Nordens Tidning 1
VÄLFÄRD Stora inkomstskillnader leder till ökad s
egregation såväl inom regioner som kommuner vilket utgör ett allvarligt hot mot den sociala sammanhållningen i Norden. Norden har jämförelsevis små inkomstskillnader, men liksom i de flesta OECD-länder har dessa ökat sedan 1990-talet. Mest ökar de i Danmark och Sverige som båda sedan år 2000 har haft en snabbare ökning av inkomstklyftorna jämfört med genomsnittet i OECD medan de i Norge och Finland har ökat i samma takt som OECD:s genomsnitt. På Island har gapet till och med minskat, huvudsakligen som en konsekvens av finanskrisen 2008-2011 som ju drabbade Island hårt. Störst är inkomstskillnaderna i Sverige och Grönland, minst i Norge och Färöarna. De högsta Gini-koefficienterna, som är det mått som normalt används för att beskriva inkomstskillnader, finns i kommuner i huvudstadsregionerna. Danderyd, Lidingö och Gentofte utanför Köpenhamn har nästan dubbelt så höga värden som det nationella genomsnittet. Motsatt sticker Norge ut som det land som har minst inkomstskillnader, framför allt beroende på att man har få hushåll med riktigt låga inkomster, men heller inte så många med riktigt höga. OSLO TOPPAR OCH ISLÄNDSKA REGIONER GÅR MEST FRAMÅT Oslo toppar rankingen som den region i Norden som har den största potentialen följd av huvudstadsregionerna i Danmark, Sverige, Island och Finland. Oslo står ut som den främsta regionen framför allt på grund av dess ekonomiska styrka och en gynnsam befolkningsutveckling. Men det skall också sägas att Oslo gynnas av att regionen är lika med Oslo kommun vilket innebär att man på en förhållandevis liten geografisk yta har koncentrerat en betydande del av Norges ekonomiska och utbildningsmässiga resurser, till skillnad från exempelvis den danska huvudstadsregionen som även omfattar Bornholm. Till gengäld gynnas Köpenhamnsregionen av arbetskraftspendlingen från Skåne som bidrar till den ekonomiska tillväxten på den danska sidan gränsen. De intermediära regionerna utmärks av stark demografisk men svagare ekonomisk utveckling. Ett undantag 16 NORDENS TIDNING 2-20 är Uppsala som med sin sjätteplats omedelbart efter huvudstadsregionerna toppar listan i denna kategori. Uppsalas framgångar beror dels på universiteten och en stark biovetenskaplig forskning, dels på närheten till Stockholm och Arlanda flygplats. Landsbygdsregioner med höga rankingar finner man framför allt på Island, i Nordnorge samt på Åland och Färöarna. Landsbygdsregionerna är framför allt starka vad gäller arbetsmarknaden, utmärkande är bland annat hög sysselsättning, medan hög utflyttning och låg bruttoregionalprodukt per capita är svaga faktorer. Högst rankad bland svenska rurala regioner är Kronoberg med en elfte plats i kategorien. Trenden är att Färöarna tillsammans med de isländska regionerna har förbättrat sina positioner sedan den senaste granskningen för två år sedan, medan norska regioner backar något. Det största klivet uppåt sedan 2018 tas av Austurland på Island som avancerar 12 steg i den totala rankingen, vilket framför allt beror på en stark demografisk utveckling tack vare arbetskraftsinvandring på grund av den blomstrande turismen och en rad åtgärder för att dra till sig inflyttare. Av alla regioner är Blekinge den som fallit mest med 11 steg. Det är den region i Norden som har den högsta ungdomsarbetslösheten och en av de lägsta bruttoregionalprodukterna per capita. KJELL NILSSON, DIREKTÖR NORDREGIO