Årsskrift 2003 1
Årsskrift 2003 Sida 2
Årsskrift 2003 Sida 3
Årsskrift 2003 Sida 4
Årsskrift 2003 Sida 5
Årsskrift 2003 Sida 6
Årsskrift 2003 Sida 7
Årsskrift 2003 Sida 8
Årsskrift 2003 Sida 9
Årsskrift 2003 Sida 10
Årsskrift 2003 Sida 11
Årsskrift 2003 Sida 12
Årsskrift 2003 Sida 13
Årsskrift 2003 Sida 14
Årsskrift 2003 Sida 15
Årsskrift 2003 Sida 16
Årsskrift 2003 Sida 17 GK. Klubben sa nej. Då hota
de Ivan Christoffersson att dra klubben inför riksidrottsförbundet och då blev plåtslagaren insläppt. Väl inne i golfens värld var det en helt annan ordning. De vanliga klassgränserna gällde inte. På golfbanan rådde den starkes rätt. Om byns duktiga ungdomar kom till första utslaget och fann att några fyrbollar med alltför hög handicap var i vägen brukade det räcka med att ta några häftiga provsvingar för att golfens underklass skulle gå åt sidan. Men man måste vara artig och hålla på titlarna, vilket var nog så påfrestande. Ann-Marie berättar hur hon löste problemet. I stället för att säga till exempel "det är kabinettskammarherren som går" brukade hon säga "jag ligger nog lite närmare." nte heller när de kungliga kom för att spela var det så mycket ståhej. De ville inte ha någon speciell uppmärksamhet utan kom som golfspelare, eller snarare golffantaster. Siv berättar om en landskamp i Danmark då hon spelade dagens sista I Samling på runt Rungsteds ordförande Clausen under en dansksvensk landskamp 1951 innan systemet med landslagsdräkter slagit igenom: Siv Christoffersson, Annie Börjesson, Cecilia Bauer, Britt Mattsson, Margareta Giden, Nancy Runfelt, Ulla Lewin (Danmark) och svenska kaptenen Elsa Edstrand. match. Det var en riktigt våt dag. Vid 18:e greenen stod en enda supporter och väntade i regnet. Det var prins Sigvard. Förhållandet mellan spelarna och deras unga caddies var för det mesta bra, möjligen med undantag för läkare och tandläkare som var kända för att snåla med dricksen. Oftast var det rent kamratligt, berät- tar Siv, Ann-Marie och Lolo. Därför fick spelarna också uppriktiga omdömen av sina erfarna caddies. Så när hennes nåd Anckarcrona och friherrinnan Leijonhufvud var ute med en caddie och frågade vad han tyckte om spelet kom svaret utan tvekan: "Å skit, jag har sitt di som slått 17
Årsskrift 2003 Sida 18
Årsskrift 2003 Sida 19
Årsskrift 2003 Sida 20
Årsskrift 2003 Sida 21
Årsskrift 2003 Sida 22
Årsskrift 2003 Sida 23
Årsskrift 2003 Sida 24
Årsskrift 2003 Sida 25
Årsskrift 2003 Sida 26
Årsskrift 2003 Sida 27
Årsskrift 2003 Sida 28
Årsskrift 2003 Sida 29
Årsskrift 2003 Sida 30
Årsskrift 2003 Sida 31
Årsskrift 2003 Sida 32
Årsskrift 2003 Sida 33
Årsskrift 2003 Sida 34
Årsskrift 2003 Sida 35
Årsskrift 2003 Sida 36
Årsskrift 2003 Sida 37
Årsskrift 2003 Sida 38
Årsskrift 2003 Sida 39
Årsskrift 2003 Sida 51
Årsskrift 2003 Sida 52