Årsskrift 1999 1
Årsskrift 1999 Sida 2
Årsskrift 1999 Sida 3
Årsskrift 1999 Sida 4
Årsskrift 1999 Sida 5
Årsskrift 1999 Sida 6
Årsskrift 1999 Sida 7
Årsskrift 1999 Sida 8
Årsskrift 1999 Sida 9
Årsskrift 1999 Sida 10
Årsskrift 1999 Sida 11
Årsskrift 1999 Sida 12
Årsskrift 1999 Sida 13
Årsskrift 1999 Sida 14
Årsskrift 1999 Sida 15
Årsskrift 1999 Sida 16
Årsskrift 1999 Sida 17
Årsskrift 1999 Sida 18 höger på nuvarande femte hå
let. Pojkarna rev bort det mesta av mossan och hittade bollen. Sedan ut på banan, med professor Bohmanssons klubbor. "Det var riktiga klubbor. Det går inte att beskriva lyckan när vi fick spela med dem", berättar Eric. Eric, Bert, Allan och några av de andra blev snart duktiga. Pojkarna från stanhade ingen chans. Eric tror att det berodde på att de hemmagjorda klubborna var så svajiga i skaften. Det krävdes fin timing för att ha en chans på Täpprapokalen. "Vi kanske inte lärde oss någon stil, men vi lärde oss att svinga", berättar Eric. 1947 blev de ivrigaste pojkarna efter viss tvekan insläppta i klubben. De tog åtta klubbrnästerskap under de närmaste tio åren. Ombytta roller i Alliansen Just 1947 gjorde Hovåsspelaren Ola Bergqvist lumpen på I 3 i Örebro. Han blev imponerad och övertalade Eric att komma med till Hovås för att spela junior-SM. Det var första gången Eric såg en annan golfbana. Han kom på sjätte plats i slagspelskvalet, där G. A. Bielke var överlägsen, men åkte ut i första omgången i matchspelet. Eric spelade i SM några gånger, men utan nämnvärd framgång. Han drog sig för att åka ut och tävla. "Det var inte värt att lägga ned de pengarna. Det var ju roligt att ha motorcykel också." På motorcykeln körde han en gång till Stockholm tillsammans med klubbens nye instruktör, Åke Eriksson från Lidingö, för att spela Alliansen, där en pro och en amatör spelade foursorne. Inte heller där gick det särskilt bra. Men det är roligt att berätta därför att de båda spelade i Alliansen ytterligare en gång. Det var 1966 och då var rollerna ombytta, Åke amatör och Eric professionell. Eric gick i yrkesskola och blev bil- 18 mekaniker. Vad gäller golfen nöjde han sig med att vara bäst i klubben. Örebro GK var en etablerad klubb och banan hade gott rykte, men det var ju bara nio hål. 1959 beslutade klubben att bygga ut till 18 hål och bjöd ut arbetet på entreprenad. "Det lägsta budet var dubbelt så högt som klubben tänkt sig", berättar Eric. "Så Helmer Reveman (sedermera ordförande) kom till mig och sa 'Kan inte du ta hand om bygget? Du kan ju spela golf och har sett golfbanor'." Så blev det. Eric, som är bondson, fick en snabbkurs hos Weibulls i Skåne och tre månaders golfpraktik hos Sven Nordström i Tylösand. 1960 blev han instruktör, banbyggare och maskinskötare. Livet som golfproffs var hårt och i stort sett utan golf. "Jg harvade och schaktade och jobbade med maskinerna. Jag fick kasta in lite träningstimmar här och d " "ar. Den nya banan invigdes av prins Bertil 1962 och Eric gick över till golf på heltid. Men på vintrarna blev han åter bilplåtslagare. "Det var bra att få komma tillbaka till
Årsskrift 1999 Sida 19
Årsskrift 1999 Sida 20
Årsskrift 1999 Sida 21
Årsskrift 1999 Sida 22
Årsskrift 1999 Sida 23
Årsskrift 1999 Sida 24
Årsskrift 1999 Sida 25
Årsskrift 1999 Sida 26
Årsskrift 1999 Sida 27
Årsskrift 1999 Sida 28
Årsskrift 1999 Sida 29
Årsskrift 1999 Sida 30
Årsskrift 1999 Sida 31
Årsskrift 1999 Sida 32
Årsskrift 1999 Sida 33
Årsskrift 1999 Sida 34
Årsskrift 1999 Sida 35
Årsskrift 1999 Sida 36
Årsskrift 1999 Sida 37
Årsskrift 1999 Sida 43
Årsskrift 1999 Sida 44