Årsskrift 1999 1
Årsskrift 1999 Sida 2
Årsskrift 1999 Sida 3
Årsskrift 1999 Sida 4
Årsskrift 1999 Sida 5
Årsskrift 1999 Sida 6
Årsskrift 1999 Sida 7
Årsskrift 1999 Sida 8 de mer sentida och samtida b
anarkitekterna. Om denna designfilosofi berättade jag vid Sällskapets Vinterträff 1998. För de medlemmar, som inte hade möjlighet att avnjuta den originella vintergolfen på Bro-Bålsta den dagen, följer här ett försök till sammandrag: Kan man mäta hur bra en är? För "betygssättning" aven golfbana brukar jag använda formeln au + NU + K + S där au står för golfupplevelse, NU för naturupplevelse, K för kondition och S för säkerhet. För enkelhetens skull använder jag betygskalan 1-5 där 5 är bäst, även om jag är medveten om att siffrorna egentligen borde viktas för att ta hänsyn till att faktorerna har olika värde för olika människor. Sålunda påstås det ofta att damer brukar tillmäta naturupplevelsen större betydelse än män, medan det kan förmodas att elitspelare i första hand ser till golfupplevelsen och banans kondition - kanske t.o.m. i omvänd ordning. Kan säkerhet och kondition nå.ve,rk:as av bana,rk:i.t~~k1;e11l? Låt oss, för att vara originella men praktiska, börja bakifrån och först titta på säkerheten. Vad det handlar om torde vara rätt uppenbart, men vanligen brukar nog inte spelaren tänka på att banarkitektens ansvar här gäller inte bara "spelare mot spelare" utan även "spelare mot banpersonal" och "spelare mot allmänhet", dvs eventuella kringboende och förbipasserande ickegolfare. Är markområdet tillräckligt stort och arkitektens layout professionellt gjord, finns chans till högt betyg på Säkerheten. Vi ska dock komma ihåg att normerna har förändrats påtagligt p.g.a. materialutveckling och ökad spelintensitet, så idag ställs helt andra krav på utrymmen och en banas layout än på Nisse Skölds tid. Låt oss gå vidare till banans kondition, 8 som de flesta kanske tror helt är greenkeeperns huvudvärk. Ja, det är naturligtvis riktigt i så motto, att det är han som får på skallen, när ett tee är utslitet, en green är dålig, en slänt är oklippt eller det står vatten på fairway efter ett regnväder. Men i grunden kan det många gånger vara så att banarkitekten inte bara är en medbrottsling utan faktiskt är den egentliga boven. Teet kanske är för litet, greenen kanske har placerats i ett skuggigt norrläge eller fått felaktig uppbyggnad, slänten är för brant eller ytavrinningen kanske inte har ägnats tillräckligt stor uppmärksamhet vid anläggandet av banan? Alltså, ju mer professionell layouten och designen är och arkitektens övervakning av markbearbetning, dränering och ytavrinning under själva byggnationen varit desto större blir förutsättningarna för ett högt betyg för Konditionen! Vem Visst är det så att Vår Herre, vad gäller omgivande vyer, på vissa banor har gjort ett bättre jobb än på andra. Men det kommer an på banarkitekten att hitta och kombinera de befintliga s.k. landskapsrummen på ett optimalt sätt. Och på de ställen där han känner sig nödsakad att justera eller komplettera dessa rum, så gäller det att markarbetena blir så väl landskapsanpassade, att alla tror att det inte har gjorts några markarbeten. Ju naturligare det konstgjorda skapandet varit, desto högre betyg får NaturUpplevelsen! En väldesignad och välbyggd golfbana kan faktiskt liknas vid ett konstverk och borde, enligt mångas mening, omfattas av begreppet upphovsmannarätt. Tyvärr får dock banarkitekten ibland se sitt verk förvanskat aven klåfingrig greenkeeper, aven mer kallad än skickad bankommitteordförande, som menar att fairwaybunkern på 4:an borde ligga till höger och inte till vänster (han är själv
Årsskrift 1999 Sida 9
Årsskrift 1999 Sida 10
Årsskrift 1999 Sida 11
Årsskrift 1999 Sida 12
Årsskrift 1999 Sida 13
Årsskrift 1999 Sida 14
Årsskrift 1999 Sida 15
Årsskrift 1999 Sida 16
Årsskrift 1999 Sida 17
Årsskrift 1999 Sida 18
Årsskrift 1999 Sida 19
Årsskrift 1999 Sida 20
Årsskrift 1999 Sida 21
Årsskrift 1999 Sida 22
Årsskrift 1999 Sida 23
Årsskrift 1999 Sida 24
Årsskrift 1999 Sida 25
Årsskrift 1999 Sida 26
Årsskrift 1999 Sida 27
Årsskrift 1999 Sida 28
Årsskrift 1999 Sida 29
Årsskrift 1999 Sida 30
Årsskrift 1999 Sida 31
Årsskrift 1999 Sida 32
Årsskrift 1999 Sida 33
Årsskrift 1999 Sida 34
Årsskrift 1999 Sida 35
Årsskrift 1999 Sida 36
Årsskrift 1999 Sida 37
Årsskrift 1999 Sida 43
Årsskrift 1999 Sida 44