Bumsen 1
tare som till och med vinkade vänligt åt oss. Det
tillhör ju sällsyntheterna i Sverige. Generellt är M18 en lång, litet tråkig transportsträcka, oftast går den utanför byar och samhällen genom stora orörda skogar. Det är också glest med parkeringsplatser, de som finns har ofta en uppkörningsramp där man kan reparera/serva bilen! Trafiken är lugn och intressant på så sätt att man möter allt från amerikansktillverkade lastbilar till ryska relikter! Vid vägbyggena såg vi ryska lastbilar med enorma gruslass, nära dubbelt mot vad svenska lastbestämmelser tillåter. Personbilstrafiken består till stor del av moderna ”suvar” och okända modeller av Vaz (Lada). Bland annat såg Mats en Vaz, typ folkabuss, med fyrhjulsdrift och en utrustning som gjord för äventyrscamping. Vi gjorde inga avstickare från M18, förutom vid Medvezegorsk, där körde vi österut några mil för att bese Vitahavskanalen. Kanalen bildar sjövägen mellan Vita Havet och Finska viken, den anses så viktig att den bevakas av beväpnade vakter. Arne fick en vänlig tillrättavisning när han filmade litet för närgånget, snart poserade dock vakten villigt inför våra kameror. Två ryska smågrabbar snodde nyfiket runt våra motorcyklar och jag gav dem varsin dekal med Svenska flaggan och texten Potasvirja Touringclub. (Min egen ”gimmickklubb”). De blev så glada att de höll på att spricka, en av dem steg fram, bockade allvarligt och sade med rysk brytning: thank you! Det var länge sedan jag träffade så hövliga grabbar! Vägen till kanalen höll litet sämre standard och när vi frågade om en genväg tillbaka mot M18 fick vi reda på att den vägsträckan krävde att man måste leda motorcyklarna en bit över ett vattendrag! M18 går längs en av Europas mest bevakade gränser, detta 20 BUMSEN 5 – 2014 innebär hög militär närvaro och en hel del sidovägar kan vara avstängda för persontrafik. Vi testade inte någon av dessa vägar, men konstaterade att vägen upp till det sägenomspunna Petsamo var avstängd. Kändes kanske litet konstigt, vi erinrade oss då att det inte är många år sedan skyddsområdena avskaffades i Norrbotten. När de fanns krävdes tillstånd för utlänningar att stanna eller att färdas utanför huvudvägar i stora delar av Norrbotten! Stora gula skyltar på flera språk påminde om denna militära begränsning. Bland annat med den heliga uppgiften att bevara Kalixlinjens ”hemligheter”! I Murmansk kulminerar påminnelserna om andra världskriget i det gigantiska krigsmonumentet: till minne av ”försvarare av det sovjetiska Arktis under det stora fosterländska kriget” (”Aljosja”). Som en påminnelse om den kvarvarande spänningen mellan öst och väst får man visa passet på vägen mellan Murmansk och den ryska gränsen där det finns flera stora kasernområden. Att tanka är ett äventyr! Bensin är mycket billig i Ryssland. Med gällande rubelkurs inte mer än c:a 6,90 kr/l! Dock gäller en särskild procedur vid tankning. Först ställer man sig vid avsedd pump. Därefter går man till den som sköter stationen (oftast en dam) och ber denne starta pumpen. Ibland får man lämna deposition innan pumpen startas. Sedan tankar man och ställer sig lydigt i kö för att betala. Vi hade aldrig några problem med att finna rätt bensin till våra GS-maskiner och bensinstationer finns inom rimliga avstånd. Min reservdunk med dyr svensk bensin kom således aldrig till användning. Av mina resor i östra Europa och Turkiet har jag lärt mig att bensinstationer är bland det första man satsar på i en växande ekonomi, det tycks gälla i Ryssland också! Undertecknad vid krigsmonumentet i Murmansk. Borstj. Vitahavskanalen vid Povenec. Bumsen 5-14M.indd 20 2014-12-02 12.54