Bumsen 1
EN VÄN RÄDDAD TILL LIVET att byta min koppling oc
h då reserverade de sig för oförutsedda skador som behövdes repareras. 34 000 kronor lät som väldigt mycket pengar på en motorcykel som gått så mycket och dessutom lite till åren kommen. Skulle jag bli tvungen att skrota min kompis som jag haft många roliga stunder med? Efter lite funderande bestämde jag mig för att testa om jag kunde fixa det själv. Med bil och släp återvände jag till Kumla och hämtade hojen och åkte hemöver. Jag har en del rutin när det gäller att skruva men jag visste att kopplingsbyte på en GS inte var något enkelt jobb. Dessutom har jag inget garage, bara en cykelbod utan värme och el. Min plan var att ta isär den utan att köpa några delar och om det skulle bli mig övermäktigt så kunde jag sälja delarna. Och jag bestämde mig för att det fick ta den tiden som behövdes, ställde in mig mentalt på att det inte skulle bli någon mer tur i sommar. Jag skaffade mig en reparation-CD och lade många timmar på att läsa in mig på vad jobbet verkligen skulle innebära. Därefter rullade jag in hojen i boden och började. Någon lyft har jag inte men ett antal spännband i taket på boden fick duga som ersättning. Förmodligen hade Carlbarks delat hojen snabbare men jag hade säkert roligare. När hojen var delad upptäckte jag att ingående axelns splines i växellådan var helt slut och jag behövde ta isär I vissa orter passa vissa människor alldeles särskilt bra! växellådan också. Fram med reparation-CD:n igen. Hur gör man för att byta ingående axel var frågan? Ganska omfattande visade det sig men väl beskrivet och jag fortsatte att skruva. Jag fick låna verkstan på jobbet för att tillverka en fixtur som var nödvändig när lådan skulle delas. Jag bar ned växellådan i källaren och nu kunde jag arbeta vid en bänk vilket kändes trevligare. Med datorn påslagen följde jag instruktionerna väldigt noga och efter några timmar hade jag den havererade axeln i handen. Med en lista på delar jag behövde åkte jag till Kenneths MC och beställde. Nu slutade notan på cirka 6 500 kronor och det kändes mer rimligt än de 34 000 kronor jag skulle få betala för att lämna in hojen. Vill gärna ge en eloge till Kenneths MC som hjälpte mig med många goda råd trots att de inte fick göra hela jobbet. Dit kommer jag att vända mig igen. När jag väl fått delarna kunde jag börja skruva ihop min kompis igen. Monteringen gick utan några större missöden och i slutet av juli packade jag åter på min prylar på hojen. Jag kände mig otroligt stolt och glad över att jag lyckats rädda min kompis från ”skrotdöden”. Det blev en resa norrut och siktet var inställt på Ritsem men på grund av dåligt väder i norra Sverige så vände jag efter några nätter vid Storulvån och siktade på Öland istället. Öland bjöd på ett helt annat väder och jag kunde bocka av en punkt på min ”bucketlist” att sova i hängmattan under bar himmel. Den sommaren som började med haveri och en rädsla över att inte få åka mer denna säsong, slutade med mycket ny kunskap och en härlig tur på några hundra mil. Och jag fick lära mig massor om min kompis. Dessutom fick jag lära mig att man kan mycket mer än man tror. Många skulle kanske invända och säga att det inte blev så billigt om man räknar timmar men jag lägger de timmarna på nöjeskontot. § 17