Bumsen 1
Tydligen är denna tankningsprocedur inget som är
hugget i sten. I Murmansk tankade vi på en Statoilmack, där man hade ”västeuropeiska” rutiner. I anslutning till bensinstationerna finns vanligtvis också caféer där man för en mycket billig penning kan köpa kaffe/te, piroger och enkla maträtter. 10-12 kr för en kopp kaffe och en god rysk pirog, det är inte fy skam det! Munkar på Kizhi. God mat och dryck Rysk mat består inte bara av borsjtj och piroger som en del tycks tro. På hotellen serverades vi förstklassig mat till låga priser. Så där mellan tummen och pekfingret äter man för halva priset jämfört med i Sverige. Den ryska specialiteten sjasjlyk (grillspett på lammkött) är att rekommendera, vi åt också utsökt fisksoppa à la Russia (seljanka). Visst blir det litet dråpligt ibland när man sitter där Vårt hotell i Kandalaksha. med en matsedel på ryska och en servitris/tör som Rysk sidvagn i Rabocheosvorsk. bara kan några enstaka engelska ord. Med litet humor och fantasi lyckas man alltid tina upp den ofta litet trumpna servitören och åstadkomma en acceptabel beställning. Man kan ana att service tidigare inte stått längst upp på prioriteringslistan, med stigande antal stjärnor på hotellen ökas språkkunskaperna och servicemedvetandet! Folka Vaz i Murmansk. Ryskt öl finns i en mängd valörer, för att inte tala om vodkan. Priset på dessa produkter är så lågt att alla kan ha råd att bjuda laget runt utan att notan skenar iväg. Att hitta ett lämpligt utskänkningsställe är inte alltid så lätt. I Kandalaksja sökte vi runtom i centrum bland stridsvagnsmonument gallerior och tills någon uppmärksammade en liten dörr som stod på glänt. Ingen braskande skylt avslöjade vad där fanns, innanför ett draperi fann vi ett utmärkt ölhak och en tuff servitris som bryskt jagade bort Tommy när han gick bakom disken för att välja sig en öl! Hotell – hela skalan! En resebyrå hade bokat vårt boende, sedan omformad till en inbjudan, nödvändig för vår visumansökan. På hotellen fick vi lämna våra pass vid framkomst, hotellen meddelade polismyndigheten att de hade utländska gäster. Den här ”paranojan” rörande turister och var de bor finns fortfarande kvar i Ryssland. Men man vänjer sig, samma procedur gäller fortfarande för de flesta hotell i Europa! Mc-parkeringar? Gissa om ryssar kan bevaka! Visst bodde vi litet ruffigt i Rabocheostrovsk, där fanns också rum i nybyggda timmerhus. Troligtvis har hotellet sitt ursprung i gamla militärkaserner och ett transitläger för fångar vilket nu fallit i turisternas händer. Hit kommer numer besökare från hela Europa för att åka ut till Solovetskijöarna. Öarna har huserat ett av de grymmaste sovjetiska fånglägren, kvar finns ett ortodoxt kloster där turisterna övernattar som munkarnas gäster! Någon gång hade vi svårt att navigera till vårt hotell. Inte minst beroende på att Garmins Europakarta är helt värdelös i Ryssland. Janne blev räddaren i nöden då han hade Garmins specialkarta över Ryssland. När vi sökte vårt första hotell i Sordavala var vägen fram till hotellet så dålig att man började undra vart det skulle bära hän. Vid vägens slut fanns en fantastisk anläggning vid Ladogas strand, timrad med grova stockar i rysk ”datjadesign”. Den fina bastun vid stranden var eldad enbart för oss och överst bland handdukshögarna låg bastuluvor i äkta vadmal! Som grädde på moset tog Rolf chansen att bada i Ladoga, Europas största sjö. De två timmerstugor vi bodde i slog det mesta någon sett tidigare. Trerättersmiddagen på terrassen med utsikt över sjön kommer nog ingen att glömma. Istället fick sig fördomarna sig en liten törn till! BUMSEN 5 – 2014 21 Bumsen 5-14M.indd 21 2014-12-02 12.54