Studentmagasinet 1
S TUDENTMAGASINET NR 1-2018 M ed låten ”Freak” ha
de Molly Sandén ett kall och något viktigt att säga – låten gav hon ut på egen hand, samtidigt gjorde hon ett statement att i videon vara naken i vissa scener. Det medförde en ny styrka och Molly blev vän med sin nyfunna kropp. Samtidigt började hon känna efter vad hon trodde folk verkligen ville ha av henne, av Molly. Vilken typ av artist publiken ville att hon skulle vara, vilken syster hennes familj önskade, vilken vän och vilken flickvän hon skulle förväntas vara? Det nyvunna självförtroendet försvann, Molly mådde skit. Musiken hon skrev kändes inte ny, och kärleksrelationen hamnade i obalans. Molly ringer upp på bestämd tid på väg i en bil från flygplatsen i Malaga för några dagars välbehövlig vila. Om att vara eller kanske snarare ifrågasätta viljan av att vara till lags, kommer vi att prata om ganska snabbt. — Det här albumet är väldigt nära och har varit otroligt personligt att skriva, för det kom till under en period när jag mådde som allra sämst och som allra bäst. Och det har ju så klart fått låtarna att framstå på väldigt olika vis, berättar Molly. Vilka känner igen sig i texterna och sinnesstämningen på albumet? —En del låtar har mer av sorg i sig och att jag måste hitta mig själv och då såklart riktar man sig till de som befinner sig i det, eller varit där. Det är inget som jag tänkt på från allra första början, att nå någon speciell, men jag märker att det är det som blir den stora kicken när man får gensvaret från publiken. Känslan av ”ni fattar precis vad jag menar”, det är verkligen det jag går igång på och som är ett bevis på att jag och publiken connectar och delar samma känsla. Och när någon kommer fram till mig och säger; ”Molly, din låt förändrade verkligen allt” – det är typ det bästa jag kan få höra. Nu skriver du på svenska? —Ja, och det som känns så coolt är att det då blir så direkt, inga fasader, jag försöker inte låta som någon annan, eller säga det på ett coolt sätt utan på svenska känner jag att det är mer sant och riktigt, att jag har hittat formen för hur jag vill uttrycka mig. Jag censurerar mig inte längre det får mig bara att må dåligt. Det blev som att slå på en känslokran eftersom det var längesedan jag skrev på svenska. Jag fastnade nog lite i min kreativitet, speciellt för två år sedan, men nu har jag hittat vad det är jag vill förmedla och det är nog mycket tack vare att jag valt att förmedla det på just svenska. Ω 34