Årsskrift 1999 1
Årsskrift 1999 Sida 2
Årsskrift 1999 Sida 3
Årsskrift 1999 Sida 4
Årsskrift 1999 Sida 5
Årsskrift 1999 Sida 6
Årsskrift 1999 Sida 7
Årsskrift 1999 Sida 8
Årsskrift 1999 Sida 9
Årsskrift 1999 Sida 10
Årsskrift 1999 Sida 11
Årsskrift 1999 Sida 12
Årsskrift 1999 Sida 13
Årsskrift 1999 Sida 14
Årsskrift 1999 Sida 15
Årsskrift 1999 Sida 16
Årsskrift 1999 Sida 17
Årsskrift 1999 Sida 18
Årsskrift 1999 Sida 19 de gamla jobbarkompisarna.
Det jobbet blev som en fritidssysselsättning." Efter tre år i PGA fick Eric vara med och tävla. I allmänhet spelade han bra men puttade dåligt. 1972 fick han emellertid en framgång och kvalade in till World Cup i Melbourne tillsammans med Jonas Peil. "Det var svårt med tidsomställningen. Jag sov inte ordentligt på fYra dagar. På första tee var jag nervös, jag såg inte bollen. Jag klackade driven och började med en bogey. Men sedan fick jag i en birdie på tvåan och gick första ronden tre över. Ingen var på par." "Andra ronden började jag med fem par. Sedan gjorde jag en tia." Eric slutade 55a. Han blev aldrig sugen på att ge sig ut som tävlingsspelare. "Golf måste vara roligt. Jag beundrar dem som kan starta varje vecka och göra resultat." Annat var det med lektionerna. "Den lågan brann hela tiden. Jag fick alltid gensvar", säger Eric. Men om han någon gång behövde en kick kunde han hitta på något. Som den gången då en spelare kom och klagade på sin hopplösa slice. "Om jag inte kan lära dig att hooka bjuder jag på lektionen", sa Eric. Eleven fick börja med att slå hook med bollhinkarna och till slut fick Eric sin betalning. hjälpmedel Med golffantasi och sin händighet från bilverkstaden har Eric hittat på många hjälpmedel i träningen. Han gjorde hål i en järnklubba och svetsade in en rörstump i slagriktningen. Om man slår rätt, utan att skära, passerar röret över bollen utan att rubba den. En annan klubba har en kardanknut i skaftet. Med den visar Eric att man kan slå både hook och slice genom att slunga klubbhuvudet i olika banor. Ett annat av hans hjälpmedel är trådstaketet runt drivingrangen. Han klämmer fast en boll i staketet och låter eleven slå. Det går bara om man kastar ut klubbhuvudet på rätt sätt. Om händerna går före kör man skaftänden i staketet och kommer aldrig åt bollen. 1990 måste Örebro GK åter bygga om sin bana för att undvika europavägen. Samtidigt började Eric tappa tålamodet med shopkedjorna. "De skulle bestämma hur mycket regnkläder jag skulle köpa. Jag fick inte vara mig själv." Så Eric blev åter banbyggare och ansökte om att bli amatör. Domen löd på karantän i fem år. 1995 var han en fri amatör och kunde äntligen, efter ett yrkesliv med golfen, börja träna. Och han lärde sig putta. Nu är han en jämn spelare med säkra drivar och långa järnslag, som är klart bättre än konkurrenternas. Det är inte så konstigt, tycker han själv. I caddietävlingen 1940 vann Bert en järnetta och han själv en trea. Med de klubborna spelade de alla slag och den förmågan har Eric kvar. Säsongen 1998 var Erics bästa hittills. Han var etta på seniorernas "order of merit", och vann sina matcher i landskampen mot Irland i Barsebäck. Tillsammans med Göran Stenport vann han sin bästboll (tre under par) och sin foursome (två under). Singeln vann Eric med 8/7 och var två under par när machen var slut. Och det ser bra ut för 1999. Varje dag sätter Eric äggklockan på 45 minuter och ställer sig i finrummet, där han har en bra spegelbild i det vintermörka fönstret. Så nöter han sin baksving med en hemmabyggd viktklubba tills klockan ringer. D 19
Årsskrift 1999 Sida 20
Årsskrift 1999 Sida 21
Årsskrift 1999 Sida 22
Årsskrift 1999 Sida 23
Årsskrift 1999 Sida 24
Årsskrift 1999 Sida 25
Årsskrift 1999 Sida 26
Årsskrift 1999 Sida 27
Årsskrift 1999 Sida 28
Årsskrift 1999 Sida 29
Årsskrift 1999 Sida 30
Årsskrift 1999 Sida 31
Årsskrift 1999 Sida 32
Årsskrift 1999 Sida 33
Årsskrift 1999 Sida 34
Årsskrift 1999 Sida 35
Årsskrift 1999 Sida 36
Årsskrift 1999 Sida 37
Årsskrift 1999 Sida 43
Årsskrift 1999 Sida 44