Studentmagasinet 1
S TUDENTMAGASINET NR 1-2018 HÄSTPOJKEN MED NYTT A
LBUM OCH TURNÉ TEXT: FREDRIK SUNDH FOTO: CHRISTIAN SALDERT Efter att 2013 ha släppt albumet ”En magisk tanke” är Hästpojken äntligen tillbaka med nytt material. Albumet ”Hästpojken är död” släpps den 20 april och nu är första singeln här – Råttans år. På nya skivan medverkar bl.a Gustav Ejstes (Amason, Dungen) på flöjt och piano, Nils Törnqvist (Amason och Lykke Li m.fl) på trummor, Nils Wallfält (Petter, Salem Al Fakir) på trummor, Joel Alme (gitarr), Matti Ollikainen (piano), Max Wulfsons Quartet (stråkar). de förträffligt på egen hand och det fortsatte med Hästpojken. – Det finns en historia som är lite dekadent, absolut. När jag var yngre umgicks jag i kretsar där man kanske kom undan med ett och annat och det har varit ett problem för mig med alkohol, det kan man inte säga så mycket annat om. Men den personen är inte en person som jag vill vara, jag vill inte vara en behövande lögnare längre. OCH DET ÄR VÄL FLOSKLER säger han men någonstans går ju livet ut på förändringar och att lära sig att finna lycka i nya saker. Om det märks på nya albumet? Kanske, kanske inte. – Det är svårt att svara på. När vi – Det låter som någon vedervärdig amerikansk film men precis efter det att min pappa hade dött var där en präst som skulle hjälpa oss och han frågade om det fanns något han kunde göra för mig. Du kan åka och hämta min gitarr sa jag. Martin Elisson skrattar till. Det måste man göra säger han, annars blir det lite för jobbigt. Hans pappa dog när Martin var tretton och finns med bland textraderna på Hästpojkens nya album. Min pappa och jag är samma gubbe nu. Precis som han går jag itu. Man kan känna att man är världens sämsta produkt som ska säljas in, att ångesten och rädslan gör en till en trasig gammal radio som någon ska förmås satsa riktigt mycket pengar på. Inte lätt alla gånger. Och likafullt sitter han här och pratar om ny musik nästan på dagen tjugo år efter det att första plattan med Bad Cash Quartet släpptes. Ett helt kattliv. – Det är sjukt att man släppt skivor så länge. Och ännu sjukare att man bara släppt sju. Jag tror att 18-åringen Martin hade varit jättenöjd om han såg mig nu även om han hade ganska snäva ramar för vad som var ok att göra. Allt som inte lät punk var helt fel så han hade nog tänkt att vad fan håller du på med, han hade varit förkrossad över vissa grejer på nya skivan. Han river och sliter med sina texter och bäddar in allt det mörka och melankoliska i skimrande durharmonier. Gillar den svajiga motsättningen som uppstår i den polerade treminutersmagin. Och det är de tunga känslorna som driver musiken framåt, det är liksom motorn. – Hade jag inte mått som jag mått hade jag kanske inte skrivit något alls. Skrivandet har blivit mycket av min identitet eftersom min ångest hindrat mig från att fixa så mycket annat i livet. Jag läste en fin sak i en bok om amerikansk punk där författaren skriver att de som utgjorde scenen var freaks som lyckades vända allt som var negativt till något positivt. Och då kände jag att det faktiskt är det Adam och jag håller på med. Man vänder sina svagheter till styrkor. Det lärde jag mig tidigt av ett band som Broder Daniel. De var sådana stora idoler för oss. Bad Cash Quartet var tonåringar när de åkte ut på turné som förband åt BD och så fjunigt unga att de inte släpptes in på krogarna Henrik och co satt på. Tidningsrubrikerna om festande och droger löste gjort klart skivan hade vi inte satt en enda titel för jag vet inte riktigt vad låtarna handlar om, det är väldigt svårt att se dem objektivt utifrån. Men det är ju uppenbart att sångerna är utstansningar ur min tillvaro de här sista åren. Som tio små lägesrapporter. Man läser för att veta att man inte är ensam har någon sagt och så är det definitivt för mig. I mitt fall är det orden ihop med musiken som helt plötsligt fångar något. Jag har aldrig vågat tro att jag skulle kunna vara den som sätter fingret på en känsla för en annan människa men om det finns någon där ute som jag hjälper är det fantastiskt. MARTIN OCH ADAM har vandrat i armkrok genom tonerna ett helt kattliv och Hästpojken fortsätter med det de alltid gjort. Samma melodi men andra tider. Ibland är Hästpojken död men för det mesta är han allt. Särskilt nu. – Adam är den jag delar musiken med och det är en väldigt stor del av mitt liv så han är en viktig person. Vi umgås privat men nittio procent handlar om musik. Han håller på och gör om låtarna hela tiden, Under hjulet till exempel har väl funnits i trettio versioner. Adam är med i texten i Gehenna, det är första gången jag skrivit om honom. Gehenna är ett annat ord för helvetet. Det är där man hamnar om man stirrar sig så blind på poplåtar som Adam och jag gör. 57