsarvslista. Här ändrade sig naturen markant, från vinodlingar till ett utpräglat jordbrukslandskap med odlingar, massor av kor och ett antal storkar. Vi fick veta att det var härifrån man avlade fram de svarta tjurarna till tjurfäktningarna. De anses vara lite argare och svårare att hantera. För min del anser jag att tjurfäktningar överhuvudet ska förbjudas, maken till djurplågeri finns inte. Nog pratat om tjurar. Salamanca brukar kallas den gyllene staden på grund av att den får ett alldeles speciellt sken när solen skiner på den varma sandstenen som de flesta av husen är byggda av. Vi besökte först universitetet som är ett av Europas allra äldsta, det startades på 1200 – talet och ungefär 20 procent av stadens invånare är studenter. Stadens historia sträcker sig flera tusen år tillbaka. Här möttes forskare från kristna, arabiska och judiska kulturer mellan 1200–1400-talen då de förföljdes Den femte dagen började vi vår resa tillbaka mot Porto. Efter lunch gjorde vi ett stopp i Ferradosa där vi steg på bussen för att ta oss till en lokal quinta, vingård, Färden gick längs smala krokiga vägar där ingen av oss hade velat köra buss. Att det hade regnat ganska mycket gjorde inte saken bättre, då vägen rasat på sina ställen och där var väg arbeten. Utmed vägen växte det korkekar och vi fick lära oss att det är ingen verksamhet som man får ha bråttom i. Den första barken tar man när trädet är 25 år, men den får inte användas kommersiellt. Sedan måste man vänta 10 år innan nästa gång, den får inte heller användas kommersiellt utan man måste vänta ytterligare tio år innan man får göra den första skörden som kan användas till korkar, underlägg, väskor med mera. Så planterar du en korkek så är det för att dina barn och barnbarn ska kunna ha nytta av det. Och nej, de växer inte som i Tjuren Ferdinand, om någon nu trodde det. Väl framme på vår guinta så fick vi se hur vinproduktion går till. Här trampade de fortfarande sitt vin för fot. Tyvärr fick vi inte prova, det hade varit roligt. Efter rundturen fick vi provsmaka fyra olika portvin. Det var från det rödaste röda till vitt. Vår favorit blev ett lite gulare vin med nästan sherrysmak , så vi fick med oss några flaskor hem. Väl hemma var det dags för resans sista middag tillsammans med våra nyfunna vänner. Lika trevligt som vanligt vid bordet. Dags för hemresa. Vi som skulle åka till Köpenhamn fick en tidig avfärd. För att vara säkra på att vi skulle vara framme på flygplatsen i tid fick vi lämna båten redan klockan 7.00. Ingen frukost men vi fick frukostpåsar med oss att förtära på bussen eller flygplatsen. Vi var på flygplasten i mycket god tid så det blev några timmar där med korsord och soduko. Resan var väl värd sina pengar och jag kan varmt rekommendera den om man inte är ute för hålligång utan bara vill njuta av det otroligt vackra landskapet i makligt tempo. Lite relax i livet. Text: Ragnhild Svensson Tisdagen den 7 juli 2026 Staffanstorps Släktforskarförening i samarbete med PRO och Hembygdsföreningen i Staffanstorp Klockan 11.00-17.00. Öppet hus på Folkets hus. Varmt välkommen Jourhavande släktforskare under dagen. Vi ger första hjälpen, om hur du börjar släktforska, eller om du fastnat i din forskning hjälper vi dig komma loss. Bokbord, Släktforskarlitteratur till försäljning. Hembygdsföreningen och smedjan i Nevishög presenterar sin verksamhet Anmäl dig till höstens släktforskarkurs, start den 5 oktober. 11-16 Kaffe och kaka serveras till självkostnad. 11.00 Introduktion till DNA-släktforskning, Elisabeth informerar 13.00 Filmvisning, Mattias Wellander visar sin film, ”mamma med sin son på Vipeholm”. 14.00 Anders Linders berättar, när nymodigheter kom till Staffanstorp, t.ex. elektricitet och telefon. HÄLSOHUSET bokning 073-622 18 98