Hemma i HSB 1
INSPIRATION Ovan: I köket samsas gamla originalde
taljer med den moderna köksinredningen. Vänster: De djupa och vinklade fönsternischerna, spröjsen och spanjoletterna ger karaktär. och Karin Rebhan drygt 72 år senare. – Vi gillade området och stadsdelen mycket. Jag är själv uppvuxen i krokarna och har bott i närheten under hela mitt liv. Dessutom var läget på nedre botten med skymd insyn perfekt för en småbarnsfamilj, säger Richard Rebhan. Även om mycket i det lummiga, lugna området är sig likt nära ett sekel senare, har det hänt mycket i familjen Rebhans lägenhet sedan inflytten i juni 1997. Genom åren har såväl kök, badrum, vardagsrum som sovrum fått både ett och två ansiktslyft, men alltid med två tydliga ledstjärnor: att vårda kulturarvet, och att ändra med känsla. – Det fanns en tanke när huset ritades. För oss har det varit viktigt att försöka bevara den, säger Richard. DET ÄR I KÖKET familjen samlas. De älskar att laga mat och gör det gärna tillsammans, och det var just renoveringen av köket som skapade diskussion. Karin var för öppen planlösning, Richard var emot. Lösningen? Ett klassiskt möte på mitten – i form av en skjutdörr. – En öppen planlösning har fördelar. Samtidigt ville jag skilja på kök och vardagsrum, för man vill inte sitta i matos och titta på tv. Den här lösningen 16 HEMMA I HSB 3.2020 blev jättebra; vi kunde plocka upp stilen från fönstren och de andra dörrarna. I TAKT MED att familjen blev större växte även behovet av fler kvadratmeter. – Kort efter inflyttning fick vi vårt andra barn. När vi fick vårt tredje började vi växa ur våra 80 kvadrat, säger Richard. När paret köpte sin trea var även en mindre lägenhet bredvid till salu. – Att köpa båda kändes för dyrt, men efteråt tänkte vi att vi ändå kanske skulle ha gjort det. Min fru började bearbeta grannen lite snyggt – frågade om han kanske hade träffat någon och så vidare, säger Richard och ler stort. Så småningom flyttade grannen, och de skämtsamma orden ”nu har ni tjatat tillräckligt, ni får köpa lägenheten” var ljuv musik i Richards och Karins öron. Kort därefter började processen med att förvandla trean på 80 kvadratmeter till en fyra och en halva på 110. – Vi rev ut nästan allt i den nya och lät den stå tom i ett halvår medan vi bestämde vad vi ville göra. Efter mycket funderande tog vi hjälp av en bekant som är arkitekt, berättar Richard. Även arkitekten poängterade att lägenheten är tids- och arkitekttypiskt ritad, och vikten av att vårda kulturarvet. För familjen var hjälpen mycket värd – för att få en bättre bild av vad man faktiskt får göra, och för de kreativa lösningar som de själva inte tänkt på. – Vi fick också många ritningar som hjälpte oss instruera hantverkarna, vilket underlättade ombyggnationen. DÖRRHÅL TOGS UPP, det lilla badrummet utökades med badkar, tvättmaskin och torktumlare och de båda döttrarna fick ett nytt, större rum. – Rummet ligger intill porten, så vi valde att tilläggsisolera. Taket hade en vackert välvd kant som jag ville behålla för att bevara känslan, och målaren fick jobba en hel del för att få till det. Vi måttbeställde även spanjoletter till fönstren, säger Richard. Hemmet har generös takhöjd, elegant fiskbensparkett, klassiskt serveringsskåp och utvalda kulörer på väggar och snickerier. Inredningsstilen beskriver Richard som ”minnenas galleri”. De drygt 100-åriga ljuskronorna är ett arv från Richards mammas moster, och matsalsmöblerna från Karins mormor. – Vår inredning är en blandning av prylar med affektionsvärde och sådant min fru vurmar för att återanvända. Mycket är kopplat till minnen, säger Richard.