Bumsen 1
GENOM VATTEN PÅ LÅG VÄXEL utrustningen transporte
rades i var och ens vattentäta packväska på supportbilen. En mindre väska på motorcykeln kunde rymma en tröja och handskar som ombyte. Majoriteten hade också ett vätskesystem som en mindre ryggsäck då körningen och olika utmanande situationer innebar en relativt tung fysisk ansträngning med betydlig vätskeförlust. För att kunna uppskatta detta krävs vana av att hantera en motorcykel. En annan viktig rekommendation är att man som deltagare har en hygglig kondition, styrka och fysisk arbetsförmåga. En något mer speciell utmaning var att på sina ställen består vägen av lös sand. Inte sällan som ”pölar” på ett tiotal meter och kanske med 10-15 centimeter djup sand men undantagsvis också 50300 meter långa avsnitt av vägen med dubbelt så djup mjuk sand. De senare passagerna var ytterst krävande att passera. Nästan alltid för den ovane genom att ”paddla” sig fram med spinnande bakhjul väsentligen i motsvarande gånghastighet. Detta eftersom styrförmågan med framhjulet nästan helt försvinner. Fungerar vanligen utmärkt med ”paddlingstekniken” men att ändå välta i låg hastighet när framhjulet ändå grävde ner sig var inte helt ovanligt. De grundare sandpartierna kunde däremot oftast passeras med en helt annan teknik. Stående ”ledig” körställning med kroppsvikten över bakhjulet. Målsättningen är att vikten skall vara så låg som möjligt på framhjulet. Detta Artikelförfattaren i väglöst, men inte laglöst, land. för att framhjulet inte skall gräva ner sig och styra. Håller därför endast löst i styret för att låta framhjulet kunna ”leva sitt eget liv”. Låg växel och urkopplad ”traction control”. Vid minsta tendens att framhjulet gräver ner sig ger man omedelbart kortvarig kraftig gas, ”pang”. Effekten blir då att framhjulet lyfter och motorcykeln stabiliseras. Fungerar, men var inte i början en självklarhet för flera av oss deltagare och i sammanhanget nybörjare. Vattenpassager kan på vissa vägavsnitt förekomma ofta. Vanligen är de någon eller några decimeter djupa med kanske en lite kort djupare strömfåra. Bredden varierade mycket från kanske någon meter till flera tiotals meter breda. Underlaget lite mjukt av sand och mindre stenar. Sådana vattenpassager kör man vanligen igenom. Tekniken är att ha låg växel och ”traction control” urkopplad. Rullar fram till vattenkanten och gasar behärskat på ner i vattnet. Stadigt och inte för fort då vattnet annars lätt stänker in i luftintagen. Körställning måste vara mycket ledig eftersom lösa stenar av varierande storlek och sand på botten inte sällan gör att motorcykeln gärna hoppar lite hit och dit. Ständigt finlir med koppling och gas krävs och styrningen sker med kroppsvikten. Den typen av passager är de absolut vanligast förekommande och under en dag kan upp till 25-30 sådana passeras. Några enstaka undantag finns däremot med större stenar och klippformationer på botten och starkt strömmande vatten. Mycket besvärligt att forcera och kräver att de flesta paddlar sig fram med fötterna i botten och en kamrat på vardera sidan som stöder cykeln och omedelbart beredda att ”ta i”. Vattenpassagerna innebar att man så gott som varje dag blev blöt åtminstone upp till knäna! Summa summarum var detta arrangemang mycket välorganiserat och min önskan om en bra offroaderfarenhet absolut tillfredsställd. 37