Årsskrift 2003 1
Årsskrift 2003 Sida 2
Årsskrift 2003 Sida 3
Årsskrift 2003 Sida 4
Årsskrift 2003 Sida 5
Årsskrift 2003 Sida 6
Årsskrift 2003 Sida 7
Årsskrift 2003 Sida 8
Årsskrift 2003 Sida 9
Årsskrift 2003 Sida 10 samt SIM 1948. Ytterligare
tre finaler spelade hon. Nancy som hade en mycket säregen puttstil, hon stod vänd mot hålet och höll klubban vid sin högra sida, berättade en gång för mig att en engelsk minigolfare hade lärt henne denna stil. Hon blev känd som Englands bästa puttare. Hon fortsatte att spela golf långt upp i hög ålder tills sin bortgång 2002 vid 95 års ålder. lof Runfelt, medlem 1920, även han en gång scratchspelare, var en stilspe1are. Han var den förste i den svenska eliten som ställde upp sig square till bollen vilket då var ovanligt. Alla andra använde öppen stans. Om han hade kunnat slå lite längre hade han enligt Erik vunnit många fler segrar än han gjorde. Elof vann Öppna SM vid 22 års ålder 1925 och SKIM 1927. Han spelade två finaler till, den första redan 1923 på Råsunda, och ingick i landslaget 1929-38. Liksom Axel var Elof civilingenjör och anställd på SKF. J ag erinrar mig en episod från SM 1948 på Hovås. Elof hade på 40-talet låtit bygga en sommarvilla på Hovås och där bodde Erik under detta SM. Elof kunde ibland ha lite hetsigt humör. Han skulle i första ronden möta Hans Franzen från Kevinge. De kände inte varandra och Elof frågade vad det var för en gubbe. - Det är ingen farlig gubbe, sa Erik. När Erik kom in efter att ha vunnit sin första match gick han och tittade på resultaten och fann då att Elof hade fått stryk. Erik blev lite skärrad och drog sig för att gå hem. När han väl kom hem stod en ilsken Elof på förstutrappan: - Ingen farlig gubbe sa du, det var en dj-a farlig gubbe! Den repliken var inte helt typisk för Elof som annars var mycket generös och sympatisk. Om yngste brodern Rune Runfelt, som blev medlem vid 15 års ålder 1922, 10 sades det att han egentligen var den bäste aV bröderna. Han vann sin första tävling vid 6 års ålder. Jag kommer ihåg att Rune hade en mycket bra sving. Hans största framgång kom i ett mästerskap på Hovås där han fick ge sig i semifinalen mot Erik. Han gifte sig 1939 och höll sedan upp med golfen under många år för att så småningom komma tillbaka som oldboy och då i Öijared, där han också blev klubbmästare. Rune hade som lägst hcp 3. I landslaget spelade Rune 1930 och var 1935 uttagen som reserv men spelade ej. Även Rune var civilingenjör och anställd på EKA i Kungälv. illsammans spe1ade syskonen Runfelt 54 mästerskapsfinaler och segrade i 32 av dessa. Om Eriks oldboysmästerskap och Nancys fyra mästerskap och deras övriga finaler medräknas blir det 49 titlar och 27 andraplatser. Ett sannolikt oslagbart rekord. Alla utom Rune tilldelades Svenska Golfförbundets elitmärke: Erik nr 1, Hugo nr 6, Elof nr 10, Nancy nr 12, Elin nr 15 och Rosa nr 16. Erik var hedersledamot i Lidingö GK, kallad ledamot i Halmstad GK och Stockholms GK samt ständig medlem i Göteborgs GK. Han hade dessutom SGF:s förtjänsttecken i guld samt förtjänstplakett i silver. Hans namn hålls aktuellt genom att Svenska Golfförbundets Guldklubb kallar sin speciella utmärkelse för Erik Runfe1t-medaljen. ee ven i andra generationen finns det framgångsrika spelare. Min syster Gunilla (gift Skeppstedt), som hade en mycket mjuk och vacker sving, har spelat på elitnivå och medverkat i en landskamp. Gunilla var den enda som i Öppna SM 1955 kunde hota den blivande segraren Angela Ward (gift Bonnalack). Efter en mycket jämn semifinal vann Ange1a med 2/0.
Årsskrift 2003 Sida 11
Årsskrift 2003 Sida 12
Årsskrift 2003 Sida 13
Årsskrift 2003 Sida 14
Årsskrift 2003 Sida 15
Årsskrift 2003 Sida 16
Årsskrift 2003 Sida 17
Årsskrift 2003 Sida 18
Årsskrift 2003 Sida 19
Årsskrift 2003 Sida 20
Årsskrift 2003 Sida 21
Årsskrift 2003 Sida 22
Årsskrift 2003 Sida 23
Årsskrift 2003 Sida 24
Årsskrift 2003 Sida 25
Årsskrift 2003 Sida 26
Årsskrift 2003 Sida 27
Årsskrift 2003 Sida 28
Årsskrift 2003 Sida 29
Årsskrift 2003 Sida 30
Årsskrift 2003 Sida 31
Årsskrift 2003 Sida 32
Årsskrift 2003 Sida 33
Årsskrift 2003 Sida 34
Årsskrift 2003 Sida 35
Årsskrift 2003 Sida 36
Årsskrift 2003 Sida 37
Årsskrift 2003 Sida 38
Årsskrift 2003 Sida 39
Årsskrift 2003 Sida 51
Årsskrift 2003 Sida 52